Ibland kan man obarmhärtigt tydligt få se hur livet farit fram med en människa och vart det tagit honom. En stor stark man kan bli en liten spröd kraxande fågel och man kan undra var den fågeln har varit hela ens liv. När det nu inte är så långt kvar av hans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
oj oj oj....du skriver så det blir suddigt i mina ögon......
Det gjorde ont och var vackert.
Ontfint!
Kanske har den funnits i hans hjärta hela tiden. För svag för att visa sig för dig.
Kanske har den store mannen gömt den för dig, utan att veta varför.
För att skydda sig mot livet.
Vad vet jag, mer än att jag tänker på dig.
Hej alla, tack ska ni ha och kram på er.
KB: Jo, så är det kanske.
så fint
Skicka en kommentar