onsdag 30 april 2008
tisdag 29 april 2008
En fest för gom och sinne
Röd Sanbitter är en utmärkt alko-ersättning, t.e.x. om man råkar vara på tjocken. Is är nödvändigt. Blanda med apelsinjuice, och du får något som är nästan, men inte helt och hållet, olikt Campari&juice (tack Douglas Adams för den formuleringen).
Den klara varianten San Bitter Dry är dock den godare av de två. Den såldes förr på Systemet (i 6-pack à 10 cl för 24 kr), men utgick ur katalogen 2002, när jag väntade min första onge. Eftersom man inte är riktigt vid sina sinnen när man är på det viset överdriver jag inte nämnvärt när jag berättar att delar av min världbild rasade. Det var tveksamt om jag skulle överleva.
Jag fick tuppjuck, beställde och köpte upp hela Hallands, Västsveriges och delar av Värmlands bestånd, i runda slängar 75 flaskor, inslagna i tjusiga sexpack. Förrådet räckte även genom min andra graviditet, och allt löste sig till det bästa.
Om jag har tur kan jag ibland hitta den på italienska speceriaffärer. Dyr som skam.
måndag 28 april 2008
söndag 27 april 2008
(hoppas han googlar)
Angående Lars Noréns dagbok så är det som vanligt Hemliga Morsan som är vassast i funderingar kring frågan.
Vanligt grusgånggrus.
Annat man kan göra istället för att korrläsa
Bloggeri bloggera
Här är mina blogg-enkätsvar, Die Quelle!
1.Hur länge har du bloggat?
Sedan juli 2007, då här som husbloggare för Göteborg City.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Jag trodde det var antingen som i låten ”Tack för en underbar vanlig dag” med Agneta Fältskog eller nördigt och faktaspäckat.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Magnus Ugglas.
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du så här i efterhand läser dem?
Väl käcka, men ändå med ett rejält stråk av den bloggare jag blivit. Då skrev jag ju också som någon sorts officiell representant för en tidning och kan nu tycka att jag var onödigt respektfull.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
26 st, men jag samlar och det är på uppåtgående.
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Säkert 90% är dagboksbloggar. Övrigt är kulturbloggar, matbloggar och några gånger modebloggar och politikbloggar.
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Godiva
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Suziluz
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Att det är roligt, men att det tar väldigt mycket tid.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vet inte.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs gränserna hela tiden?
Jag tror jag vet var min gräns går.
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Obearbetade trauman, förtroenden och annat självklart.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
I större utstäckning än jag riktigt vill tänka på.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej. Jo, delvis.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Ja.
Jag sket i det och läser aldrig deras bloggar igen. En tyst liten långsint hämnd.
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag tar tid från familjen för att blogga.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Ja och ja. Jag tror att jag inom två år kommer att jobba mer och inte ha tid att blogga så mycket; men jag kommer troligen ändå att med en dåres envishet framhärda i bloggandet med ett sketet inlägg i veckan.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Bloggandets effekter på samhället har vi bara sett början på. IMHO.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Vässad förmåga att uttrycka mig i text. Bekräftelse från människor som gillar det jag skriver.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Roligt utbyte av otippade kontakter, insyn i verksamheter och företeelser jag aldrig annars skulle hört talas om, glädje, värme, skratt, vidgad respekt för människor.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Många av de dagboksbloggar jag läser har redan svarat. Det står var och en som läser detta fritt att svara om den har lust, och förslagsvis skriva en kråka i kommentarsfältet här när ni gjort det.
Fridens liljor, nu finns det inte längre någon ursäkt att inte jobba!
1.Hur länge har du bloggat?
Sedan juli 2007, då här som husbloggare för Göteborg City.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Jag trodde det var antingen som i låten ”Tack för en underbar vanlig dag” med Agneta Fältskog eller nördigt och faktaspäckat.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Magnus Ugglas.
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du så här i efterhand läser dem?
Väl käcka, men ändå med ett rejält stråk av den bloggare jag blivit. Då skrev jag ju också som någon sorts officiell representant för en tidning och kan nu tycka att jag var onödigt respektfull.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
26 st, men jag samlar och det är på uppåtgående.
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Säkert 90% är dagboksbloggar. Övrigt är kulturbloggar, matbloggar och några gånger modebloggar och politikbloggar.
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Godiva
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Suziluz
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Att det är roligt, men att det tar väldigt mycket tid.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vet inte.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs gränserna hela tiden?
Jag tror jag vet var min gräns går.
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Obearbetade trauman, förtroenden och annat självklart.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
I större utstäckning än jag riktigt vill tänka på.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej. Jo, delvis.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Ja.
