Damen som ringde mig fick ett sällsynt oinspirerat Huskors i luren, som dessutom inte insett vilket forum hon skulle få, utan började prata om att förändra världen, störta patriarkatet, omvärdera kvantfysiken och jag kan ha fått in något om världsfreden också.
"Tack, vi ringer." sa damen.
Inte har dom ringt inte. Men skam den som ger sig. Jag skickade ett mail:
Hej Nina!
Jag har gått med dumstrut och skämskudde här hemma sedan vårt samtal och jag undrar om jag kan få en andra chans till ett första intryck? Eller en första chans till ett andra intryck, kanske man ska säga. För inte lät jag så jädra hejsan när vi pratade i telefonen sist...
Jag tror definitivt att jag skulle göra mig i dagboksradio.
Den 7:e dec far jag mot Sundsvall för att jobba där i ett halvår och veckopendla, kan kanske vara intressant för dig att veta. No longer surfeminist/ofrivillig hemmafru, utan spännande och rolig världsmedborgarskådespelerska med blixtrande intellekt och klippkort på SJ.
Please?
med vänlig hälsning
En som är roligare än du minns henne - Tove Wiréen
5 kommentarer:
Hahaha, va fin du är:)
Klart dom måste ringa!!! Annars ringer jag! Du är ju bäst.
Du är verkligen bäst!
Coolt!!!!!!
Tack alla fina!
Skicka en kommentar