lördag 31 oktober 2009
torsdag 29 oktober 2009
Just nu i Ängelholm:
Finfin höstlovsaktivitet, men jädrar vilken volym det är i en bowlinghall! Jag känner tydligt att jag borde värmt upp tordönsrösten innan jag begav mig hit med två vildbasare och en lomhörd mormor, haha.
Sjuåringen och jag spelar själva nu, Lillkillen tröttnade efter några vändor, han och mormor fikar istället.
Och aldrig en björk som står vit
Det händer att man riktigt kan se hur tiden gått. Inte minst i ljuset av att ha egna barn. Tiden förefaller för somliga rusa i överljudsfart jämfört med ens egen livslunk.
Ibland kan man obarmhärtigt tydligt få se hur livet farit fram med en människa och vart det tagit honom. En stor stark man kan bli en liten spröd kraxande fågel och man kan undra var den fågeln har varit hela ens liv. När det nu inte är så långt kvar av hans.
onsdag 28 oktober 2009
Äh, det blir väl (overklighetens, hoppas jag) folk av dom med
I går var jag med ongarna, Moder Solo och hennes son plus Mr Tribs dotter, som vi fått låna, på Konstmuséet i Göteborg. Det var kattutställning med efterföljande kattpyssel. När vi tog oss upp genom de permanenta salarna i muséet till barnutställningen hyssjade tre olika vakter på oss. Man fick inte springa, inte ropa, inte luta sig mot väggar. På vägen ut hyssjade två till. Hur tänker dom på muséet? Vill dom inte gynna den framtida besökarkadern? Dessa stora salar med sina vackra, storslagna konstverk inbjuder ju till att rasa runt och njuta - även för tre-, fyra-, fem- och sjuåringar! Att man inte får pilla må vara hänt - men leka? Uppleva konsten i den ålder man är? Vid gårdagens kvällprat berättade Sjuåringen att han tyckte det var det tråkigaste som hänt ever.
"Var det inget som var i allafall liiiite okej?" frågade jag."...jo, när vi fikade."
Jag kommer plötsligt ihåg de oändliga, fruktade resorna till Louisiana, minst en gång varje sommar hela min barndom, med min mor och far och så några långväga gäster på besök. Evighetslånga korridorer och inte en jävla stol någonstans. Läääängst bort låg kaféet och där fanns det bara äckliga danska smörgåsar med remouläääääde. Det enda roliga var båtresan över och de citronlakritscigarrer jag fick köpa i båtkiosken. Mamma köpte sig alltid en Ragusa.
Först vid pass fjorton år började jag uppskatta även utställningarna. När jag sedan var nitton anordnade jag, Jomp, Huldran, Lotta-Li och några till genom vår lilla kulturförening Kultloppan (!) en egen bussresa till Louisianas Picasso-utställning.Vi engagerade Lars Vilks som guide och det blev succé - med Ängelholmsmått mätt: Vi var tjugo pers som åkte!
Jag är ledsen, min kära Sjuåring, jag kommer att fortsätta tvinga iväg dig på kulturella evenemang. Det med kultur som med rotsaker: Kan vara skittråkigt - men rätt tillagade är de ljuvliga och dessutom jädrigt bra för magen.
måndag 26 oktober 2009
Huskorset stöder sin lokale pizzabagare
Lillkillen däremot blev gruvligt avundsjuk när han såg att brorsan gjorde sig poppis hos småbarnen. "Just det," tänkte hans mor, "det är bara nyttigt för dig att se vilken fin brolla du har."
söndag 25 oktober 2009
True story
Vi fick vår första bil i bröllopsgåva av Svärfar för åtta år sedan. Det var hans gamla som han haft i evigheter. En röd Toyota som gick under namnet Riskokaren i Filmstjärnans familj och som hade gott och väl 14000 mil bakom sig. Vi älskade den.
Så blev det vinter och dags att byta till dubbdäck. Sådana inhandlades. Vi kivades, så där kärt som man gör när man är två (relativt) ungavuxna-som-blitt-med-bil, om vem som skulle göra det. Ett problem var att vi inte hade något verktyg att skruva med. Vi visste båda precis vilket sorts verktyg som behövdes:
"...en sådan där plus-formad grej med liksom fasta hylsnyckelhål som man kan...""Ja!"
Men vad kallades det? Det kom vi först inte på på vägen till Bilia, dit vi ställt kosan för att inhandla sagda doning, men så slog det mig:
"Javisstja! Det heter krysstag!"Ropte jag och fick som belöning vara den som gick in i butiken.
