måndag 9 november 2009

"Äsch, det händer ingenting"

Jag har nog aldrig varit mörkrädd på riktigt. Uppvuxen på landet där det är glest mellan hus och gatubelysning, i ett gammalt hus som knakade. Det jag var rädd för var inte spöken utan att något av träden som växte runtom huset skulle blåsa ner över det. De susade så högt att det inte gick att prata i vanlig samtalston utomhus när höstvindarna tog i. Orden flög iväg med en gång, man hörde bara sin röst inne i huvudet.

Nu bor jag med min egen familj i ett annat gammalt hus. Som knakar och bubblar (!) och har andra ljud för sig. Jag har inget problem med att kuckelura ensam om kvällarna när barna somnat. Trähus låter, det vet jag. Men att lägga sig ensam är bra ensligt. Att vara den enda vuxna som går runt och släcker, låser, kollar att kaffeapparaten är avstängd. Det händer att jag undslipper mig ett "Jahapp, då går jag och lägger mig då" till ingen alls.

Jag tänkte skriva om det här igår, precis när jag borstat tänderna, släckt allt och skulle gå och knoppa. Men det kändes inte bekvämt att sjunka in i de funderingarna precis innan sänggåendet. Jag skyllde för mig själv på att det faktiskt var sent och jag behövde 20 minuters sömn mer än ett blogginlägg jag lika gärna kunde skriva idag.

Men jag undvek nogsamt att titta ut genom fönstren.
Ville inte se den som inte stod där.

9 kommentarer:

Peace in mind sa...

Exakt så är det...undviker i det längsta att blicka ut i mörkret. Hundarna springer bara rakt ut, skäller vilt och kvar står jag. Kollar nagelbanden och allt annat. Utom ut.

Svart natthimmel och storm, kan det kallas sällskap tro?

Huskorset sa...

Jag tycker det är mindre läskigt med storm än stiltje eftersom jag inbillar mig att inte ens otäckingar vill vara ute i oväder.
När vinden ylar hörs dessutom inte "främmande-fotsteg-på-grusgång"-ljudet.

Netta sa...

Nu blir jag lite orolig!!Bubblar??? Ser plötsligt Ghostbusters framför mej :0)

Kram Netta

Godiva sa...

Puh. Gardiner säger jag bara.

Huskorset sa...

Netta: Hehe, nä, det är kökets avloppsrör. Annars skulle det vara trevligt med påhälsning av Bill Murray m.fl.

Godiva: Ja, joo - fast nä. Inte heltäckande liksom. Då skulle jag känna mig psyko på riktigt.

moder solo sa...

.....hua...ja, det känns igen. dessutom går nu lillkillen hemma igenom mörkrädslofasen och det är mycket spöken och tjuvar hemma som måste skrämmas bort innan läggdags......
tack för inatt förresten....jag hade fest och det var mycket gäster så ost-och skinkpajerna räckte inte....men du hade naturligtvis ingredienser med dig så att vi kunde göra en till....:-)

Godiva sa...

He he he... nananana... Jo, helt klart, heltäckande gardiner skräms man av när man plötsligt inser att man har stängt sig inne & inte har koll på Det Utanför.

Fram & baksida av insynsskydd!

Snokis sa...

Det är läskigt att bo i hus, det är det. Vårt är inte av trä, men det är läskigt ändå.

ullrika sa...

jag är uppvuxen i ett gammalt trähus som både knirrade och lät spökligt. då var jag hur cool som helst. nu bor vi i betonghus som iofs knäpper då och då men det är samma typ av ljud. och jag är görskraj! när Tias är hemma är jag cool, men dom få gånger jag är ensam? ujuj... läskigt!