Varje sommar sedan 1997 har jag haft förmånen att bevista minst ett bröllop, ibland fyra. Det kändes lite tomt att någon gång i slutet på april konstatera att det nog inte blev något i år. Men detta vägdes upp av inbjudningar till inte mindre än två tennbröllops(10-årig bröllopsdag)-fester. Hurra!
Det första gick av stapeln i helgen och hölls av Papa Hugebrain och Citymorsan. Det allra roligaste var att vi anmodades komma iklädda våra bröllopskläder. Tio par var bjudna, det slogs på stort med fantastisk mat och gott vin och blev ett helt magiskt trevligt kalas, fullt av brudar och brudgummar. En så himla kul idé, där hänger ju ens gamla särk till ingen nytta och samlar damm! Den visade sig dock vara provocerande för en del, någon bitter singel hade sagt till Citymorsan när hon en gång vädrat idén:
"Jaha, du vill inte ha några bittra singlar på ditt kalas!"
"Ja. Ja, just det precis på pricken, faktiskt!"
Hade Citymorsan inte sagt.
Men tänkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Snyggaste paret är ju lätt det längst fram till vänster!
Nämen, gullemos, vad fina alla var. Fast lite skrämmande att han längst fram är så på pricken lik en släkting till mig! Lever han dubbelliv månne? ;-)
Holy macaroni! Vilken otrolig, sagolik bild! Och ni två är ju helt fantastiska!
Men hur lyckas man festa med släp och tiaor...?
Inte helt fel att komma i sin brudklänning.
sicken vansinnigt rolig idé!! gissar dock att det i en del fall krävfes en smula tråcklande hitåt och ditåt - in eller ut :) det är sällan kroppen ser exakt likadan ut efter tio år!
jag har aldrig hört talas om nåt sånt här förr. verkligen otroligt kul!
ÖH: Rätt och riktigt. Nu vann du en trisslott!
LB: :D Ja, det är det troligaste.
Godiva: Tackar! Och svaret är: Man bytte om efter huvudrätten (eftersom slöja är grymt opraktiskt och korsettlivet klämde åt så förbannat), knäpper upp frackskörten på härför avsedda knappar samt fäster sin fjäderkrona medelst ett stort antal hårnålar i små osynliga knorvor man gjort på skulten.
tandgnisslur: Nä, det kändes helt ok vill jag lova! Men det underlättades av att det är ett liv med snörning.
ullisen: Ja visst ÄR det en skitbra idé!
Och jo, det var flera som knåpat åt olika håll, några hade t.ex. varit gravida vid tilldragelsen. och jag vet att jag var avgjort slankare för åtta åtr sedan, men som sagt, det var snörning i klänningen.
(Jag vet att jag är sent ute, men jag har tillbringat en vecka i Ystad.)
Härligt roligt! Min kompis rojalisten planerar en bröllopsstasstillställning nästa år den nittonde juni för att fira principessan (det råkar dessutom vara vår bröllopsdag också). Jag har inte vågar prova klänningen än (det är inte snörning i den...)!
vilket vackert par! alltid en treat att besöka din blogg.
Tack, Anonym!
Lo: Jag kan inte ju kommentera hos dig, men jag läser!
Skicka en kommentar