Jag blev mycket märkligt bemött. Killen jag frågade såg tvivlande på mig när jag frågade var de hade krysstagen. Jag förklarade tydligt vad det var för ett verktyg jag var ute efter och tyckte han var konstig. Herregud, jobba på Bilia och inte veta var krysstagen ligger? I däckbytartider? Ja, jisses. Killen nickade långsamt, avvaktande med flackande blick och bad mig följa med till hyllan där det låg en hel hög krysstag och glänste.
"Fälgkors endast 70 :-"
Stod det på en skylt. Ja, just det ja! Tänkte jag. Så heter det, ja. Men vad är då krysstag..? Hmm..? Skitsamma.
Jag betalade och gick ut ur affären. I bilen utanför berättade jag för Filmstjärnan vad som hänt och efter lite dividerande kom vi till slut på vad krysstag är för något:
En brottarterm.
Inte undra på att killen på Bilia trodde det var dolda kameran.
(tack till Memoarerna för inspiration till ihågkomst)
Sch! Huskorset har högtidsstund i tv-soffan
Veckans konsert ges i detta nu på SVT2 för mig, några tallar och en skimmel ute i skogen någonstans utanför Alingsås.
Fredrik Egerstrand och Kalle Gustavsson Jerneholm har gjort filmen. Mitt giss är att den förste står för bild och den andre för ljud (för den som är intresserad av det specifika).
Det är så jävla bra, va.
Lillkillen strikes again
"Snälla, snälla Lillkillen, du kaaan väl äta upp din sista broccoli också?""NEJ. Jag är Zombie."
Tre sekunder senare lindar han in sig i ett fårskinn.
"Mamma, jag är en liten liten liten igelkott."
Kids.
Can´t live with them, can´t nuke´em.
Ja jag är kvar
Skitväder.
Jag hade tänkt trädgård med barna.
Sket sig.
Filmstjärna borta på jobb. Längtar efter honom.
Ongarna klänggnäller (fast nu har de hittat nåt bus att göra på övervåningen hör jag).
Morsan sms-ade (förlåt, men jag har så svårt för ordet "messade", det tar emot nåt jävulskt) och påminde om den här. Det var bra, den piggar alltid upp.
Uff.
Är lite låg bara. Det mest irriterande är att jag själv är den enda som kan göra något åt det.
Nu gör jag det. Något.
Kanske.
fredag 23 oktober 2009
torsdag 22 oktober 2009
Och så kände jag mig rätt snygg idag
Sjuka barn ställer till det.
Lillkillen blir inte av med sin feber. Den är dock inte så hög som i början och avföringen är fast och fin så vi misstänker inget svin här inte.
Med hjälp av akututryckning från Skåne (min hulda moder) har vi klarat veckans rep och föreställningar med minsta möjliga VAB. Puh.
Nästa vecka blir det nya utmaningar: Då har Sjuåringen lov, jag har föräldramedverkan på kooperativet på måndagen (då följer han med mig till dagis) och den dagen är Filmstjärnan i Stockholm och jobbar. Vad kul det blir då om Sjuåringen eller jag tar över Lillkillens flunsa. (I´m a glass-is-half-empty-kind of girl, märks det?)
Idag var Tyskan tillbaka från Berlin och tittade till sitt verk. Vi var i god form, det var s.a.s. en representativ föreställning hon fick se. Det var roligt att se henne igen och trevligt nog var hon nöjd - om än med några synpunkter.
Jag hade gruvat mig lite för genomgången efteråt, hon är rar och snäll det är hon visst det, men premiärveckeinfernot finns fortfarande i ganska färskt minne och muskelminnet i min kropp har ingen som helst lust att återuppleva det.
I det här läget känner jag att jag gjort karaktären till min inom de ramar hon gav där och då och eftersom hon var nöjd, knyter jag ihop det paketet och lägger det på Hyllan För Viktiga Erfarenheter. Känns bra. En bra dag.
måndag 19 oktober 2009
Hur tänkte dom här?
För aftonens - ja kanske veckans, månadens - IT-upplevelse tackar vi Prankmonkey och hans tipsare.
Väluppfostrade ongar
Lillkillen fick ändå hämtas tidigare än beräknat från dagis för han hade 39,3.
Jag är på ett sjukt karriäristiskt vis glad och lättad över att han lät bli att bli sjuk en enda gång under de gångna sex veckorna, med inställda föreställningar och dylika jobbigheter som följd.
Sjuåringen har också skött sig på den fronten.
Alltså - självklart - barnen går först. Men ändå.
