Yrken som aldrig får applåder, del 2

I Allum finns en busstation, ett resecentrum. Där finns plats för åtta bussar. Då kan man tycka att man från Västrafiks sida tar och planerar tidtabellen så att de inte avgår alla samtidigt? ...Men det gör de. Både komiskt och irriterande, vilket som överväger beror på ens egen dagsform - och på hur "samdansade" bussarna är.

Idag är tydligen en bra dag för jag fick just nöjet att avnjuta en nästintill perfekt bussbalett vid Allum: Sex ekipage i ljuv suburbian samklang. De backade ut tillsammans, prick kvart i, i lugn och ro. En kort cesur för framväxling och så - som vore det på en gemensam inandning - rullade de samtidigt framåt, en efter en, i en mjuk sväng ut på påfarten mot E20.

Redan innan motorvägen splittras karavanen (några bussar har ju destination Utby och Öjersjö och så) men att sitta i en av dem när det händer är faktiskt rätt maxat. Jag kom mig inte ens för att plåta, men det hade ändå inte gjort scenen rättvisa. Snacka om vardagsshow.

Applåder!!!

Tjugondag Knut dansas julen ut!

...Eller tidigare, det beror på.

Jag fann en fin limerick på Fejan också, dagen till ära:

Apropå vardags-shower...

...så ta en titt när Mäster Hedh pikerar hos Sara Bakar. Strängt taget är det inte hos Sara, hon är på kurs och inte är det det minsta vardag över det heller. Men det är show och det är helt ljuvligt.

Snart öppnar Solhaga igen i Slöinge, efter en månads välförtjänt semester. Mums!

Yrken som aldrig får applåder, del 1

Jag har turen att få konkret uppskattning när jag jobbat klart. Ibland låter resultatet och reaktionerna vänta på sig (film/tv) men i vanliga fall kommer det en rejäl ovation så fort jag och mina arbetskamrater är färdiga. Det är t.o.m. så att folk som inte tyckte att vårt nedlagda arbete var så värst mycket att hänga i granen, de applåderar ändå med lite avmätt eftersom det ses som en sådan stark markering att inte göra det. I de allra flesta yrken är det inte så. Ta killen här nedan, t.ex.


Han kör bygg-lastbil. Idag behövs han och hans truck nere på stora-fet-hotell-bygget nere vid Drottningtorget. Då krävs det att han kör fram på tvärs mitt i själva aortan i Göteborgstrafiken, stoppar ALLT, börjar backa försiktigt, några byggjobbare kommer och hjälper honom hålla undan gångtrafikanter, bilar och bussar. Köerna växer. Mannen backar metodiskt vidare sin lastbil - med släp! - och blockerar därmed fyra filer åt båda håll, folk tutar (kan någon begripa varför?). Då ler han lite (bara en sån sak!) och trixar in hela ekipaget framför gamla Posthuset och det hela är över på inte ens två röda minuter. Så. Snyggt.
Applåder!!!

Jag hoppas att råka på fler sådana här vardagsshower och därmed få inspiration till en hel serie liknande inlägg, för de kan nog bli hur många som helst.

Receptionist? Javisst!

I afton går det andra och sista avsnittet av Hinsehäxan.

Jag tänker se båda avsnitten i kväll när barna sover och Filmstjärnan skrämmer halva Jonsered från vettet. Han spelar skräckteater i källarn på Stadteatern nämligen, bara tjugo platser och de säljer slut på nolltid så fort de släpper nya biljetter. Skitkul! Och rent vidrigt. Jag har sett den, så jag vet. En gång svimmade en publik * och fick gå ut och spy. Folk har lämnat teatern innan föreställningen har börjat, trots att de har lyckats få tag i dessa hett eftertraktade biljetter, kommit till teatern och enbart blivit lotsade nedför trapporna mot magasinet där föreställningen spelas. Rätt coolt för att vara teater, eller hur?

Hur som haver, Jonseredsborna har legat på båd lås och lur och kapat åt sig en försvarlig del av biljetterna i afton.

Men jag ska vara hemma och se Hinsehäxan på svtplay. Att se den på datorn har det positiva med sig att jag kan frysa bilden en stund när jag själv är med, för då känns det som om jag har en viktig biroll, haha!

*(skrivfelshommage à Rit-Ola)

Huskorsets hemliga liv - nu utan skräp

Jag har nu aktiverat ordkontroll innan man får publicera sin kommentar. Mycket skräp fastnade i bloggfiltret, men jag tröttnade på de kinesiska mailen och alla egendomliga länkar jag fått.

