Huskorset from Hell hyllar, hötter och häver ur sig.
söndag 13 december 2009
Åh, så uppfriskande!
Jag är ganska nedstämd i humöret nu för tiden. Svårt att få ro om natten, gråter ibland när jag lyssnar på Pappas gamla skivor, ser rätt mörkt på tillvaron, livet och människorna. Det går ju över, men fy tusan så tungt det är medan det pågår.
Druvsockret från Skärholmen med familj är i Thailand, de skickade en bild på sin favoritdricksvattenflaska, det piggade upp lite.
Det där är inte lätt... Livet. Försök omfamna det tunga mitt i allt det fina och ta emot... Hoppas du inte missuppfattar mig. Ta dig en rejäl dubbelklunk och sov gott i natt.
Jag vill skriva något fint och kul här men jag vet inte riktigt hur jag ska få till det. Jag förlorade min mor ungefär samtidigt som din far gick bort och pendlar som en jojo i humöret. Det blir en hel del "åksjuka" emellanåt. Lite kukvatten hade banne mig inte skadat. Men du...äsch... jag gillar dig. Det var väl bara det jag ville skriva.
Hej alla kära, ni kan tro att det även piggar upp med så värmande tillrop från när och fjärran.
Ting: Yessss! Me too.:)
Jag försöker verkligen, som du säger Marie, att omfamna sorgen. Jag har förut undrat hur den skulle komma att se ut, min sorg. Det är onekligen intressant. Dubbelklunk, säger du...hrmhrm...;) (här försökte jag länka till ett inlägg jag skrev ganska långt före pappas bortgång, men det funkar inte. Eller, kukade ur, som vi säger. Jag provar såhär istället: http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com/2008/08/hr-skulle-det-passa-med-ett-vist-citat.html
Sus: Det gör det! Heja dig. Och kram!
Snok: Jag tänkte att du skulle gilla det, haha. Kram tillbaka. Drömde förresten härom natten att vi träffades!
Sara: Jo. Det är också skönt att få vara så ledsen som man är.
(hörni, har ni kollat Saras fantastiska bakblogg? Hon är i sanning bagarbiten!)
Lilla Blå: Jag har också tänkt på dig och din mor och hur du har det. Jag gillar dig med, vet du. Väldigt! Stor kram och kindsmek efteråt.
Godiva: Jaaa. Sorgen och glädjen de vandra tillsamman. Att du finns därute är en stor tröst. Kram!
Bästa Huskors! Det kloka är redan sagt här av fina bloggvänner. jag fyller på med lite omtankar och en varm cyberkram!
Om livet är en resa så fins det många stationer som man helst hade velat åka förbi. Men nu kan vi ju inte välja och vissa perioder är tunga. Väldigt tunga.
Wettex: Jo, jag har börjat fatta att jag ska leva med att han är borta. Det är lustigt, men den känslan har jag inte ens försökt föreställa mig. Hjärnans vägar, va? Hmmm.
Figurt! Kära Figurt, välkommen tebaks! Sooo nice to se you.
Jag önskar dig allt redan sagt nedan, men hur kuk är det. Är så gammeldax att jag tror gråtpromenader och "don´t try me" behövs ibland. När gropen öppnas går jag till mitt berg och skriker. Det är skönt. I bland är livet bajs.
Tillåt dig sörja, men minns det goda. Tillåt dig bli arg på orättvisan, att han inte längre finns hos dig, men använd styrkan i ilskan till att fokusera på att gå vidare. I en lite fattigare värld som trots allt är full av fina minnen, människor, ja å så kukvatten. Bara en sån sak.
Är hellre cool än skön.
Är hellre Gud än bön.
Är hellre suck än stön.
Inspiration - ställ dig i kön.
Hård och len som bärnsten.
Mjukare än Ernst, en
eterns starka värnsten
är jag, din trogna vän.
Sopar med stora borsten.
Är mera flink än Thorsten.
Your personal Huskors, den
du kan lita på.
18 kommentarer:
Me love kukvatten!
Det där är inte lätt... Livet.
Försök omfamna det tunga mitt i allt det fina och ta emot... Hoppas du inte missuppfattar mig.
Ta dig en rejäl dubbelklunk och sov gott i natt.
/Marie
Jag är också lite nedstämd. Men lite kuk piggar ju alltid upp =)!
