Jag har så länge jag kan minnas haft ett skumt förhållande till mat. Få tjejer har inte det, har jag förstått. Min grej var att jag t.ex knarkade mackor. Tillfredsställelsen var rent fysisk när jag satte gaddarna i en smörgås. Jag kände dess ljuvlighet i blodomloppet, hjärnan, huden, lungorna.
Jag har också alltid varit en stadig person och känt skam över det. Stor som tonåring. Gått upp ännu mer som utbytesstudent, gått ner med störtlarvig 80-talsmetod, gått upp igen och ner med Viktväktarna. Upp igen. Mer klirr i VV-kassan.
Ett välsignat slöseri med tid, kraft och pengar.
Och.
Alla olika "smala" sätt att äta jag prövat på har varit fulla av ETT JÄVLA TRÅK OCH EN MASSA NO-NOs.
Det. Finns. Inte. I. LCHF.
Jag formligen vräker i mig smör och grädde, och sedan i somras har drygt sex kilo försvunnit. Jag vet fan inte vart, för inte har jag tränat till nå´n reda.
Men det allra allra bästa är inte viktminskningen. Det är bieffekterna:
* Efter fem dagar utan kolhydrater var suget borta. Jag var inte längre slav under en inre kraft jag funnit omöjlig att stå emot.Ett halvår senare - idag - åt jag en vörtmacka och tyckte att den var jättegod - men kände också hos mackan smaken eller snarare känslan av vad kolhydrater gör med min kropp - och den är inte kul. Det blev alltså ingen andra macka. Följdaktligen ingen sjunde heller.
* Efter två veckor fick jag halsbränna i några dagar. Det gick över. (En sådär positiv bieffekt)
* Efter tre veckor fick jag andedräkt som Den Dreglande Dårfinken på Traal. Jag borstade tänderna. Det gick över (tror jag ??? haha). (Också en sådär kul bieffekt)
Men:
* Efter två månader noterade jag att mina humörsvängningar var borta. Jag hade tidigare fått minst en depp, ibland två, ibland fler i månaden. Nattsvarta saker utan botten som visserligen gick över på någon dag eller kanske två, men ibland stannade länge och som var rätt jobbiga. De kom inte längre. Bor-ta.
Så långt mitt vittnesmål.
Nu ska ni se till att själva skingra de rökridåer kolhydratsamhället lagt ut för er och se det falla samman för edra ögon, d.v.s. läsa Doktor Annika Dahlqvists blogg.
Inse att margarin är Satans påfund! Säger Huskorset, fritt efter Doktor AD.
Tips: Lyssna på vilka konkreta fakta margarinproducenterna faktiskt ger dig om sina produkter i TV-reklamerna. Ett exempel som jag hörde häromveckan (men liknande finns i varenda margarinreklam):
"Solrosolja och rapsolja är det bästa fettet för kroppen. Därför har vi olika vegetabiliska oljor i vårt margarin...""Olika vegetabiliska oljor ". Inte "solrosolja och rapsolja", utan "olika vegetabiliska oljor".
Det betyder härdade transfetter, hitforslade i tankar som inte alls behöver ha innehållit födoämnen på vägen till det land de kommer ifrån. Som måste genomgå kemiska tvättprocedurer, smaksättas, färgas, parfymeras och blandas med konsistensgivare innan man ens kan fundera på att hälla klägget i en ask och sälja för tre-fyrdubbla priset på smör.
Transfetter är förbjudet i Danmark. Förbjudet. Immigrationspolitik är de inget vidare på, men när det gäller margarin har vårt södra broderfolk satt ner foten.
Behold the prophecies of Annika Dahlqvist (och även Kostdoktorn)! Hon pekar sannerligen med hela handen och har the entire spannmålsindustri emot sig.
Och spannmålsindustrin är ett stenhårt gäng med en massa kompisar och lassvis med stålar. Stålar som de inte vill bli av med. De är jävligt angelägna om att bevisa att Dahlqvist och hennes lärjungar har fel. Det är bara det att i sammanhang (läs: seriösa sammanhang) där det är nödvändigt att ange eventuella jävsförhållanden (d.v.s. vem som sponsrar forskningen) finns inte en enda forskningsrapport som talar emot LCHF - om den inte är sponsrad av McDonalds, Kelloggs, Wasabröd eller Svenska Spannmålsförbundet. Eller någon annan kolhydratproducent.
