tisdag 14 december 2010

Skärp er ongar! Annars får ni smaka senap!

Julsenap. Nära, ömt.

När vi spelade Snart kommer tiden i Borås under hösten satt jag på scenen i förspelet till föreställningen och rullade senap the old fashioned way: Med senapskula i rund skål. Detta medan jag betraktade publiken som undan för undan intog sina platser i gradängen. Regissörens idé var att människorna skulle komma in i teaterrummet mitt i ett redan pågående skeende. Att just rulla senap var dock mitt förslag. Helt enkelt för att jag spelade en hushållerska, men också för att jag länge velat lära mig det.

När jag var liten i Skåne rullade min bästis farmor senap till jul och jag minns att vi barn fick prova, men att det var svårt att få kulan att snurra så bra att kornen krossades ordentligt. Det har varit en sorts romantisk köksdröm jag närt, särskilt som det verkar lögn i havet att få tag i en senapskula i dessa dagar. Någon som känner till en senapskuleaffär?

Nåväl, tillbaka till Borås: Rara Rekvisitören lyckades få låna en senapskula av en vän och visst var det lite knixigt, men snart fick jag till det rätta svänget i knäna. I pausen diskade RR kula och skål och jag grämde mig ofta litegrann över att jag inte tog hand om den där klutten, men det föll mig ur minnet, gång på gång. Förmodligen för att vi alla var synliga på scenen under föreställningen, även när vi inte "var med" s.a.s, jag hade för mycket annat att tänka på.
Men: I applådtacket efter allra sista föreställningen sprang Rara Rekvisitören fram med blomsterflickorna (jojo, slika har vi vid teaaatern) och stack en glasburk i handen på mig. Hon hade tagit vara på alla senapskluttar! Jag blev så himla glad och fällde en tår bafatt jag är en sådan sentimental fjolla.

Nu har den stått och gonat till sig i kylen här hemma och har i afton sötats, kryddats och avsmakats. Om den är god? Låt mig säga såhär: Näshålan klaras upp som genom ett trollslag, tungan slår volter, ögonen tåras. Äntligen har jag ett reellt hot att uppfostra mina ongar med.

5 kommentarer:

Lilla Blå sa...

Fantastisk historia. Nu behöver ni ju heller inte rädas en sketen vinterförkylning längre. Den lär ju skrämmas bort i ett nafs.

livet just nu sa...

Underbart!
Min morfar, i Skåne, var den som skötte krossning av senapskornen. Han satt i smutten i köket och jag stod och hängde över honom. Minns doften.
Undrar var den kulan tog vägen, jag tänkte på tidigare i veckan.
Han var dessutom den som alltid rörde i gröten. En tålmodig typ min morfar.

Är månne din senap starkare än den franska dijonen? Jag älskar när man får den där skjutsen i näsan! :-)

Huskorset sa...

LB: Hmmm... Bra tänkt. Undrar om den biter på Åttaåringens flunsa?

LJN: Åååå. Vilken morfar! Han låter helt underbar.
Och min/lilla Odas senap tycker jag faktiskt är uppe och nosar på "wasabi blandad med litelite grädde". Rätt stark alltså!

The Midnight Mongo sa...

Världens bästa rekvisitör och fan vad coolt att göra sin egen senap, senap är ju en sådan viktig spelare på matbordet. Men nu måste jag ta reda på hur man gör det och vad fan en senapskula är, och hur knäna spelar in. Mmm fick just lust till senap, bra senap.

Huskorset sa...

Just. Skinkan må vara kung av julbordet, men den står sig slätt utan sin springare Senap.