Jobbigt med din pappa, men underbart med kukvattnet. Hoppas att du mår bättre snart. Kram!
Kära Huskors. Låt det göra lite ont ett tag. Det blir bra.
Jag vill skriva något fint och kul här men jag vet inte riktigt hur jag ska få till det. Jag förlorade min mor ungefär samtidigt som din far gick bort och pendlar som en jojo i humöret. Det blir en hel del "åksjuka" emellanåt. Lite kukvatten hade banne mig inte skadat.
Men du...äsch... jag gillar dig. Det var väl bara det jag ville skriva.
Åh. Fint! Är det en sjuksyster på bilden också? Kinky.
Livet ja, det där jävla livet ibland alltså. Som tur var brukar det vara upp efter ner också om man bara orkar vänta ut det lite.
Hej alla kära, ni kan tro att det även piggar upp med så värmande tillrop från när och fjärran.
Ting: Yessss! Me too.:)
Jag försöker verkligen, som du säger Marie, att omfamna sorgen. Jag har förut undrat hur den skulle komma att se ut, min sorg. Det är onekligen intressant. Dubbelklunk, säger du...hrmhrm...;)
(här försökte jag länka till ett inlägg jag skrev ganska långt före pappas bortgång, men det funkar inte. Eller, kukade ur, som vi säger.
Jag provar såhär istället:
http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com/2008/08/hr-skulle-det-passa-med-ett-vist-citat.html
Sus: Det gör det! Heja dig. Och kram!
Snok: Jag tänkte att du skulle gilla det, haha. Kram tillbaka. Drömde förresten härom natten att vi träffades!
Sara: Jo. Det är också skönt att få vara så ledsen som man är.
(hörni, har ni kollat Saras fantastiska bakblogg? Hon är i sanning bagarbiten!)
Lilla Blå: Jag har också tänkt på dig och din mor och hur du har det. Jag gillar dig med, vet du. Väldigt! Stor kram och kindsmek efteråt.
Godiva: Jaaa. Sorgen och glädjen de vandra tillsamman. Att du finns därute är en stor tröst. Kram!
Bästa Huskors!
Det kloka är redan sagt här av fina bloggvänner. jag fyller på med lite omtankar och en varm cyberkram!
Om livet är en resa så fins det många stationer som man helst hade velat åka förbi. Men nu kan vi ju inte välja och vissa perioder är tunga. Väldigt tunga.
Jag önskar dig mycket värme, och mjuka näsdukar.
Kukvatten vilket underbart ord ;)
Finns inte mycket att tillägga här.
Bara stora kramen och en puss.
Det blir bättre, det blir det. Med tiden. Även jag åker berg-och-dalbana då och då trots att det är två år sedan min far tog slut. Det får man lov.
Kram, jag har varit borta en sväng. Men nu är jag här igen, tillsammans med alla andra som tycker om dig.
Mrs Li: Tack skaruha och hibiskrub på dej. ;)
Wettex: Jo, jag har börjat fatta att jag ska leva med att han är borta. Det är lustigt, men den känslan har jag inte ens försökt föreställa mig. Hjärnans vägar, va? Hmmm.
Figurt! Kära Figurt, välkommen tebaks! Sooo nice to se you.
Tänk på alla dom som avundas dom som har anledning att va låga. Dom som inte fattar varför dom är låga. Dom som bara är det.
Du har flera bra anledningar till att va låg. Då finns det goda skäl att tro att du ska komma tillbaka.
kram
Peter
....så mycket varmt och fint önskar jag dig.....och även kuk...
Peter: Du är klok du. Tack å kram.
Moder Solo: ...taaack..?
;)
Jag önskar dig allt redan sagt nedan, men hur kuk är det.
Är så gammeldax att jag tror gråtpromenader och "don´t try me" behövs ibland. När gropen öppnas går jag till mitt berg och skriker. Det är skönt.
I bland är livet bajs.
Eller ovan..
Tillåt dig sörja, men minns det goda. Tillåt dig bli arg på orättvisan, att han inte längre finns hos dig, men använd styrkan i ilskan till att fokusera på att gå vidare. I en lite fattigare värld som trots allt är full av fina minnen, människor, ja å så kukvatten. Bara en sån sak.
Skicka en kommentar