När någon av min mammas idoler dör känner jag mig alltid lite närmare min egen död. Det är inte som när en äldre släkting går bort, men nästan. Det kommer alltid nytt, nya tider och människor och företeelser, men ORKA vara den som sållar agnarna från vetet.
Det är därför jag inte lyssnar på hiphop. Jag var grym 84-95, jag har gjort mitt musikkollrace. Jag ska börja kolla in vilka av rapparna som fortfarande håller vid pass 2020. Då vet man att man får kvalitet. Så gör morsan. Vilket på ett bisarrt vis gjorde att hon hittade Portishead innan jag gjorde det, för en herrans massa år sedan. Det tog mig rätt hårt.
Det här var det enda jag hittade med Dompan på youtube, tyvärr rätt signifikativt för hans generation. Deras fans bryr sig inte om att lägga upp grejer på nätet. De lyssnar på LP-skivorna och minns konserterna på Nalen och Fasching och kanske Nefertiti (och andra romantiskt rökiga klubbar jag inte vet namnet på) istället.
Men hans ton är där och är oförlikneligt mysig! Annars hade jag gärna lagt upp introt till Karl-Bertil Jonssons Julafton - nästan för självklar och tyvärr lätt uttjatad, men den går ändå rätt in i hjärtat på mig.
Men den sökningen saboterades av Myggan, detta animerade skojprogram som aldrig riktigt föll på Huskorsets läpp.
Nu blir det sväng bland änglarna.
onsdag 3 september 2008
Bättre förr...än aldrig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nu blir det verkligen sväng bland änglarna. Din mamma och jag är nog jämngamla kan jag tro... åkte så fort jag kunde till Stockholm och klubbarna...Stampen och Engelen (finns fortfarande kvar)m fl. Och så hade vi ju jazzklubb i Nyköping också där jag förstås var medlem. Numera lyssnar jag inte såå mycket på jazz..men inte heller senare tids musik som hiphop och så´n där väldigt "elektroniskt" enformig... (enligt mitt tycke förstås)
Skicka en kommentar