Jag gav upp nyss. Det var skönt. *uppdaterad

Jag tycker inte att det blir kaos med barnen så ofta, det mesta ordnar sig ju, men idag...söte Jesus. Ingen täckning - vilket inte spelat någon roll i vilket fall, allt är så otroooligt hemligt och jag har ändå inte haft en enda minut över: Jag har hållit reda på mina två älskade sketongar på grönbete som naturligtvis ville springa åt varsitt håll hela tiden och alldeles för nära slussbassängerna. Jag har också sett till att de var tysta när så krävdes. Det var slagsmål, tjatter och tjyvnyp (i rättvisans namn även rar brödralek), ofrivilliga dopp, både små och stora olyckor i byxorna, sockertrippar, trotsig lillebror och retsam storebror, idiotiska tyskar, pappalängt och dumma mamma.

Nu sitter vi i bilen på väg hem till Jonsered.
Det har varit väldigt roligt och mysigt också.
Men det kan hända att det dröjer några år innan vi följer med Filmstjärnan på inspelning igen.

* Uppdatering: Jag glömde ju berätta att jag, när jag kånkade en nysketen Lillkille genom hotellmatsalen mot toaletterna, tappade mina byxor! Jeansen är lite för stora och passade på att glida ner över höfterna när jag hade händerna fulla. Det var nog då jag gav upp egentligen. Det går inte att vara barsk och ståndaktig när man står med brallorna kring knäna.