Måndag är ledig dag i vårt gebit
"Dagen idag är en märkvärdig sakEvighet fram och evighet bak"
Alf Henrikson, vem annars.
Under alla veckor av konstant-jobb har diverse underhåll och göromål i vårt hushåll fått stå på undantag eller samlas på hög, såsom dammsugning, återvinning och dylika saker. Därför tänker vi ägna dagen idag åt att rensa upp lite i röran. Har ni förresten läst den boken? Det är en visserligen rätt mysflummig lunta - men som jag aldrig läst ut eftersom jag blir så sabla städsugen varje gång jag försöker. Och då kan den vara hur flummig den har lust, vad mig anbelangar.
Den trasiga torktumlaren t.ex., som stått som trädgårdsprydnad nere vid källardörren i sex veckor sedan vi köpte en ny, ska idag förpassas till tippen. Tung som ett kassaskåp är den och ska forslas uppför alla knollriga stigar och småbackar i trädgården, upp till bilen och det är punka på skottkärran. Kan bli kul.
Sedan hämtar vi barna tidigt.
Vad gör ni på måndagar? Prisar att helgen är slut?
söndag 18 oktober 2009
"En sån som han" Del 9
Slöade lite framför datorn efter maten medan ongarna sprang runt runt, hoppade i soffan och tjoade till "Staying Alive".
Trettio sekunder efter att denna bild togs drog Sjuåringen omkull brorsan på skämt men Lillkillen var inte beredd. Han for i backen med kranen först, varvid ett väldigt blodvite uppstod. Han gallskrek av smärta och när han såg hur det rann tjockt snorblod ner på kläderna, skrek han förstås ännu mer.
Sjuåringen blev skiträdd, så mycket blod hade han väl aldrig sett i sitt liv, så han gallskrek han med. Han trodde väl att han halvt haft ihjäl bror sin.
Tröstning, badning (med dubbelkoll av Lillkillens tänder och mun så inget satt löst) och läggning av dem båda följde, trötta som trasor.
"En sån som han" Del 8
Den kryddgnuggade (rosmarin, kryddnejlika, kanel, kryddpeppar, äppelgelé, rapsolja, salt) fläskfilén uppskattades mycket, liksom den djävulskt läckra såsen. Till detta timjanrotsaker i ugn, äppelgelé & en sallad med dressing.
"En sån som han" Del 4
"En sån som han" Del 1
Sov länge. Seg och mysig söndagsförmiddag med ongar och ägg&baconfrunch.
Kysste sitt Huskors då och då och frågade om hon älskade honom, vilket hon gjorde.
Sedan ut i trädgården och plocka äpplen.
"En sån som han"
Miniserie i... några delar.
Vad gör en Filmstjärna på sin första lediga dag på sex veckor?
Stay tuned...
lördag 17 oktober 2009
Böjas i tid
Mår bättre idag, tack. Inte sur längre.
Det var jag igår. And this is why:
Jag hade tyckt att bilen rörde sig när jag hjälpte Lillkillen ur i förrgår, men när jag skulle dra åt handbromsen pekade den rätt opp. Så jag kände inte ens efter. Mitt fä. Bilhelvetet rullade tvärsöver parkeringen och in i grannens bil - en stund efter att vi gått därifrån. Filmstjärnan upptäckte det när han skulle åka till jobbet på kvällen. Bara plåtskador visserligen och grannen har tydligen tjänstebil och allt skulle ordna sig, men ändå. Dumstrut på och är det något jag blir sur av, så är det när jag betett mig som ett korkpucko.
(Och nästa stycke behöver ingen egentligen läsa för det är ganska tråkigt med redogörelser för göranden och låtanden.)
I går morse: En gap-å-skrik-hallaballoo-natt med ongarna avslutades med spark-kittel-party i vår säng kl halv sex på morgonen, sedan gick Lillkillen iväg och morgonkissade på toagolvet. Stressfrukost m. extra tjat. Jag glömde en matsäck, gick tillbaka och gjorde en matsäck, kom till dagis och fann att utflykten var inställd. Det drösade ner snöblandat regn och jag hade svinont i vänster rumpgrop.
Jaa, jag var lite sur.
"Men no er jag glimrende gla´ijenn"
Och idag har jag inte haft tid att blogga för jag byggde ett utekök åt barna på kooperativet. Böjas i tid, om man ska bli en Ernst K eller Martin T.
(Nja. De drar in sand och vatten i lekstugan och det är opraktiskt, tycker fröknarna, därför ska de få ett ställe att gegga fritt på. Och det var väl snarare "vi" än "jag" som byggde och det är heller inte på långa vägar klart. Men vad tusan nu kommer ju vintern, inte fan kan ongarna hålla på med vattenslangen då.)