Läs.
Bilda dig en egen uppfattning.
Googla LCHF.
Det är som en jävla sekt.
Men vad är då spannmålsindustrin?
(Under Länkar hos Doktor AD finns ett enkelt kostprogram (på pdf) som listar vad man bör äta respektive undvika.)
25 kommentarer:
Det där är mycket intressant, hörru. Kanske även ska nämna det faktum att sumobrottarna i Japan undviker att äta fett - eftersom de VILL bli feta.
Helt oavsett detta, så kan man väl konstatera att allt fler förståsigpåare börjar vackla kring det där med kostråd. Det känns inte som det finns några etablerade sanningar längre. För jag skulle nog vilja hävda att inte heller dessa teorier är utredda in i minsta detalj.
Ingen vet, helt enkelt. Och då kan man inte göra mycket mer än att studera hur den egna kroppen reagerar. Frågan är bara vilka effekter som uppenbarar sig på lång sikt.
Och en annan fråga är: får man lov att äta vinägerchips? ;)
Jätteintressant det där! Jag har själv väldiga problem med magen och har hört att denna kost ska hjälpa ... Men jag tränar ganska mycket och undrar om man ändå inte behöver lite kolhydrater (långsamma) då?
Har du skippat alla kolhydrater eller äter du lite av dem?
Kul att hitta hit (via Ö-Helena).
Det funkar för mig också. Simple as that.
Min make kör också med den där metoden (sen nästan två år tillbaka, faktiskt!) och är helfrälst på den. Själv tycker jag som Paolo Roberto: "Ett liv utan pasta är inte värt att leva".
Du, det här är ju intressant. Men jag har hört att en biverkning, som känns sådär kul, är att man blir slö i skallen av för lite kolhydrater. Att hjärnan kräva dessa saker. Vad vet du om det? Man vill ju gärna må bra och bli av med knullhandtagen, men man vill ju inte bli trögare än vad man redan är.
Annars håller jag med min styvfar som säger att mat ska ätas jävligt fet i små portioner.
Stellan: Kul om sumobrottarna, det visste jag inte.
Ang. vilka effekter som uppenbarar sig på lång sikt: Nej visst, det kan man inte veta. Men den här kosten är å andra sidan den som tagit Homo Sapiens från stenåldern till cybern medan välfärdssjukdomarna inte ens fyllt 100 år.
Och S/V-chips är faktiskt de enda nödvändiga kolhydraterna! Otroligt men sant.
(Nä. Det sista var ljug, för den händelse att någon som inte begrep det skulle läsa det här.)
Lady Stalker: Hemskt välkommen!
Under de första tre-fyra veckorna skippade jag kolhydrater helt. Sedan dess har jag dels haft några återfall (som en redig knarkare ska) och dels börjat äta kolhydrater i mindre portioner. T.ex. en macka då och då, på grovt bröd, och andra långsamma kolhydrater. Jag har inte skippat alkohol heller. Det vore ju FÖR tråkigt.
Lila Blå: Vad bra :).
ÖH: Käka pasta, du. Man ska äta som man vill och mår bra av, så klart.
Undantaget helvetessörjan margarin! Där tror jag t.o.m. Paolo håller med.
Erika: Jag har också hört det, vill minnas att Doktor AD har skrivit om det och att det är en sanning med modifikation. Jag tror att det var så att känslan av tröghet är ett övergående tillstånd när kroppen vänjer sig av med kolhydrater och ställer in sig på att ta sin energi från fettet. Själv tycker jag inte att jag märkt någon skillnad. Hur jag nu skulle märka det, haha? Korkade människor fattar ju aldrig att de är körda i roten.
Och din styvfars säjning är mycket bra!
Skitintressant! Jag ska kolla upp. Jag är förvisso smal som en skata, men liter grymma humörsvängningar. Jag fullkomligt lever på kolhydrater.
Stellans fråga ÄR relevant. Vinägerchips?