Det är lite segt, det kan jag förstå - men eftersom man ju vill se allt från den positiva...f´låt Snokis, possetifa - sidan kan vara det roligt också. Lotten samlar t.ex. på skärmdumpar med roliga ord från ordkontrollrutor. Ett dylikt jag minns är fulchi. Det vill man inte ha i sin aura.

Pepparkaks-Allum is no more

Om man nu ger sig till att bygga ett konsumtionstempel i pepparkaka åt ongarna eftersom de önskar det, då kan man när det sedan ska ätas upp passa på att indoktrinera dem infamt/alt/trumfa in lite vett i skallen på dem (välj själv) när det ska ätas upp:

Lite musch(alltså ett visslande "s")ik i mellandagarna?

Jag slappar och läser Börje Ahlstedts memoarer. Det ni. Det kräver sin marsipan.

Nioåringen har tappat två kindtänder tack vare årets omgång knäck. Lillkillens två övre framtänder vickades glatt loss så blon flöt, någon vecka före jul.

"Vådan av att låta barnen vara med och klä granen" del III

Nya läsare kanske tror att det är riggat, men ni som känner mig vet att jag aldrig ljuger (För så vitt det inte förbättrar historien jag berättar. "Never hesitate to make a good story better" som vi brukar säga här i huset. Detta är dock alldeles sant).
Tro det eller ej - från och med i år är det tradition och följaktligen något att värna om:

Förra året
Året dessförinnan

*

F.ö. gjorde ongarna varsin klassiker i kväll vid sängdags, som säkert otaliga andra ongar gjort före dem:
Nioåringen hoppade upp och ner, vägrandes att somna för att han ville se när tomten kom, om han fanns (inte för att han tror på tomten precis - men det säger å andra sidan något om barns vilja att tro på den gamle skäggnissen).

Lillkillen blev sjungen julsånger för och frågade sömnigt: "Heter han Jesus Krister?"

God jul vänner!

Modell 2011

Årets pepparkakshus, alltså. Köpcentret Allum i Partille.

Det blev - helt ok. Faktiskt. Jag har varit rätt sur på det och det var precis så svårt som jag trodde och alltså bra mycket svårare än ett pepparkakshus bör vara om man har bestämt sig för att barnen numera måste få vara med (när de var små fick de inte det för att jag visste ju hur fult barn gör).

Notera den vise mannen som med sin skuldra håller upp rampen till parkeringen på taket. Så kan det gå när man inte kokar karamellklistret tillräckligt starkt. Då får julkrubbestatisterna rycka in.

Det är inte skalenligt på något vis, delar av bygget fick strykas och nivåerna stämmer inte. Jag är inte lika nöjd och mallig som vanligt, det kan man inte vara när man gör ett konsumtionstempel i pepparkaka. En pepparkakshusreplika gör man av kärlek till orginalet. Jag har inget sådant förhållande till Allum, det är snarare det motsatta.

Men. Det är petitesser. För ongarna var lyckliga, höll sams och samarbetade. Det här bygget kvalar in under rubriken "Saker man gör för sina barn". Och det är väl så gott som något. Det är ju ändå jul.

PLAY är tillbaka!

PLAY Teaterkonst (FB-sida), vars fina logga ni ser ovan, återkommer med en dåres envishet med en ny produktion i vår: "The Famous Swedish Projekt". De är en av de riktigt bra fria teatergrupperna i Göteborg och att de inte har en egen scen är helt enkelt inte klokt. Det är så dumt att det liknar ingenting. Jag är sedan ganska länge ett stort fan. Här skrev jag om dem i ett ganska känslosamt inlägg om teater-Göteborg. Jag minns att jag ville skriva att öronen var Angered och ögonen Operan och inte tvärtom, men det tordes jag inte. Men det törs jag nu, haha.

Sedan typ mitten av förra decenniet hyr de in sig lite var som helst eftersom. Där det finns plats. Där det passar. Jag har sett dem på Aktör vid Masthuggsterassen, Atalante & Pustervik. De har säkert varit på fler ställen, jag har inte sett allt de gjort. (Däremot var jag med om en workshop en gång.) De har varje gång presterat något antingen bra, knäppt, intelligent, kul, intressant, tankeväckande, konstnärligt eller underhållande. Eller alltihop på en gång. Oftast alltihop på en gång.

Ge dem en scen nu för hundan, Kulturnämnden! Vad mer ska de bevisa?

Until then, här är trailern till föreställningen som denna gång kommer att spelas... På ett kontor:

Missa inte! Biljetterna släpps idag: Julklappstips!