Jag sket i det och läser aldrig deras bloggar igen. En tyst liten långsint hämnd.
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag tar tid från familjen för att blogga.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Ja och ja. Jag tror att jag inom två år kommer att jobba mer och inte ha tid att blogga så mycket; men jag kommer troligen ändå att med en dåres envishet framhärda i bloggandet med ett sketet inlägg i veckan.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Bloggandets effekter på samhället har vi bara sett början på. IMHO.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Vässad förmåga att uttrycka mig i text. Bekräftelse från människor som gillar det jag skriver.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Roligt utbyte av otippade kontakter, insyn i verksamheter och företeelser jag aldrig annars skulle hört talas om, glädje, värme, skratt, vidgad respekt för människor.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Många av de dagboksbloggar jag läser har redan svarat. Det står var och en som läser detta fritt att svara om den har lust, och förslagsvis skriva en kråka i kommentarsfältet här när ni gjort det.
Fridens liljor, nu finns det inte längre någon ursäkt att inte jobba!
Murphy´s law
Den sista veckan innan manuset ska vara klart, innan Pitchin´Hell börjar. Jag behöver tid att läsa, skriva om, läsa igen, låta vila en dag, läsa om, ändra scenordning, läsa ytterligare en gång, korrläsa...etc.
Då ägnar jag dagar och nätter åt att ta hand om manfolket i familjen som alla tre insjuknat i grav vårförkylning. Först kroknade Lillkillen i måndags, sedan Femåringen (minns den åttonde feberkrampen hos Isländske grannen för ett par dar sedan) och ingen av dem är riktigt kry än. Och nu ligger Filmstjärnan en trappa upp med 39,5 och skakar i konvulsioner.
Men vad gör jag då när jag tar en pyttestund till "egen tid"?
Bloggar.
Skyll mig själv.
Då ägnar jag dagar och nätter åt att ta hand om manfolket i familjen som alla tre insjuknat i grav vårförkylning. Först kroknade Lillkillen i måndags, sedan Femåringen (minns den åttonde feberkrampen hos Isländske grannen för ett par dar sedan) och ingen av dem är riktigt kry än. Och nu ligger Filmstjärnan en trappa upp med 39,5 och skakar i konvulsioner.
Men vad gör jag då när jag tar en pyttestund till "egen tid"?
Bloggar.
Skyll mig själv.
fredag 25 april 2008
Argumentum ad hominem
Enligt P1-morgon flyger invektiven som B52:or i Noréns dagbok, nu släppt i bokform:
"Teaterchefer är svin."
"Journalister är vidriga."
"Regissörer är osunda."
"Skådespelare är tjocka."
Hahaha! Väldigt roligt.
Lars: Du har stora öron.
"Teaterchefer är svin."
"Journalister är vidriga."
"Regissörer är osunda."
"Skådespelare är tjocka."
Hahaha! Väldigt roligt.
Lars: Du har stora öron.
torsdag 24 april 2008
Att hämnas genom att spela dåligt är ju tyvärr direkt kontraproduktivt
Filminspelningar är himla olika. Inte minst gäller det stämningen på inspelningsplatsen. Som så ofta styrs den av Den Som Bestämmer, i det här fallet regissören. Det kan vara direkt obehagligt (om det är en känslig scen) när Den Som Bestämmer inte begriper att hon/han faktiskt sätter tonen för hela teamets arbetsklimat . På samma sätt är det ljuvligt när vederbörande begriper detta (då kan det få vara hur känsligt som helst).
Efter att ha gjort ett gäng pluttroller genom åren är jag lite tjenis med diverse producentassistenter, FAD-ar, kostymörer, b-ljud och liknande. Det är kul. Man blir hälsad med ett leende och en nick, man känner att man hör till. Teamet jobbar ju med hela filmen och själv kommer man in en enda dag, är med i en enda scen och säger att "kaffet är serverat i gröna salongen" eller något liknande (och aldrig får man lägga in en snus eller prata skånska eller nåt annat som ger rollen färg, men det är petitesser).
På en inspelning en gång var stämningen ganska stressad och kort i tonen. Ett par stycken ur teamet hade jag mött förut, men alls icke alla. När jag klev in på set, ombytt och klar, frågar två personer (oberoende av varandra, med en minuts mellanrum, utan hövligt sätt och med "rösten-som-pekar-med-hela-handen") vem jag var och vad jag gjorde där. Den ena hälsade genast efteråt och presenterade sig som attributör med ett snett, smått ursäktande leende. Den andra gjorde inte det. Det var filmens regissör.
