Line Knutzons underbart knorkiga text om tiden som rinner, livet som pågår medan man planerar det och om människorna som tar hand om varandra på det ena eller det andra sättet. Eller inte alls. De flyr, ljuger, bedrar, älskar, sörjer. De består här av två par, ett av det ena parets två barn och så deras hembiträde. Sex roller.
Men! I Pepparkornsregissörskans bearbetning av texten spelas de två paren av åtta personer. Fyra karaktärer således, men en ung och en äldre av varje. Det är roligt när de pratar med sig själva. Eller inte alls håller med om vad deras yngre jag gör.
Skruvad - och fantastiskt välskriven - dramatik med existentiella funderingar i botten, stor humor, absurda situationer, och så jag då. Lilla Oda.
9 kommentarer:
Men jädrans vad vig du är!
Vilken sjuktunderbar bild!
Kram!
Det är även en sjuktunderbar pjäs
skulle gärna svänga förbi Borås om jag inte hade en liten Signe dudeldej som jag inte vill lämna.
Kram igen!
Och spark, spark, spark inför lördagen.
Grym jäkla bild det där!
Spark!! (Hoppla, det blev ju nästan lite göteborgskt det där..)
Dessa killar har en del att lära:
http://www.youtube.com/watch?v=Wnjb8Hx76u8
Mr Mack a.k.a kollegan
Fy faen vilken underbar bild!!
På något sätt får jag för mig att det fångar en hel del av dig, som privatperson (rätta mig om fel uppstått :-))
You made my day, som oftast :-)
Spark tillbaks till dig inför kvällen(?)!
Åh! Coolt! Heja!
Lördag?! Igår? KRAM!!
& vilken bild, dynamik var ordet!
Fan vad coolt. Och fan vad långt det är till Borås. I övrigt håller jag med Översättarhelena.
Haha, tack ska ni ha vänner!
Premiären gick prima och i morgon är det dags för den beryktade "andra föreställningen". Men det går nog bra det med. Hej hopp HAI-YAAAAH!
Skicka en kommentar