Det var då en välsignad jul?

Ett bedrägligt foto. Ganska exakt tre minuter efter att den här bilden togs bröt helvetet ut. Någonstans anade jag nog vad som komma skulle eftersom jag tog kort på idyllen. Som ville jag vara säker på att den faktiskt existerat.
Taffelns kronjuvel var skinkan (jag yrkar å det bestämdaste på att ni tar er tid att prova receptet någon gång), tätt följd av köttbullarna, matjesillgeggan (med ägg, rödlök, dill och brynt smör) och grönkålen. Köttbullarna och prinskorven var givetvis det enda som gick hem hos ongarna. Lillkillens idea of julmat var två köttbullar, ett styck chokladtomte och tre små pärontomater. Trotsålder? Närå.

Det pausades både Kalle Anka & Karl Bertil (vilket förde det goda med sig att man inte behövde höra ett enda ord av vad årets julvärd hade att säga).
Det var skrik, det var bråk, det var knäck.
Det satt en chockad Lillsvåger i ett hörn (som åkte hem igen igår, en dag tidigare), en utpumpad Mormor i ett annat och Ella Fitzgerald Wishing You A Swingin´Christmas hördes från ett tredje.
Tomten kom (i år var han skåning) och klappöppning följde. Sexåringen ville leka med varje leksak direkt och Lillkillen satt under granen och skreksjöng

"Gläns över sjöö och saalt, jääävlar i fäällan".

Filmstjärnan och jag har ingått en trapp-pakt. Vi vill bygga en trappa ner i källaren, vilket kostar pengar, varför våra julklappshögar var särdeles modesta. Filmstjärnan har en innestående ballongvisp eftersom han inte ville ha den vi såg på Åhléns häromdagen och jag fick en larvig men ljuvlig huvudkliare. Och den här förstås:



Och så klassikern: Bilbana i julklapp till alldeles för små barn. Fruktansvärt komplicerad att sätta ihop och ändå sammanfogades den, med dåraktig envishet och stigande värden stresshormoner i kroppssvätskorna, under en närmast hysterisk timma, med sockerhöga barn klivandes överallt, slitandes, lekandes, bråkandes. Väl klar visade den sig vara ett riktigt piece of crap som fungerade uselt.

Men jag blev bara galen två eller tre gånger och julen är de facto även en tid av eftertänksamhet och begrundan av saker här i livet. Ett fint inlägg om tacksamhet hos Elin, innehållande en fråga efter vad man är tacksam över, triggade diktarådran och resulterade i ett försenat tacksamhetsjulrim så här på annandagen:

Mitt hjärta, min själ och min hjärna
Det hus och hem jag lärt mig värna
Mina barn som emot mig spjärna
Samt min älskade, spattiga Filmstjärna.