Vi hälsar på Filmstjärnan på jobbet och leker vid Barnens minikanal vid Norrkvarns Slussområde. En massa minikanaler och minislussar och vattenkul. Lillkillen drullar förstås i och får springa naken en stund. Plötsligt ser jag ett välbekant utryck i hans ansikte där han står näck bland husen i mini-Töreboda. Jodå, det blev en prydlig hög mellan Posthuset och godsfinkan.
Chipspåsen tackar vi Duschen för, hon glömde kvar den i bilen häromdagen. Den och några servetter från SevenEleven var allt jag hade att ta till. Och ingen papperskorg stod att finna, så jag fick vackert bära omkring på lasset. Benen på bilden tillhör Sexåringen , som svimmat av äckel.
Chipspåsen tackar vi Duschen för, hon glömde kvar den i bilen häromdagen. Den och några servetter från SevenEleven var allt jag hade att ta till. Och ingen papperskorg stod att finna, så jag fick vackert bära omkring på lasset. Benen på bilden tillhör Sexåringen , som svimmat av äckel.
5 kommentarer:
Hmmm. Drar mig till minnes några sådana episoder. Numera sköter/skiter barnen sådant utan min inblandning. Rätt skönt faktiskt. Kanske är det därför vissa skaffar hund. För att de saknar skiten? Jag valde katter, då behövs varken påsar eller servetter.
Gud vilket skitsvar så här på morgonkvisten...
Hahaha, vi hade en liknande situation härom dagen:)
Norrkvarn är fint! Jag skulle vilja bo med barna i en av stubbarna, men det är faktiskt för dyrt till och med för mig. Men leka utanför och titta in genom fönstren kostar ju faktiskt inget alls.
Skrattar, skrattar...och skrattar :0))
Wettex: Sådant inlägg ska sådant svar ha!
Fredrik: ...och fler blev det...
Miss G: Vi avstod stubbarna, det berättades om kyla, fukt och kryp. Men vi lekte där!
Netta: :-)
Skicka en kommentar