Jag är ju en smalis av naturen. Har jag alltid trott. Men jag inser att jag förmodligen är en smalis av naturen eftersom jag är en fettätare av rang. Dessutom, eftersom jag haft så mycket magtjafs i mina tidigare dagar lagar jag min egen mat, är skeptisk till halvfabrikat och underliga tillsatser samt en sucker för knäckebröd. Det är liksom LHCF av naturen, det.
Fast jag väger upp nyttigheten med en extremt hög konsumtion av kaffebröd...
Bara en liten kommentar appropå trög i skallen... :) Det är helt sant att iaf delar av hjärnan måste ha glukos (dvs kolhydrater) som näring, men inte mer än att vår lever med lätthet tillverkar detta och mer därtill så länge det finns fett och protein att tillgå. :)
Jag är skeptisk till allt som heter metod. Och tror stenhårt på lite av allt. Och tror dessutom att inte bara spannmålsindustrin utan även köttindustrin, mejerinäringen och alla andra producenter lobbar förtvivlat för sin sak.
Men allra allra mest tror jag att var och en blir salig på sin fason. Och mår du bra är det underbart!
Och margarin äter jag ALDRIG!
Alltså jag är för kissnödig för att läsa allt. Men är kolhydrater typ ris och pasta och annat som jag lever på och för?
BRAVO! Och grattis, det är fantastiskt att hitta rätt och kunna styra sig själv igen, inte vara slav under kolhydraterna.
Ankie: Nope, chips är potatis som är carbs.
Men gissa om jag låter bli?
Suz: Jaja, man måste ha lite gott också.
Staffan i Uppsala: Tack för det bekräftandet! Du låter mer insatt i biokemin än jag, det var typ så jag menade.
Lotta: Precis, man gör som man behagar.
Utom med margarinet, då.
Jag har börjat hata margarin - märks det?
Snokis. Ja. So sorry. Ta en kisspaus och kom tebaks.
Atahari: För detta skall jag vara dig evigt tacksam.
Samtidigt. När jag var liten var det fett. Sen blev det socker. Nu är det kolhydrater.
Jag är försiktigt positiv, men är tveksam till att ljuset som skådats är sanningens.
Men jag håller med om att det viktigaste av allt är att man själv mår prima. Tänkte prova att köra lite halvt, att dra ner på intaget och öka på med lika fett i andra änden och kolla resultatet - kan det vara något, eller måste man vara straight edge för att man ska märka skillnad?
Erika:
1.Socker _är_ kolhydrater.
Du har inte läst Doktorn som jag sa att du skulle.
2.Jag känner inte att jag har mandat att ge kostråd som en annan dietist. Prova själv. Det jag rekommenderar är det där kostprogrammet på pdf. Det är fyra A4sidor som listar det du ska äta and det du ska äta mindre av.
Förresten: Sanning schmanning. Som Lilla Blå (inte Lila Blå, som jag skrev) sa: Det funkar för mig.
Sedan att jag går igång i 190 på den världsekonomiska konspirationen i det här, det är väl mer... min personlighet.
och. inte "and".
Nog för att jag anglofierar då och då, men försöker alltid göra det med finess.
Det där var en reminiscens.
Jag gillar inte Annika Dahlström. Hon känns alldeles för konspirationsteoretisk för min del.
Själv är jag den måttfulla sorten (i tanken, i alla fall) och tar mina råd från Fredrik Paulún. I den mån jag tar några. Han tycker att LCHF nog kan vara bra i vissa fall, men rekommenderar något högre kolhydratintag.
Jag kör numera med riktigt fett och socker, d.v.s. säger vroksjab åt lightvarianter och väljer hellre grädde+vatten om jag vill dra ner fetthalten (blir kass i magen av för mycket fett) och så vidare. Man har ju läst Hemliga kocken.
Vad kul att du har det bra! Och jag gillar inte heller margarin!
(från en lurkare... men nu tänkte jag säga en liten sak)
Jag skulle väl iofs inte må dåligt av att tappa lite mer kilon men jag har noterat att sen jag flyttade till södra USA (hem till friterad kyckling/potatis/allt som går ned i en fritös samt ostens mecka) har jag inte gått upp ett gram trots allt. varför? Jag levde första året på kyckling/fisk/rentkött och sallad med fettdressing. Ingen potatis eller ris eller bröd.... (det hjälper att brödet är så sugigt här borta.)
