True story

Vi fick vår första bil i bröllopsgåva av Svärfar för åtta år sedan. Det var hans gamla som han haft i evigheter. En röd Toyota som gick under namnet Riskokaren i Filmstjärnans familj och som hade gott och väl 14000 mil bakom sig. Vi älskade den.

Så blev det vinter och dags att byta till dubbdäck. Sådana inhandlades. Vi kivades, så där kärt som man gör när man är två (relativt) ungavuxna-som-blitt-med-bil, om vem som skulle göra det. Ett problem var att vi inte hade något verktyg att skruva med. Vi visste båda precis vilket sorts verktyg som behövdes:

"...en sådan där plus-formad grej med liksom fasta hylsnyckelhål som man kan..."

"Ja!"

Men vad kallades det? Det kom vi först inte på på vägen till Bilia, dit vi ställt kosan för att inhandla sagda doning, men så slog det mig:

"Javisstja! Det heter krysstag!"

Ropte jag och fick som belöning vara den som gick in i butiken.

Jag blev mycket märkligt bemött. Killen jag frågade såg tvivlande på mig när jag frågade var de hade krysstagen. Jag förklarade tydligt vad det var för ett verktyg jag var ute efter och tyckte han var konstig. Herregud, jobba på Bilia och inte veta var krysstagen ligger? I däckbytartider? Ja, jisses. Killen nickade långsamt, avvaktande med flackande blick och bad mig följa med till hyllan där det låg en hel hög krysstag och glänste.

"Fälgkors endast 70 :-"

Stod det på en skylt. Ja, just det ja! Tänkte jag. Så heter det, ja. Men vad är då krysstag..? Hmm..? Skitsamma.

Jag betalade och gick ut ur affären. I bilen utanför berättade jag för Filmstjärnan vad som hänt och efter lite dividerande kom vi till slut på vad krysstag är för något:

En brottarterm.

Inte undra på att killen på Bilia trodde det var dolda kameran.

(tack till Memoarerna för inspiration till ihågkomst)