Aftontankar vid Huskorsets ruta

Jag går med andakt i vår nu fast förankrade, ehuru ännu obehandlade, kvistfria trappa. Och aktar skallen för bjälken i svängen är tjock.

Folk i min närhet springer Göteborgsvarv, förälskar sig, tar studenten, jobbar på mot semestern, dummar sig, säger förlåt och blir förlåtna. Köper säng, lägenhet, liv.

Någon grannkattfan har grävt bland de ömtåliga nysådda Judas Silverpenningarna i storrabatten. Solen går ner över Kåhögsberget, pekar sina sista strålar mot våra fortfarande vinterkladdiga fönster och får barnens handavtryck att skimra som vore de bladguld.

Jaja. Det är väl också livet.