Jag har haft ett par komplett obloggbara dagar som jag tagit mig igenom tack vare Moder Solo, Filmstjärnan samt en tredje underbar och vidunderligt klok människa: Vår dramaturg Madame Mercury.
Jag blundade som jag sa, tog rejäl sats, hoppade - och totalkraschade. Ett fett magplask med svidande rött skinn, andnöd och chocktillstånd som följd. Hepp!
Madame Mercury var - och är - en alldeles lysande kompass på Tyskans stormiga hav. Viola och Mr Trib de finaste av klippor. Överhuvudtaget är jag väldigt glad för min ensemble.
Nu har jag kravlat mig upp på banan igen och med som souvenir har jag en alldeles ny rynka mellan ögonen, liten men ilsket röd och den rår inget teatersmink på verkar det.
Idag är det genrep, i morgon premiär.
Jag är skakig men vid gott mod.
Det ska nog bli något det här.
7 kommentarer:
Ja, jävlar, nu verkar det bli åka av!!!
Klart att det blir bra! Det blir det alltid :D
Japp, nu lastar vi in sista kolspaden och varvar upp... eller vad man nu gör med gamla ånglok.
Cho-cho-cho-cho-cho - Woo-woooo!
Önskar dej all lycka!!
Kram
wowza! Spark som man säger kretsarna. Önskar jag kunde se detta spännande projekt i premiärformen.
Alla sparkar och lyckönskningar från lidingöfamiljen barlach mfl!
Netta: Tack! kram
Lester: Tack. Det har onekligen varit omtumlande. Det ska bli skönt nu , att "spela in oss", få rutiner och ordentligt sväng i föreställningen. Det vore kul om du kom och kollade och gav dig tillkänna!
Peter: Bugar och tackar och hälsar la famiglia!
Skicka en kommentar