Och så sopade jag löv.
Och krattade löv.
Och skrapade loss sand runt sandlådan.
Och sopade sand. Blöt sand.
Jag är så trött, va. Fattar inte hur ongarna - som leker med blöt sand hela dagarna - kan ha så små muskler.
Gusketackåpris att jag får middag hos Biffteki & SmålandsAmazonen i afton. Det kommer att vara andra trevliga människor där och alla har barn och min Filmstjärna sluter upp efter kvällens föreställning. I morgon är hans första lediga dag på en och en halv månad.
fredag 16 oktober 2009
torsdag 15 oktober 2009
Frågan är vem som är mest stolt av oss två *uppdaterad med lite textutveckling minsann
"Såhär!" sa han, satte sig på golvet med utsträckta ben och av hans min förstod jag att det borde stå klart för var och en vad han menade. Men nej, jag var för trög. Då fick han rita, det klarnade något men jag var ändå inte helt säker. När bakelserna var klara var han dock nöjd.
"Ser du?" sa han med tonfallet hos en magister som äntligen fått sin elev att förstå algebra.
"En vattendroppe!"
Hans pragmatiska mor tänker att formen är det enda som skiljer dem från vanlig simpel "kladdkaka med vispgrädde och hallon".
Men kladdkaka är ju också väldigt gott.
onsdag 14 oktober 2009
Min son Konditorn
"Jasså", sa jag,"vad ska det vara i dom då?", varpå han skrev ned receptet.
tisdag 13 oktober 2009
Kulturtantskurs
Riksteaterbesök.
Jag har åkt till Kungsbacka för att se Mannen från Åkarp bl.a. spela Fordringsägare av Strindberg. Jag fick ingen kamrat med mig, man kan annars med fördel vara flera vid den här sortens aktivitet. Jag har köpt min biljett via ticnet och hämtat ut den på närmaste ATG-ombud. Jag har kollat på eniro.se efter vägbeskrivning, kört i god tid så jag hade tid att leta p-plats och ev. köra vilse, vilket inte skedde.
Framme. Jag hänger av mig i garderoben, köper kaffe och en chokladboll innan (det är ingen paus idag, är det paus köper jag i pausen) och läser lite om föreställningen i föreställningsprogrammet och om andra föreställningar i Kungsbacka Teaterförenings höstbroschyr. De bjuder visst på andra spännande gästspel i höst, ser jag.
Jag känner mig förväntansfull. Snart börjar kvällens föreställning. Då stänger jag av min mobil.
Mycket nöje och lycka till med ditt eget riksteaterbesök!
måndag 12 oktober 2009
söndag 11 oktober 2009
Det doftar om Filmstjärnans bak
Bröllop igår, barnvakt idag
Förra inlägget fick inte alls den effekt jag trott. Vådan av att mobilblogga med ett par glas vin i kroppen - man förlorar sin känsla för feeling: Eftersom jag i tid och otid hittar på alias till folk blir det ju inget särskilt när jag radar upp ett gäng sådär. Men även i verkligheten var alltså telegrammet undertecknat av samma namn som jag räknade upp.
Bröllopstelegram brukar vara från "Kollegorna på avd 29", "Faster Lisa och Farbror Kurt" eller "Familjen Antonsson".
Inte från Maillot Vert, Sweet och Dr Udi.
Det var det roliga. Som föll platt i sällskap av alla mina andra alias. Oh, well.
Annars var det ett superfint bröllop och ett rackarns roligt kalas. Det hölls på sagolika Vänhem vid Nääs Slott och som vanligt hann brudparet inte mer än kliva över tröskeln till vigselakten förrän Huskorset började snörvla.
Fantastiskt god vegetarisk buffé, trevliga människor, bra musik och floder av vin bidrog till feststämningen. Det var faktiskt så kul jag nästan inte riktigt törs berätta att jag, fnissigt fetbladig och skojfriskt utmanad av Mimlan slätade av henne rakt upp och ner, och hon mig, och det hade jag väl aldrig trott, haha. Och så tror jag att jag dansade omkull en gång på det såphala gamla linoleumgolvet i den vackra verandan.
Skitkul, alltså.
Idag har jag lovat vara barnvakt åt Bullen och Katten, Bifftekis och SmålandsAmazonens ongar några timmar. Filmstjärnan filmstjärnar sig - han tog det lugnt med vinet igår. Jag är väldigt glad att jag lyckats pricka in en av de där mysbakfyllorna just idag.
