torsdag 29 juli 2010

Feng-Shuiiii! (eller Släng shuiiit som Islandshästen säger)

Förutom ongarna fick jag med mer släktmemorabilia efter Pappa med från Skåne, saker som K bedömer kan vara intressant för mig på ett eller annat sätt. Hela bakluckan full. Jag har sagt det förr, min far var en samlare. Ska plöja igenom dessa lådor i afton. Tre högar:
Slänga
Spara
Vet ej
Den sista högen är (numera) alltid störst. Jag är min fars dotter, men jag lär mig. Den första blir större och större för varje gång.

Filmstjärnan är jätteglad, han tycker det är så roligt med alla gamla foton på mina döda släktingar (varav vilka jag själv mött ett fåtal), lagfarter på hus som inte finns längre, släktträd från Tyskland daterade ända ner till 1700-talet och souvernirkavajslagsnålar från det forna Sovjet.
Och nu när vi städat och slängt så har vi ju gott om plats för nytt gammalt skräp!
Allt det där ovan nämnda är ju användbara ting - men vad ska jag göra med det sönderrivna fotot från 1935 på en namnlös nazistofficer?

14 kommentarer:

Godiva sa...

SPARA!!!!


"släng shuiiiit" var jävligt bra ; -)

Översättarhelena sa...

Håller med Godiva på båda punkterna!

Marie Rosenqvist sa...

Släng absolut inte!
Skatter är det minsann brist på idag.
Du, jag tror bestämt att du har en ingång till en väldigt spännande berättelse...
Herregud, jag såg "nästan" boken framför mig.
Nysta upp och sätt igång.

/Marie

Mrs Li sa...

eller Släng shuiiit som Islandshästen säger....

Bra där!

Jag har en mamma som samlar på allt. Jag fick nyligen sju kartonger med min skolgång ordnad i prydliga högar med räknehäften och uppsatser. Jag sparade några oförglömliga alster och slängde sedan sex kartonger omedelbart.

suziluz sa...

Vad du ska göra med fotot:

Scanna in det och skicka till mig, som är ihop med en kille som både är osedvanligt bevandrad i andra världskriget och osedvanligt intresserad av dess konsekvenser.

Please? :)

Huskorset sa...

Godiva & ÖH: Jarå, vissa grejer kan jag bara inte göra mig av med. Mitt svåraste är att se vad som är vad, bara. Men sovjetnålarna är fina, de ryker inte.

Och absolut, "släng shuiit" är ett frekvent uttryck här hemma.

Marie: Mmm. Nysta upp, reda ut, berätta. Alla människor har någon historia i sig som är en god grund till ett filmmauns, har jag hört någon säga. Att min fars familjehistoria är min har jag tänkt för mig själv mången gång. Den ska "bara" berättas också...

Mrs Li: Japp, det är något i den stilen jag tänker mig. Crap åker, skatter sparas. Det underlättar att det finns väldigt många dubletter på fotografierna, haha. Jag tror det är tre dödsbon sammanlagda (farmors och hennes två systrars). Kan tilläggas att farmor också var samlare. Men Pappa, och framför allt den kära K efter hans död, har gjort sig av med det allra mesta som var rent skräp.

Suz: Jamen det ska jag ju såklart! Nu är vår skrivare/scanner lite egensinnig, men vad det lider ska han få det. Vad kul!

Miss Gillette sa...

Du kan göra ett konstverk av det sönderrivna fotot. Kollageteknik tänker jag mig. Där kan du också ta med fler saker som du inte vet vad du ska göra med och som du tycker på nåt sätt hör ihop med nassefotot.

Da Fig sa...

Sinn Fein låter det som för mig.

Smuckers sa...

På tal om Släng shuiiit. I Norrbotten kallar dom Qigong för Kalix-karate.

Eftersom dom är så långsamma i Kalix att det ser ut som qigong när dom gör vanlig karate, alltså.

Huskorset sa...

Miss G: Hahaha!

Da Fig: ÄR DET DU, FIGGE?!? VAR ÄR DU? Akta dig så jag inte typ letar upp dig på Fejan eller nåt. Saknaden är svår.

Smuckers: så klart. :D

Miss Gillette sa...

huskorset: Hm. Det var faktiskt inte avsett som ett skämt. Men jag är kanske förblindad av min enorma förtjusning i kollageteknikens möjligheter.

Hur som helst har jag full förståelse för svårigheten att göra sig av med nåt: för mig behöver saker inte ens ha en koppling till mig personligen -- allt som är gammal vill jag bevara undan utplåning. Och det kan ju bli lite väl mycket för en enda liten mänska, att rädda livet på nästan varenda pinal här i världen. Foton och annat bildmaterial har i alla fall fördelen att vara platt, så att det går att sortera in i album, tidskriftssamlare och liknande. Men vad gör man med sånt som gamla torkhuvar från sextitalet? Eller den elspis från femtitalet som fortfarande funkar men som inte får vara med i huset? Inte näns jag slänga den! Och inte ens jag fixar att göra ett kollage av den. Knappt ens en installation.*skrattar*

Huskorset sa...

Miss G: Jaha, oj... Jag skrattde för att det är precis sådant som kommer för mig, men som jag veeet att jag inte kan sitta och hålla på med, för då blir jag Skogstokig Klass A. Jag måste för min sinnesfrid skilja på användbara saker och och saker jag får lov att låta uppgå i världsalltet och hoppas att någon därute kan förbarma sig över. Torkhuvar och spisar - jag förstår det precis. Det är gamla vackra saker, med historia och funktion och proveniens och charm och vad du vill, men om - jag - inte - använder - dem - ska - de - bort. Jag vill försöka vara vara så hård. Men det går inte alltid. Det är svårt att veta vad jag ska göra av min pappas mormor systers gamla släktträd från Tyskland, skrivet i snirklig åspenna på papper som faller sönder. Suck. Det blir väl ett kollage till sist ändå. :-)

Vilken tur att vi bor där vi gör, annars skulle jag bo på en gård på landet med gott om plats i ladan...och därmed bli som min älskade pappa.

Miss Gillette sa...

huskors: Eller vad synd att ni bor som du gör så att du inte kan bli som din --

nej tyst min mun så får du socker! Inte strö salt i huskorsets sår!

Allvarligt: vissa saker måste få vara med ändå, trots att de inte fyller nån handfast funktion. Saker som upprätthåller historien har alltid sitt berättigande, åtminstone den egna historien. Meeen jag vet att man inte har plats, inte ens om man har fem garage och en tolv meter lång uthusvind. :-(

Huskorset sa...

Haha! Ja, tyst din mun!
och
Japp. Undantag görs ju för saker jag kan känna en sorts kärlek till. Absolut.