Orkar inte

Suziluz och Sandra Gustafsson skriver om filmen Drive. Läs gärna kommentarerna också, där fick jag bensin till det här.

Ok. Bra, då vet jag att jag inte behöver se den. Grundhistorien är högst troligt den gamla vanliga, om än snyggt sminkad:

Känslomässigt skadad man möter/har mött kvinna, men struntar i henne till fördel för olika tuffa mansuppdrag och filmen slutar dåligt för dem båda.

Plus eller minus några ingredienser som barn/inte barn, misshandel/inte misshandel, rik/fattig, humor/ingen humor etc etc.

Jag har sedan många år svårt att njuta av - ehuru välgjorda på alla sätt - filmer med detta tema. Eftersom: Man kan inte, jag upprepar, KAN INTE, göra tårta av bajs. Hur snygg sprits man än har.

Dessa filmer berättar i mitt tycke om fel konflikt, den mest intressanta är inte "mannens" utan "kvinnans" (oavsett vilket kön de har, vi kan väl lugnt komma överens om att det i nio fall av tio rör sig om en man) - alltså den som "väntar och längtar", inte den "oförlöste". Detta görs för att göda myten, eftersom man tjänar mer pengar på den än på att berätta historier som på riktigt stärker människor.

Jag orkar inte höra en enda historia till om en man som inte kan kommunicera sina känslor eller ens hantera dem. Känner igen de orden, letar lite i bloggen och hittar dem här. Hmm. Filmen Mammut gillade jag tydligen. Dock! Jag minns att jag var skitarg när jag kom ut efter filmen, diskuterade den på lokal och blev övertygad att tänka att det var precis vad regissören menat: Att åskådaren skulle bli arg - och därpå ändra sitt liv.

Mmm, tänker jag nu skeptiskt. Om åskådaren är en MAN, ja. Gör en historia om en kvinna som åker till Gambia och ligger runt, då! För jag upprepar:

JAG ORKAR INTE.

Eller som Tom Lehrer sa, redan på 60talet:

"If a person can´t communicate, the very least he can do is to SHUT UP!".

På väg hem från Skåne

Nyheterna i radion berättar att två män gripits i Norge för att de smugglat ut tvåhundrafemtio kg smör från Sverige för att sälja dyrt i grannlandet.
"A-haaa!" gastar Lillkillen från baksätet,

"Det är DÄRFÖR det är smörbrist i Sverige!"

Årets Julskiva!

När vi flera dagar efter att det först sänts såg första avsnittet av Nordstan på svtplay (se det, se det, se det!) , grubblade jag mig blå över vem det var som sjöng de släpigt jazziga jullåtarna. Jag kände så väl igen rösten. Det var inte M A Numminen, det var inte Bo Åkerström i Torsson, vem fasen var det???

Så plötsligt skymtade ett bekant ansikte i bild ett par sekunder. Inte som musiker, bara som en person i vimlet. Då visste jag! Det är ju Matti! Matti Ollikainen, som jag jobbade med på Backa för 6 år sedan! Matti och Franska trion! Så klart!

(Lustigt nog var det heller inte ens en vecka sedan som Memoarerna tipsade om just Franska trion.)

Så igår fick jag en present av Filmstjärnan. Jag lyssnade i bilen hela vägen till den sista föreställningen av underbara 1 Drömspel på Stadsteatern i Borås och jag skrattade flera gånger högt av lycka.

Matti sjunger som ett gammalt bälgaspel, gnälligt men klockrent och med ljuvligt enkel frasering. Som musiker är han... Obeskrivlig. Jag är inte själv förtjust i att bli liknad vid gamla döa skådisar så om du läser det här Matti ber jag om ursäkt men det hjälps inte:

Jag hör en pianist som plockat upp och börjat fingra på Jan Johanssons fallna mantel. Alla tre är de sagolikt fina musiker och skivan kommer att varvas med Ella Fs Swinging x-mas här hemma i jul, det kan ni hoppa upp och klappa er i er söta lilla ändalykt på.

Och än är stämningen god

Den efterlängtade pianostämmaren kom och halade upp vad som såg ut som... Hammare och spik? Lillkillen har aldrig varit så lång i fejan o klaveret lät som en brunstig val när melodimannen bankade, vred och drog åt strängarna.
Diagnos: Han får lov att komma tillbaka i mellandagarna, med ytterligare verktyg och banka ännu mer och förhoppningsvis håller då stämningen ett längre tag. Som det är nu kommer det inte att hålla. Men det lät prima då och när han rev av "Put another nickel into that nickelodeon, all I want is loving you and music music music" var lyckan fullständig. Sedan visade Lillkillen att han minsann kunde både sjunga och spela "Persien är ett land och en sorts gardiner".
Det blir nog bra det här.

