Mitt hem är min cirkus

Äsch, ni vet eller kan väl gissa hur de kan vara...

Åttaåringen är sjuk igen t.ex. och jag är orolig för honom.

Crap som händer.

Annan crap som inte händer.

Beträffande att jag skulle vara veckobloggare för kommunens huvudorgan: Partille Tidnings helgredaktion verkar ha missuppfattat något någonstans eftersom de inte lagt ut något av de tre inlägg jag skickat in per mail till den adress de bett mig. Sss. Det ordnar sig väl. Ingen ko på någon is. Meeeeen det känns... Oh, well. Det är ju internet vi talar om här, så...

Julkorv!

Främja fiffige Figges fotarbete!

Jag är begåvad med två bekantskaper vid namn Figge. Den enes vassa och roliga penna har ni kanske mött här på bloggen. Den andre har efternamnet Norling och är regissören och skådespelaren som för närvarande är med i kulturprogrammet Let´s dance.

Ta och lägg en röst på honom, hörni! Ranelid och Fiolhoben och Little Weise kommer att få så mycket röster ändå. Men väljer ni Figge - då har ni ett säkert kort och får valuta för reklampengarna (?). Ju mer man ser av honom, desto mer kommer man att vilja ha – ta mig på orden för jag talar av erfarenhet. Han borde finnas på bild under ”charmig” i National Encyklopedin. Hej på er!

Dag 3

Jag bloggar vidare i Partille Tidning, går från klarhet till klarhet. Idag ger jag uttrycket "rubbiga armbågar" ett ansikte.

Dag två

Idag uppmanar jag Partille-borna att huvudstupa ge sig in i bloggosfären, samt kommer ut som den blödigaste av sentimentaler (om det är ett ord som finns... eller ja - nu finns det).

Ta-dah!

Första inlägget hos Partille Tidning!

Äntligen upptäckt!

Jag ska gästblogga nästa vecka, fr. o.m. torsdag I believe, på Partille Tidnings sajt!

Den du, Snokis! (men passa dig, dom googlar)

Edit:

Därför är jag alltså nu uppe och örlar mitt i jävla natten fast jag ska upp halv sju. Jag har skrivit ett inlägg tills i morgon eftersom en kommunpolitiker eller vad det var lämnade återbud i sista minuten, så då fick jag rycka in. Och jag jobbar hela dagen med annat i morrn.

Hm. Börjar bli hungrig vid det här laget.

Halv två.

Äh. Gonatt.

"Blasphemy, blaspheyou, blasphe´everybody in the..."

Vi hann knappt fram till skolan denna den första dag efter jullovet så spydde Åttaåringen, stackarn. Själv börjar jag nu, efter ett par lätt Gudsraljerande inlägg här på bloggen, fundera i bibliska termer: Stormar av episka proportioner, gräshoppsinvasion och sju år av torka är en logisk, för att inte säga högst trolig, följd av det hela. Kom ihåg var ni läste det först.

Förlåt.

p.s. Rubriken är snodd av Eddie Izzard d.s.

Avjulning

Vi håller nämligen på traditionerna i den här familjen.

Den traditionella julgransbrasan:

Här nedan den lika traditionella pepparkakshuskrossningen, i år med en pikant blasfemisk touch:

God fotsvettning!

Nu är det nock!

I morgon börjar skolor och dagis igen.

Guskelov.

Blasfemists (un-)anonymous

Edert Huskors slogs just av en enorm och sinnesvidgande insikt: De högre makterna måste verkligen gilla den här bloggen. Så mycket snärj, stress, bök, missräkningar och sjukdom som formligen hällts över mig/oss den sista veckan. Jag brukar ju alltsomoftast prompt hävda att kaos IRL blir bra blogg - men måttliga korvar nu Gud, va?

Ett tydligt tecken på mognad

Jag besökte en osteopat i går. Det var enormt spännande och verkligen att rekommendera.

Han hittade f.ö. samma punkt som akupunktrisen. Den här gången kved jag bara. Fast rätt högt.

Istället för Garmisch Partenkirchen

Även om jag i princip aldrig tittade är det ändå en underlig känsla att den svenska nyårsdagens tv-tablå (men tydligen den danska säger ryktet) inte längre bjuder på den klassiska backhoppningen.

