Jag går som en äggsjuk katthöna kring het gröt och kallsvettas när jag skriver det här. Bara det är ett tecken på att jag gör rätt.
Jag tar farväl nu. Au revoir, mes amies.
Det har tagit mig hela dagen att formulera det här och med tanke på resultatet är nog allt ändå till det allra bästa, i denna den bästa av världar;). Jag kommer inte att släcka ner bloggen – det vore som att hugga av mig lillfingret, och jag kommer att fortsätta läsa andras bloggar.
Men jag behöver stänga den här dörren.
Jag har låtit mig själv, mina planer och drömmar få stå på undantag för den, ehuru kortverkande (och dessvärre också exponentiellt beroendeframkallande) men ack så ljuva berusningen av bloggande samt de ringar på vattnet det givit. För att inte tala om hur jag negligerat min man, mina barn, min personliga hygien (jepp, this gets dirty), mina vänner, mitt hem och arbete. Jag tänkte att jag kunde hantera min drog. Jag hade fel.
På ett plan har det varit så värt det. Men i nuläget tänker jag, sover jag, menstruerar, andas, äter, svettas och skiter blogg och det är ohållbart.
Jag är en bloggbulimiker och behöver vård.
Tack av hela mitt hjärta till alla er som läst.
Tack till alla kloka, fina, roliga människor som kommenterat.
Alldeles särskilt till: Lovely Godiva, Snokis, Erika Hrnbom, Peter Barlach, Söderberg, Suziluz, Lilla Blå, Sparring och ÖversättarHelena. Och Jemalex, min första och största.
Jag känner stor cyberlooove för er.
39 kommentarer:
Känner du så är det inget snack.
Tack, kära du, för allt fint.
Det har i sanning varit en ära.
Hatten av.
Erika
Tack själv min vän dina bloggar kommer sannerligen att saknas.
Häromdagen tänkte jag när jag läste din blogg, att det kommer bli en mysig höst/jul med goda recept och små anekdoter från dej.
Usch! Nu blir det trist att komma hem från jobbet, att inte ha något till teet och mackan.
Men jag förstår dej, jag hoppas du får med tid till dej själv och familjen det är trots allt viktigast. Punkt slut!!!!
Tusen tack för att du delat med dej och för alla mysiga lässtunder.
Ha det underbart och var rädd om dej!
Varma kramar och tack!
Netta.
Men vad tråkigt! Vad tomt det ska bli! Men du kan väl dyka upp på någon bloggträff ibland i alla fall?
Och lycka till med allt som du kommer att få tid med nu :)
Men vad fan...??? Ja, ja, är det så, så är det så. Puss puss puss över hela fejan. Att jag kommer att sakna dig vet du. Försvinn nu inte helt.
Önskar dig allt gott, det allra bästa. Det är du fan i mig värd.
Fy fan vad sorgligt! Jag förstår dig och kommer troligen att hamna där själv en dag. Men fy fan vad sorgligt. Lova att fortsätta hälsa på oss andra!! Kram!
Tack för allt! Om jag också hade ett liv skulle jag också sluta blogga.....men nu har jag ju inte det så jag kan fortsätta.
En rolig blogg fattigare blir vi! Man ska dock inte göra våld på sig själv, så du gör nog rätt som håller upp... ett tag... för att i framtiden när det känns rätt... kanske... komma tillbaka... :-)
Jag säger som lilla lå: men vad faaan ..? Jag kommer att sakna dig! Du är en av mina trognaste bloggläsningar. Alltså bloggar jag läser varje dag.
Men okej, även jag förstår dig. Hoppas vi ses på bokmässan ändå?
Asch. Jag som just börjat lära känna dig. Och det som var så trevligt!
AJ! Där kom spiken i den här fredagskistan...
Men det var fanimej en bloggrubrik med flaggan i topp!
Vilken ironi, du är den tredje bloggen som när jag lägger till den på rss så dööör den!?
Men ett grymt avsked. Och en grym blogg, jag hoppas du fortsätter med dina sköna kommentare på andras bloggar.
Va?!! Nämen? Va..?
Jag har ju inga ord nu. Usch, vad lessamt... men det är väl som det mesta andra - är det så det är så är det så det är. Stora pussen och kramen, och fikafamnen öppen nästa Stockholmsbesök också.
Neeeeeeeeeej!!!!