Steg II *tillägg

Ihopfogning medelst sirap/socker-klister av Partilles köpcentrum Allum i pepparkaka.
Men Huskorset har onda aningar. Det är mycket svårt pga det där med att bygget vilar på olika nivåer och i nedförslut. Dessutom, och det är nästan det värsta: Hon har inte bränt sig en enda gång på det heta sockret och det är - som ni alla väl vet vid det här laget - ett mycket dåligt tecken.

*tillägg: Strängt taget borde väl steg II vara själva utbakningen av bitarna. Men det glömde jag tydligen fota, jag skyller på att barnen numera får vara med och baka och då blev det så mycket annat att tänka på.

Gomorron

kl 05.34:

"Mamma. Mamma? Mamma!"

"...Mmmh..."

"Är du vaken?"

"...Ääe..."

"Vakna Mamma!!!"

"...Aah... Ok. Va ere?""

"Mamma! GÄST rimmar med MEST!"

Epilepsi - en kort historik

Jo, Sparring frågade hur man får ett barn som har epilepsi att somna inför en EEG-undersökning. Jag tänkte att det kanske är fler som undrar, så här kommer en lång drapa om det. Förlåt Snokis, som aldrig läser långa inlägg.

Vår Nioåring har alltså enligt vår underbara doktor Bobo: "en form av primärt generaliserad epilepsi, fast ursprunget är fokalt". Det yttrar sig så att han får s.k. absenser/frånvaroattacker, men kan fortfarande röra sig, gå, stå och sitta. Han får ett speciellt uttryck i ansiktet och blir okontaktbar. Det kan rycka lite i ögonlocken på honom. Detta går över på 3-10 sekunder och kommer mellan 20-50 gånger per dag, har vi uppskattat.

Det tog ett tag att lära sig att känna igen frånvaroattackerna - vilket barn hamnar inte i en tankerymd och svarar inte på tilltal på några selunder? Dessutom har han sedan 1 1/2 års ålder haft 8 eller 9 stycken feberkramper, en stor frånvaroattack som varade 3-5 minuter en gång och nyligen ramlade han i skolans matsal.

Under några år har han ätit mediciner i olika kombinationer och nu har doktorn funnit några som verkar fungera, vi har inte sett någon frånvaroattack sedan han började äta dem i juni och en sömnundersökning i somras visade inget sprak i hjärnan. Det är fallet i matsalen härom månaden som är anledningen till gårdagens sömn-EEG. Doktorn och vi inte säkra på om fallet var ep-relaterat eller en högst ordinär svimning.

Det kan vara en knepig sak att få ett barn att somna på kommando och det korta svaret är att barnet vänjer sig - förutsatt att det är med om flera undersökningar. Det långa svaret kommer nu.

Första gången var det svårt. Då var vår nuvarande Nioåring en fyra-femåring. Situationen var ny för både honom och oss. Det tog mellan en och två timmar för honom att somna där i undersökningssängen med alla elektroder på huvudet, men somnade gjorde han så klart till sist, han var ju heeelt slut. Man fick nämligen instruktioner till förberedelserna i kallelsen:

"Barnet ska vara upp till kl 23.00 och sedan väckas och hållas vaket från kl 03.00"

Hur detta skulle gå till var och är det dock ingen som upplyser om, och därför tänker jag att det är dags för Huskorset att skriva ett blogginlägg om saken, för alla er nyblivna, googlande ep-onge-föräldrar därute.

Nu är min personliga åsikt att "kl 03.00" är ekvivalent med "kl blod, snor och svart galla" medan "kl 04.00" är mer "kl rôv", ergo något mer humant ehuru feruketansevärt tidigt. Därför går jag upp kl 04.00. Det är ju inte så att ongen är mindre sömnig då. Barnets far och jag alternerar f.ö. med att vara uppe med honom till kl 23.00, respektive gå upp tidigt.

För att klara den tidiga uppstigningen bör man som vuxen gå och lägga sig absolut senast kl 21.00, gärna tidigare. Jag resonerar som så att jag inte måste sova, men jag måste ha släckt, ligga stilla och tänka på ingenting. Då brukar jag till sist få så tråkigt att det går, även om det kan vara segt. Öronproppar och mörkläggning rekommenderas och om hushållet erbjuder ett extra rum, kan man med fördel sova i det för att inte störa i onödan när man brötar upp missinassen.

