Nu är det dags. Sjuåringen fick Årtusendefalken i Lego när han fyllde häromsistens och det är ett jädra pyssel. Lillkillen och jag ritar. Philemon Arthur and the Dung skrålar på Spotify, ongarnas favoritmusik sedan några veckor. Det är dom som yours truly så fint har ritat.
Filmstjärnan repar, i kväll ska jag repa. Min karaktär Agnes ska hårdknådas, har regissör Tyskan meddelat. Ingen är gladare än jag. Agnes är en god människa som dessutom ger upp allt för sin man.
Svårt att berätta det där, 2009. Man vill ju inte göra en Anna Anka liksom.
4 kommentarer:
Don´t worry, du är så långt ifrån Ankeländet man bara kan komma. ;)
Kul att ni - precis som vi gjorde när barnen var små - lär det uppväxande släktet uppskatta Philemon Arthur!
Wettex: hehe, tackskaruha
ÖH: Japp, det känns tydligt att man utför en kulturgärning.
äh. fru Anka är ett PR-proffs. det gills ju liksom inte! en "riktig" anka däremot, det gills (som t ex att åka karaoketaxi :D)...
:)
Skicka en kommentar