Nu blev livet genast lite mindre roligt. Tack för alla fina och roliga inlägg, jag kommer att sakna dig mycket.
Kram från Down Under
Oj. Så tråkigt! Jag kommer att sakna dig!
men...du och jag då?
Världens sköning du är! Önskar dig allt gott! kramar!!!
Fan, det är nåt som går! Det här var tråkigt, mycket tråkigt. En extra stor ära att jag vann sista tävlingen på sista bloggen.
Men vad fan, gå på några AB-möten, sen låtsas du att du kan hantera drogen och tar några sköna återfall och om ett par år hoppas jag att du är fast igen.
Puss och kram och tack för allt!
Så synd! Men det är viktigt att göra det som känns bäst för sej själv och sina närmaste! Tack för att vi fått dela ditt liv, och för alla intressanta och roliga inlägg! Ta hand om dej!! Kram/ Elisabet.
Oj aå tråkigt... jag som nyss "lärt känna dig". Men jag förstår... har ibland så´na tankar själv och du "släcker ju inte ner" så då kan jag ju alltid läsa alla gamla inlägg som jag inte "hunnit" när jag går min bloggrunda på morgnarna.. Kram och ha det gôtt utanför den här tidskrävande bloggvärlden.
Nämen!
Du också, ja, ja, jag skriver under på precis allt i ditt inlägg. Fattar precis.
Men visst är det härligt i postbloggvärlden. Man känner sig lite lättare (även om i varje fall jag inte har slutat kolla kommentarer än) och friare. Jag har till och med tänkt några nya unika icke-blogg tankar nu under helgen.
P&K
Anders Sparring
Oj. Stort tack själv.
Lycka till med allt.
KRAM
då får du fanimej se till att den där , filmen, boken och allt det andra du nu ska använda din begåvning till blir jävla bra...
puss
Hoppsan!
Men, jag säger som Erik... Hatten av!
Förlåt en fånig fråga, men kommer vi få se körkortet sen?
Godivabloggen ställer gärna upp som gästblogg om det "kniper" : -)
Jag vet någorlunda hur det är.
Tack för allt då.
Så ses vi i kommentarerna.
Snyft, det här är ju min favvo blogg ju. Vi ses väl på någon filminspelning i framtiden, snyft...
jaså. ja det var ju tråkigt.
men det var kul å läsa av dej.
lycka till.
adjö.
Tack för dina glada tillrop i min ack så skrala blogg.
Det kommer eka efter dem.
Hoppas du snart känner dig så som du förtjänar.
Under tiden läser jag här inne hos dig, jag har ju en del att ta igen.
Vi ses i vassen.
NÄJ! Vi som hade så lika smak för trätofflor och tjusiga förkläden! :-D
nähej, du hade inte börjat igen
Först: oj!
Sen: aj...
Sist: såklart!
Du vet vad du gör. Och jag känner igen det där.
Kram vän.
Men stort tomrum blir det.
Och inte i dag heller, börjat om alltså.
Tråkigt. Jag som just kommit in här...känner mig som kusinen från landet...okej. Jag går ut igen. Kommer att sakna dig...kommentera, vet ja...
Är inte det här en bra dag att börja igen???
Asch vad tråkigt. Jag brukar säga att jag funderar på att sluta blogga. Då får jag massa trevliga kommentarer. och så kan jag ändå fortsätta.
Säg till när du börjar blogga igen, det är ett gift som det är svårt att hålla sig borta från. Det viktiga är att hålla i åtanke att man bloggar för sig, inte för att leverera underhållning åt andra.
Det är svårt att sluta blogga, det är skönt att börja igen, särsklit när man kan göra det under ny, anonym, flagg.
Det gjorde jag.
Hallå där ditt gamla Huskors, kommer du till Gyllene Prag på torsdag?
Se: traffas.blogspot.com
Va?! Huden knottrade sig och jag fick kämpa med tårarna.
Men jag tror att du gör rätt. Du verkar vara en så klok, klok person – så om du samlar dina krafter och kämpar så kommer du att gå precis så långt som du vill.
Och skulle det vara så att du behöver andas för att få ny kraft – eller om du skulle behöva tampas med en Ödlechef - så finns vi här. Eller på Fejjan.
Må gott och ta hand om de dina.
Och du Huskorset – jag ser ljuset. Jag gör faktiskt det…
Kram Jemalex
KOmmer jag alltså inte få reda på hur det gick med blåbären?
Skicka en kommentar