Och så kände jag mig rätt snygg idag

Sjuka barn ställer till det.

Lillkillen blir inte av med sin feber. Den är dock inte så hög som i början och avföringen är fast och fin så vi misstänker inget svin här inte.

Med hjälp av akututryckning från Skåne (min hulda moder) har vi klarat veckans rep och föreställningar med minsta möjliga VAB. Puh.

Nästa vecka blir det nya utmaningar: Då har Sjuåringen lov, jag har föräldramedverkan på kooperativet på måndagen (då följer han med mig till dagis) och den dagen är Filmstjärnan i Stockholm och jobbar. Vad kul det blir då om Sjuåringen eller jag tar över Lillkillens flunsa. (I´m a glass-is-half-empty-kind of girl, märks det?)

Idag var Tyskan tillbaka från Berlin och tittade till sitt verk. Vi var i god form, det var s.a.s. en representativ föreställning hon fick se. Det var roligt att se henne igen och trevligt nog var hon nöjd - om än med några synpunkter.

Jag hade gruvat mig lite för genomgången efteråt, hon är rar och snäll det är hon visst det, men premiärveckeinfernot finns fortfarande i ganska färskt minne och muskelminnet i min kropp har ingen som helst lust att återuppleva det.

I det här läget känner jag att jag gjort karaktären till min inom de ramar hon gav där och då och eftersom hon var nöjd, knyter jag ihop det paketet och lägger det på Hyllan För Viktiga Erfarenheter. Känns bra. En bra dag.