Kom att tänka på Nobelpriset och att Doris Lessing enligt motiveringen var "den kvinnliga erfarehetens epiker". Det blev lite mediahallå som lät ungefär "måste man definiera hennes författarskap som kvinnligt" och yadayada. Jag blir också irriterad om t.ex. en film kallas kvinnofilm för att en kvinna regisserat och en annan spelar huvudrollen, men jag undrar om det inte finns en poäng där ändå:
Dylika argument tjänar i förlängningen som ett finurligt sätt att sopa feminismen under mattan genom att hävda att det inte finns några skillnader i behandlingen av män och kvinnor: "Kvinnligt, manligt, alla är väl människor". Vips! - försvinner belysandet av "vit-hetero-man-normen" och samhället kan fortsätta som förut. För jag gissar (och det var inte min idé) att Ebba Witt-Brattström hade ett finger med i den där motiveringen och jag tror inte hon skulle använda epitetet "kvinnligt" på ett godtyckligt vis.
Människan måste berätta om sina erfarenheter! Särskilt kvinnor, negrer och judar.
Ja, nu skämtade jag, som ni säkert begrep. Men jag är i grunden gravallvarlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag misstänker att det är för att man fortfarande reagerar med "yey, en tjej!" när någon vinner storpriset som det är på sin plats att kommentera det. När man tycker att det är lika vanligt att kvinnor regerar, då kan vi sluta benämna det med något slags epitet.
Ebba W-B är inte dum, hon.
Håller med er båda.
Såg ni Ann Petrén klä ut sig till man och prata om "alla dessa män därute som har en historia att berätta - var är dom?"
Det var på Guldbaggegalan för några år sen och det var väldigt skojigt och belysande.
Ha! Ann Petrén på Guldbaggegalan – finns det på Youtube? *letar*
Nä. Typiskt. Det var nog den bästa satir jag någonsin sett. Och vilka reaktioner hon fick. Det var hotfullt, tydligen
Jag såg, det var svinbra och väldigt roligt! Minns ni också: Direkt efteråt skulle Robert Gustafsson dela ut någon bagge. Anns uppträdande var ju så jävla bra att man såg att han förstod att det inte gick att inte kommentera, så han valde som övergång orden:
"Ja. Nu kommer dom, tjejerna."
innan han gick över till manus.
Det var nääästan otäckt.
Jag uppfattade Robert Gustavssons kommentar (jag mindes inte att det var han) som en ganska ful en. Lite illvillig, en sån man tar till när man känner sig hotad.
Uppfattade du den annorlunda?
Nej. Jag uppfattade den som direkt förolämpande och riktigt, riktigt korkad (jag tog nog till i underkant nyss).
Det var det som var det otäcka, att det stod fullkomligt klart att här stod "Sveriges roligaste man" svarslös - och att hans ego inte tålde det: Han var tvungen att förminska hennes insats.
Ren tragik för konsten, om du frågar mig. Och ett bevis på hur jävla lång väg det är kvar. Men - det är ju några år sedan nu. ;)
Intressant att jag bara minns hur Gustafsson log och sa "Det DÄR var roligt". Inte nedlåtande, mer som en impad kollega. Intressant att jag inte uppfattade (eller minns) det andra, som säkert kan stämma.
Ja, det var märkligt!
Nu vill man ju verkligen leta upp det och brunkolla för att se, inte bara Ann Petréns fab male, men inte minst vad som EGENTLIGEN hände och sas efteråt.
Åhå, jag missförstod dig. På ett mysko sätt, för när jag läser kommentaren nu är det uppenbart vad du menar. Hm.
Jag såg ett klipp häromsisten i någon UR-produktion tror jag ... Kan det vara Genusmaskineriet?
Beger mig ut på jakt.
Nej. Ann Petrén medverkade i Tema Genusmaskineriet, och det finns inte att titta på hos UR. Tyvärr.
Ann Petrén. Jag älskar henne.
Skicka en kommentar