Nu ska jag göra Böff Borginjong och äppelpaj med alla ongarna.
lördag 10 oktober 2009
Bröllop!
Men hej! Nej! Trisse och Keramika såg till att vi kan hålla fanan högt ett år till.
Det mest otippade telegrammet kom från Mice, Dr Udi, Gurre, Neo Sharp, Buck, Avery, Dr Benway, Unique, Sweet, Parker, Optima, Mirandax och Maillot Vert genom närvarande Carlos de la Hotta (som är Ornitologens Entropiaalias) som skickade sina lyckönskningar. De är alla teamkamrater med Trisse i Entropia (här är wikipedias förklaring) och bor över hela världen.
Ny teknik, gammal rit. Fint.
fredag 9 oktober 2009
Strax: Provsmakning av marmelad
L'Affiné au Chablis Germain (luktar gödsel)
La Petite Normande (en camembert, luktar gammalt stenhus)
en Päronkonjaksprästost
och så en Roquefort Pappillon (som även den sprider en trivsam doft av unk omkring sig).
Till detta en Ruby Port.
Skål på er och trevlig helg! (Yippie, nu kom han hem!)
onsdag 7 oktober 2009
tisdag 6 oktober 2009
Om tandhygien och hångelkedjor
Är det inte anmärkningsvärt att jag nu sköter min munhygien riktigt ordentligt - jämfört med säg, i våras när jag inte hånglade med någon i en föreställning? Jag flossar och borstar och sköljer så det är en fröjd åt det. Jag bryr mig alltså mer om vad Mr Trib och Molle, som är mina hångelkamrater i Brandföreställningen, anser om vad jag eventuellt skulle lukta ur munnen än om hur mina tandhalsar känner sig i vanliga fall när jag flossar en eller två gånger i veckan?
I går mötte jag efter min kvällsföreställning upp Filmstjärnan som var och tog en öl med sina filmstjärnekompisar som han filmstjärnar sig med nuförtiden. Mr Trib hängde på och det slog mig att vi alla vid bordet hade antingen förstahands- eller andrahandshånglat med varandra. Jädra koko jobb man har. Jag nämnde det och vi fnissade lite och konstaterade att förmodligen skulle hela teatersverige kunna sammanlänkas i den kedjan, det skulle bli ett helt hångelträd!
Jag minns på scenskolan, när vi insåg att vi kunde hitta en hel, lång, fin (och äkta! dvs privat) kedja mellan min klasskamrat Marsipantårtan och... Robert Wells, haha. Det var tider det.
Lite äppelprovning före dagens 13-föreställning.
söndag 4 oktober 2009
Tant på vift
På sena bussen hem sitter en liten skylt.
Ja, vad gör man.
Man vill ju inte ha böter.
lördag 3 oktober 2009
fredag 2 oktober 2009
Och nu blir det reklamfilm *uppdaterad (med the best a man can get)
Översättarhelena och Miss Gillette ordnar Bloggträff åt er så att ni ska kunna komma och beskåda MOI in action!
Rubriken är klockren, men så jobbar hon med ord också, Miss G. I går stod det om föreställningen i GP också, ojojoj, det är till att vara på tapeten.
Snart ställer vi tillbaka både klocka, grill och trädgårdsmöbler.
Man blir hungrig av pelargon-donande
Tips: I en chark nära dig kan det finnas grillat, senapsgriljerat, plommonspäckat fläsk. Människan är icke skapt för pata negra allena.
På Internet kan alla höra dig skrika KUKEN
...försåvitt man inte försöker sig på ett trevligt lunchinlägg via mobilen och inser att man ingen täckning har. Alls.
Tänk om någon försöker ringa mig!!!???
Ja just ja, jag var rolig i morse
Filmstjärnan, på väg ut för att gå till jobbet, småstressad:
"Hej då, ses sen!"
Sedan, halvhögt för sig själv:
"Åååh, det känns som om jag glömt något."
Så gick han. Precis innan ytterdörren stängdes ropade jag efter honom:
"Integriteten!"
torsdag 1 oktober 2009
Folk tror att det är så mycket glamour i min bransch
Om en stund kommer Filmstjärnan hem. Då ska han också få en liten natta-piatta.
Vi ses fem minuter om dagen, i nuläget. Om två veckor blir det normalt igen, men jag vill mena att det mesta ändå är väldigt fint just nu. Ongarna har plötsligt lagt av med att riva håret av varandra på morgonen och kramas istället. Vi har båda bra jobb. Jag trivs oerhört bra med föreställningen och på Angereds Teater.
Hösten.
Jag gillar verkligen hösten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