Emellertid gav sig delar av nyårsgänget, tre vuxna och fyra barn, till den s.k. Stenestadsbacken för att där råda bot på en svårdefinierad vintersportabstinens. Pulkaåkning är den enda fysiskt ansträngande aktivitet som Huskorset kan tänka sig att deltaga i dagen efter.

Ett barn provade föret utan pulka:

Observera segergesten efter guppet:

Vi var helt ensamma i backen, det var ljuvligt!

Med lite tur blir det tennkronestöpning senare i afton. Om ni inte vet vad det är något, så kan jag hänvisa till detta inlägg hos Ting, daterat för exakt två år sedan (läs även kommentarerna, där tipsar en Jarmo om olika tolkningar av tecknen i tennet).

Gott nytt år allihop!

Doing the medelklassliving, to the bitter end

Efter stenugnsäventyr hos Sara har vi nu landat safely i Källstorp hos Jomp och Kultursamen. Vi har med oss stenugnsbakat surdegsbröd, vi har romtopf, vi har glassmaskin, bubbel, i morrn blir det tydligen bland annat ceviche på pilgrimsmusslor.

Då och då känner jag tårarna bränna bakom ögonlocken för Huldrans skull, men jag biter ihop. Det är tomt i hjärtat efter henne, men det är så underbart att vara här ändå. Vi har varandra, Jomp och jag. Vi har våra familjer. Och de har oss.

Nu kan det blir 2012 med en gång for all I care.

Och nu blir det reklamfilm

Bänka er gott folk! I kväll blir det tv-fest:
Först kl 20.00 på kanal 5, där edert Huskors säljer sin röst till Hin håle i den viktiga och genomseriösa brittiska dokumentären "Föräldrafritt" (jag gör alltså den svenska voiceovern - se där ett svenskt och bra ord):

(Aftonbladet och Expressen gillar det ialla fall...)
Sedan blir det en svensk psykologisk science fictionthriller kl 22.25 på Svt 1, nämligen filmen Storm där en Filmstjärna nära er får skitmycket stryk av Jonas Karlsson. Den är bra på riktigt, så se den om ni inte gjort det.

Martin Borgs - Timbros egen Leni Riefenstahl

Alliansen fortsätter urholka svenskt kulturliv som droppen stenen, bara aningen kvickare.

Lite mellandagsmuzak

Love actually

Jag har en elak make med hjärta av sten som försmädligt räknar gångerna jag snörvlar i mitt soffhörn till denna fantastiska feelgood-galore.

Frid på jord och åt alla människor en god vilja

Det är en väldigt fin jul vi har här, på många olika sätt. Så det har inte varit mycket att blogga hem om, för jag tycker det är inget att sitta och mässa om hur underbart man har det. Tacka vet jag när det är kaos, då blir det bra blogg minsann.

Det enda jag kan komma på som ändå är en liten missräkning är att det värmande underställ i äkta siden jag önskade mig i julklapp - och som min snälla moder förärade mig - får mig att på pricken se ut som en mimare.

Men värre än så är det alltså inte.

En synnerligen god julnatt och fortsättning på julen önskar jag eder!

Saligt är att giva

Jag fick ett julkort på mailen från barnhemmet i Awassa och blev både påmind och glad. Det är fantastiskt att se hur stora barnen blivit. I sanning en sällsam känsla!

Härmed drar jag igång årets lilla bidragsrace, vänner! 500 spänn sved lite och sved skönt i min i jämförelse tjocka i-landsplånbok.

Bg nr är 5709-2397.

Känn på svidet du också!

Dan före dopparedan

Roligt att se att Tidningen Vi har medarbetare som tipsar om ypperliga julklappar:
(översatt av Översättarhelena, men det kanske inte behövde förtydligas)
Och så känner jag att stämningen här krrrräver att jag delar med mig av något som helt nyssens timade i det Huskorska (?!) hemmet, apropå en tråd hos Godiva häromsistens där vi kom fram till att man kan skrika "Julkorv!" istället för andra kraftuttryck, t.ex. "Kuken!" - som passar så dåligt med småbarn i huset.
Men jag kan andra fula ord förutom det och hungrig och sur svor jag så det osade över revbensspjällen nyss - eller egentligen över aluminiumfolien som krånglade - och familjen flydde åt alla håll som av en tryckvåg. När dammet lagt sig hörde jag Lillkillen hojta från övervåningen:

"Mamma? Menar du inte Julkorv?"