Gomorron

kl 05.34:

"Mamma. Mamma? Mamma!"

"...Mmmh..."

"Är du vaken?"

"...Ääe..."

"Vakna Mamma!!!"

"...Aah... Ok. Va ere?""

"Mamma! GÄST rimmar med MEST!"

Amen vaff...*suck*

Jag har inte ett mustaschproblem.

Jag har möjligtvis ett skäggproblem, men dessa strån rycker jag så snart de visar sig. (En gång funderade jag över om det faktiskt skulle finnas nog till ett helt skägg om jag lät bli. Av hänsyn till omgivningen har jag inte fullföljt det experimentet.)

Därför känns det en smula orättvist när det vid kvällspratet i förbigående slinker ur Åttaåringen att han i skolan vitt och brett berättat för kompisarna att jag har mustasch. "Vad sa dom då?" sa jag.

Åttaåringen log.

"Waaow!"

Om att få äta upp saker

På kanelbullens dag, på väg i bil från hiphopkursen mot hemmet där lillebror och faderskapet bakar kanelbullar, muttrar Åttaåringen surt:

"Orättvist att Sara ska starta bageri... Vad ska vi starta då. Cirkus eller."

Snorkul

I går kväll. Jag läser om Harry Potter för en intensivt lyssnande Sjuåring. När det är som mest spännande slänger jag en blick åt hans håll för att se hur han gillar det.

- Men Sjuåringen då! Ligger du och käkar snorkråkor?

- Ja... Fast dom smakar inget vidare.

*

Jag drar mig till minnes en annan söt konversation, sent om kvällen, i bil på väg till Stockholm. Lillkillen är ganska färsk, han sover i bilbarnstol fram, Filmstjärnan kör, jag och nuvarande Sjuåringen, då kallad Fyraåringen sitter bak. Det är mörkt ute och jag skymtar i ögonvrån att Fyraåringen petar sig i näsan och stoppar i munnen. Jag låter honom fortsätta, orkar inte tjata hela tiden. Jag ser ut genom bilfönstret i natten, det går ett par minuter. Så hör jag hans röst:

- Mamma?

- Mmm...?

- Ör-snor smakar pyton.

Lillkillen strikes again

"Snälla, snälla Lillkillen, du kaaan väl äta upp din sista broccoli också?"

"NEJ. Jag är Zombie."

Tre sekunder senare lindar han in sig i ett fårskinn.

"Mamma, jag är en liten liten liten igelkott."

Kids.

Can´t live with them, can´t nuke´em.