När man själv kommer upp där i ottan är utmaningen att få liv i ett nattvarmt, lealöst köttpaket till onge som inget hellre vill än att somna om. Där har vi empiriskt kommit fram till att det allra bästa är att ta honom till badrummet och låta honom vakna till i lugn och ro i en varm dusch. Hur man gör med barn som hatar att duscha kan jag tyvärr inte svara på. En promenad kan funka.

Efter det krävs aktivitet som intresserar både den vuxne och barnet. Annars smiter barnet iväg och somnar i soffan och den vuxne börjar gäspa och tråkna och sura. Det som funkat bäst för oss är just promenader samt bakning och sällskapsspel. Tv, film eller dataspel avråder jag från utifrån följande sällsamma insikt: Vid den tiden på dygnet bör man strunta rejält i vardags- eller hushålls-måsten. Det enda man de facto ska göra är att hålla sig och barnet vaket. Om man då som vuxen är någorlunda utvilad orkar man ge barnet hela sin uppmärksamhet. Detta märker barnet och börjar umgås. Vi har haft rent ljuvliga morgnar, han och jag, när det bara är vi och det känns som att vi har all tid i världen.

Kl 07.30 är det dags att få liv i resten av familjen och få iväg Lillkillen till dagis. Kanske, kanske att den som varit uppe på natten får gå och lägga sig igen. Den andre vuxne tar över och tar med barnet till EEG-avdelningen på sjukhuset. Vi har genom åren haft möjlighet att välja tid för undersökning så att vi är lediga den dagen. Kan man inte det eller har en oförstående idiot till chef så kan man förmodligen vab:a för en sådan här sak, alternativt ta ut en föräldraledighetsdag om man har någon kvar.

När man kommer till själva undersökningen får barnet lägga sig på en skön undersökningsbrits och sköterskan börjar fästa elektroderna på dess huvud med hjälp av en kladdig kräm, När det är klart får barnet en filt och en kudde och äntligen lov att slappna av och sova. Några gånger har jag eller Filmstjärnan suttit bredvid, hållit handen och sjungit, men nu är Nioåringen van och somnar ganska fort.

I 20 minuter sover han och datorn registrerar aktiviteten i hjärnan. Sedan blir han väckt och får göra två övningar:

1. Hyperventilera i tre minuter.

2. Bli belyst med en stroboskop-lampa och omväxlande blunda och titta in i den, allt efter sköterskans order.

Själva undersökningen tar alltså någon halvtimma, men kan då inte göras förrän barnet somnat.

Efteråt finns det inte ens chans i helvete att man kan köra barnet till skola eller dagis. Det är uttröttat bortom all ära och redlighet, fjättrat i en sorts ofarlig galenskap. Det är bara att ta sig igenom dagen som gäller, och mitt tips är att fortsätta på den inslagna vägen utan måsten. Är det ett litet barn kan det kanske sova middag när man kommer hem igen. Den lilla powernap som undersökningen utgör har dock visat sig nog för att vår Nioåring inte ska kunna få någon ro att vila när man kommer hem vid lunchtid. Han kör sitt race resten av dagen och det är bara att gilla läget.

Här är några av mina tidigare betraktelser de gånger han varit på undersökning:

Gissa vem som lekte med Indianan Jones-lego mellan kl. 03.00 och 06.00 i morse?

Crazy hazy dayz

Vad doktorerna inte berättar om barn-EEG

Just one of those days

La Nizzo

Vilken tur att jag är så bombis på Lottens lucka idag då, eftersom jag ska gå och lägga mig nu.

Det är en Nioåring som återigen ska på EEG-under-sömn-undersökning i morgon nämligen och då får som ni vet föräldrarna vackert se till att barnet kan somna på kommando kl 10 i morgon fm. Därför ska Filmstjärnan och han nu starta en omgång Bondespelet som de ska spela färdigt (det har aldrig hänt här i huset och Nioåringen är mycket exalterad) och jag gå och knoppa för att orka upp och baka lussebullar med ongen kl 03.00 i natt. Eller, nej - det är för blodigt vid närmare eftertanke - det blir kl 04.00.

Årets Ljudklapp

Kära Tomten!

Jag vill att du ger en sådan här apparat till William Orbit, en var till Florian och Ralf och så en till Green Gartside i Scritti Politti, min tröst i jämmerdalen. Och varför inte en till Söderberg också, när vi ändå är igång!

Sedan kan du bara slå dig ner och invänta sjunde himlen som jag beräknar bör ankomma Spotify någon gång i april-maj.

Bästa julhälsningar / Huskorset