torsdag 1 april 2010

Gammalt beprövat recept

Man blir långsam och trögtänkt av sorg. Jag visste inte det. Jag vet heller inte vad jag ska ta mig till med mig själv när kroppen fungerar men inte hjärnan.
"Jag mår ju bra? Det är ju inget fel på mig?"


Därför tar jag till köpa-lyckan-knepet, d.v.s. gå och köpa något som gör mig lite glad och framtidsbenägen. Den uppgivna meningslöshetskänslan ska idag motas bort med lammstek från Saluhallen och trädgårdsböcker från bokreans slutspurt. Inte minst för att jag måste ha något annat att läsa i pauserna än Ann Heberlein, vars hemska och viktiga bok jag köpte en vecka före Huldran dog.

I kväll spelar vi igen.
Jag ska slinga håret hos maskören före.
Jag kom ihåg att köpa linsvätska och häftmassa.

Så tar jag mig igenom de svåra dagarna. Inte går det bra, men det går.

6 kommentarer:

Kung Blåtand sa...

Visst är det så.
Man vill leva men inte må såhär.
För ett år sedan visste jag inte vad jag skulle göra när jag vaknade. Köp, gråt, skrik och lev som du kan. Du är ju ialla fall här, just nu. Fåglarna, vännen, fåglarna.

Mrs Li sa...

Jag tycker att du gör det bra. Du accepterar din långsamhet och bjuder dig själv på fin tröst. I stunden. För det är ju det som det handlar om när man har sorg. En stund i taget. Det är det perspektiv som man kan hantera. Ibland är det en minut, ibland en timme.

Kram på dig!

Huskorset sa...

Fåglarna är bra, Kungen. Fåglarna. Kram o glad påsk.

Mrs Li: Japp, en bit i sänder. Kram på dig med. Det är fint att få så kloka ord från dig. Jag hoppas att du reder ut dina härvor som du inte kan skriva om. Glad påsk.

Snokis sa...

Låt sorgen få ta den tid den tar. En dag kan du vara glad igen, i allt det ledsna.

Fru Decibel sa...

En sådan kolossalt olämplig dag att komma med min upplysning! Jag gör det i alla fall.
Jag har idag pulsat ner till ett visst utedass där Fickjournalens stjärnkalender från 1957 sitter för att titta efter vem du delar din födelsedag med. Det är fortfarande djup snö i backen, men skam den som ger sig. Jag ramlade till och med och höll på att inte komma upp, men eftersom jag ändå inte skulle fått någon hjälp på ett par timmar, så var det lika bra att kravla sig upp. Well, du delar din dag med Loretta Young, född 1913.
Men inga tröstens ord kommer jag på för din sorg.

Huskorset sa...

Snokis: Jo, så är det. Tack för tröstande ord. Kram.

Fru Decibel: Vet du - ibland är det precis sådant man behöver höra. Att någon företagit en veritabel polarexpediton för att kolla upp att man delar fördelsedag med en gammal filmstjärna som har en oäkta dotter med Clark Gable (ja, jag fick googla - vilken historia! En film bara den). Du ska ha stort tack! :)