Det här inlägget skrev jag egentligen igår, men youtube krånglar igen. Så ni får en länk istället. Måhända att det poppar upp om några veckor på ett intressant vis, som Christian Kjellvander-inlägget gjorde.
Anders är tydligen på långt håll släkt med Jan som - om han minsann inte skrev den också? - gjorde den här låten känd när det begav sig. När det nu var.
Anders, vars blogg nu fortsätt till just "Ovan där". Det är sorgligt men sant. Tack ska han ha.
Stonefunkers Frälsis-version svänger hårt och eftersom det inte fanns någon video med Stonefunkers och just den här låten på mitt kära youtube tackar vi alla de fem frireligiösa och fullständigt nyktra ungdomarna i videon som så generöst bjuder på sig själva så att vi kan få höra Emrik och killarna gå loss på Den Bästa Svenska Andliga Sången Någonsin.
Hatten av för Sparring!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hur gör man nu då? Nu vill man ju blogga igen. Om Jan Sparring, spriten och alla polyesterkostymerna han poserade i. Jag har en skiva - mint condition - där min avlägsne släkting poserar i en himmelsblå virkad kostym utanför Stockholms stadshus. Den skulle man ha lagt ut....
Ja, ja, sådana äro herrens vägar. Tack för dina fina ord för övrigt. Jag kommer i varje fall inte att sluta LÄSA blogg, så jag återkommer.
Och hälsa filmstjärnan.
Jag vet, han lägger ned och plötsligt är det sorg i det blå hushållet. Men han kanske öppnar en hemlig blogg, lite sådär inkognito, när han skrivit av sig det värsta för svt? Hoppas kan man ju alltid.
Det där är en av mina favvolåtar också! Morsan och jag som annars är ovänner jämt har spelat kastrull och visp och slev till den här låten tills vi trillat ihop i en dallerklump av vanmäktigt och lyckligt skratt. Så visst kan under ske i rälljonens namn, det är visst och sant.
Skicka en kommentar