måndag 12 november 2007

Tävling: Bästa Ego-versionen!

Att göra ego-versioner av låtar innebär att man som personligt pronomen konsekvent, istället för de som redan finns, använder första personen singularis, d.v.s. jag (mig, mitt och mina). Jag har för mig att inte bara jag och Filmstjärnan, utan även Islandshästen eller kanske Kapet och Mölndals stolthet Koreografen har med påfundet att göra. Eventuellt också Mannen från Oxie.
Det är skitsamma.

Nu är det tävling. Skicka in era bästa egoversioner.
Vinnaren ska få nåt fint av mig. Eller gott.


Fattar ni fortfarande inte, så sjung följande välbekanta låtar:

"En del av mitt hjärta" - Tomas Ledin ( "Vad gör jag nu för tiden, varför hör jag aldrig av mig...etc")
"
Du måste finnas" - ur Kristina från Duvemåla ("Jag måste finnas, jag måste, jag lever mitt liv genom mig(...) Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om jag inte fanns")
"Du är den ende" - Lill Lindfors (...fattar ni inte nu antar jag att ni har ni ett slightly more sofisticated sense of humor än jag)

Man kan även lyssna på P4 radio Halland, i morgon bitti, då ska StruMadamen berätta om det här.


2 kommentarer:

Erik Ahrnbom sa...

En klassiker i genren:
"Jag är det finaste jag vet,
Jag är det dyraste i världen.
jag är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna, som
fåglarna, som blommorna på marken.
Jag är min ledstjärna och vän,
jag är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Jag är mitt blod, och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.
Friheten är mitt vackra namn,
vänskapen är min stolta moder,
rättvisan är min broder, friden är min syster,
kampen är min fader framtiden mitt ansvar.
Ja jag är det finaste jag vet,
jag är det dyraste i världen.
jag är som, stjärnorna som, vindarna som, vågorna som,
fåglarna som, blommorna på marken."

Affe

Huskorset sa...

Stor poesi.