Jag är övertygad om att det hjälpt till med vikten. Jag har märkt samma sak som du med kolhydraterna i bröd, fast för mig är det potatismos. Jag har varit en potatisdiggare av rang förr, och när jag ser potatismos blir jag liksom salig. Nu när jag senast åt det kände jag mig nästan hög (jag vet det låter störtfånigt men det är sant).
Det enda som irriterar mig är att det innebär att jag äter mycket mer kött än förr... jag behöver lära mig vegetarisk mat utan kolhydrater - vilket verkar svårt onekligen...
för övrigt har jag alltid hatat minimjölk. Det finns ingen anledning att inte ha vanlig mjölk (eller möjligen mellanmjölk med extra A&D vitamin) eftersom det mättar bra dessutom.
Öch jo, mjölk är nejnej enligt LHCF om jag kommer ihåg rätt. Men jag äter ju inte enligt metoden så mer mjölk åt mig ;)
Malinka: Annika Dahlqvist är absolut konspirationsteoretisk, det är det som jag tycker är så kul med henne!
Det är befriande med en människa som är så tydlig och så benfast framhärdar i sin övertygelse. Då blir det mer fritt fram för mig att s.a.s. plocka russinen ur hennes kaka.
Jag, å min sida, tycker Paulún är rätt kommersiell och lik alla andra bantningsikoner, men absolut klok på sitt sätt.
Chall: Låter prima! Och jag håller med om att det mesta amerikanska brödet suger gammal finsk balle.
Men visst är mjölk LCHF! Så fet som möjligt och ekologisk, säger Doktor AD.
(Jag vill tillägga till alla att jag har en viss glimt i ögat när jag refererar till Doktor AD som någon sorts Allsmäktig Person.)
Hehe, du låter faktiskt lite nyfrälst. Själv har jag väl efter tre år med LHCF (inte två, som saxkvinnan säger) lugnat mig liiite.
Först skrev jag en roman här. Sedan hejdade jag mig. Du ser: Jag är inte nyfrälst längre! :D
Precis som Malinka tål jag inte riktigt Annika Dahlström. Hon har en lätt rättshaveristisk ton som jag har har rätt svårt för.
På tal om kommersialism finns det ju många som tjänar pengar även på LCHF, Annika Dahlström och Sten Sture Skaldeman, till exempel. Men det är nog bara jag som är avundsjuk. :D
OH jesus, det är ju nästan så att man önskar att man var lite rund om stjärten så att man fick testa.
Läskigt dock det där: "det är spannmålsindustrin som ligger bakom", jag tror inte på industrier som ligger bakokm. Jag tror på trögtänkthet och paradigmer.
Jag har också kört LCHF ett tag nu, men inte lika länge som du, bara en dryg månad. Jag har dock redan märkt att sockersuget är totalt bortblåst, och det var det jag helst av allt ville slippa. Visst, jag har gått ner ett par kilo, och det är ju en trevlig bonus, och jag har trillat i kolhydratfällan (läs pepparkakor medädelost) ett par gånger, men på det hela taget är det en ganska bra "diet". Har du läst receptbloggen "Fett Bra Mat"? Hon har bra recepttips. Dessutom kan jag tipsa om persiljesmör med fetaost i, grymt gott till en redig köttbit! :)
Såhär två veckor efter alla andra måste jag få fråga om du lägger mer pengar på mat nu. Jag har en föreställning om att just kolhydraterna är det där billiga man fyller ut med så man blir mätt?
Kanske. Jo. Det som definitivt gör maten dyrare är att vi i ännu större utsträckning nu väljer de ekologiska alternativen. Och det känns ändå rätt ok. Men jag upplever inte att det är så mycket dyrare faktiskt, men har ingen empirisk undersökning att hänvisa till. Däremot är portionerna mindre eftersom jag blir mätt ändå. Kolhydrater verkar trigga mitt stor-ätande.
Skicka en kommentar