Efter att ha gjort ett gäng pluttroller genom åren är jag lite tjenis med diverse producentassistenter, FAD-ar, kostymörer, b-ljud och liknande. Det är kul. Man blir hälsad med ett leende och en nick, man känner att man hör till. Teamet jobbar ju med hela filmen och själv kommer man in en enda dag, är med i en enda scen och säger att "kaffet är serverat i gröna salongen" eller något liknande (och aldrig får man lägga in en snus eller prata skånska eller nåt annat som ger rollen färg, men det är petitesser).
På en inspelning en gång var stämningen ganska stressad och kort i tonen. Ett par stycken ur teamet hade jag mött förut, men alls icke alla. När jag klev in på set, ombytt och klar, frågar två personer (oberoende av varandra, med en minuts mellanrum, utan hövligt sätt och med "rösten-som-pekar-med-hela-handen") vem jag var och vad jag gjorde där. Den ena hälsade genast efteråt och presenterade sig som attributör med ett snett, smått ursäktande leende. Den andra gjorde inte det. Det var filmens regissör.
...när man har en sådan här utsikt från verandan på huset som Gert byggde.
Växter i stenparti i trädgården kring huset som Gert byggde.
En vacker dröm...eller är det det?
Det är väldigt lätt att tänka.
Jag kommer aldrig att ha 65 000 att slänga i sjön.
För att ha det måste man ha en förskräcklig massa som man inte slänger i sjön, som går till de vanliga löpande utgifterna; mat, kläder, hygienartiklar, boende - som i den ligan betyder:
* Kaviar, gåslever, influgna färska asiatiska kryddor och storhandling i saluhall i city
* Prêt-à-porter och skräddarsytt
* Ansiktstvål för hundratals kronor och frisörbesök två gånger i veckan
* Lägenheter i Paris, London, New York, Kuala Lumpur, Barcelona och Saint Tropez; trevligt litet hus på Lindallén i Båstad eller Norra Strandvägen i Mölle (om det är riktigt gamla pengar), villa i Djursholm...
...och blablabla, det där vet ni. Det ligger så ofattbart långt från pörte i Jonsered, föräldrakooperativ och Blommig Falukorv att jag, utan att behöva reflektera närmare, mycket lätt kan säga att jag skulle om jag hade 65 000 att slänga i sjön.
Men skulle jag? Om jag verkligen reflekterar lite närmare?
onsdag 23 april 2008
Rättelse
Jag ska jobba i morgon, en av de strö-filmdagar jag så lakoniskt berättade om en gång.
Det har nu visat sig att jag inte alls är sjuksköterska i alla tre filmerna. Bara i två.
I morgon ska jag vara städerska.
Det har nu visat sig att jag inte alls är sjuksköterska i alla tre filmerna. Bara i två.
I morgon ska jag vara städerska.
tisdag 22 april 2008
Hur man lär känna sina nya grannar
Lillkillen har passat på att bli sjuk och måste vara hemma från dagis.
Femåringen kommer hem från stan efter kompislek-efter-dagis, lite vissen, men går med pappa på visit till Isländske grannen. Jag stannar hemma och lägger Lillkillen.
Hos grannen får Femåringen pannkaka och en feberkramp.
"Nu kommer jag att näcka!"
gastade Filmstjärnan, gjorde allvar av sina ord och duschade Femåringen ur krampen i grannens dusch.
Femåringen kommer hem från stan efter kompislek-efter-dagis, lite vissen, men går med pappa på visit till Isländske grannen. Jag stannar hemma och lägger Lillkillen.
Hos grannen får Femåringen pannkaka och en feberkramp.
"Nu kommer jag att näcka!"
gastade Filmstjärnan, gjorde allvar av sina ord och duschade Femåringen ur krampen i grannens dusch.
Jag är min Mac
Jag skriver och skriver och skriver mig blå för att få ihop mitt kära lilla filmmanus som bråkar och bänglar med mig. Nu jägar´n ska det iväg, upp och ut och se om det kan flyga.
Jag "killar darlings" och byter plats på några scener, stryker några och skriver till andra. Personer som varit med ändå från början ryker så det visslar. Ingen tillkommer.
Jag ringer och tjatar till mig pitchmöten med producenter.
Hela huvudet känns som en dator.
Jag "killar darlings" och byter plats på några scener, stryker några och skriver till andra. Personer som varit med ändå från början ryker så det visslar. Ingen tillkommer.
Jag ringer och tjatar till mig pitchmöten med producenter.
Hela huvudet känns som en dator.
måndag 21 april 2008
Bondomelett med fetaost och kirskål
Det funkar lika bra att ha en Filmstjärna med DAMP som en
lördag 19 april 2008
Majblommehyfs
Majblomman är en fin grej. Känns bra i magen. Godiva skriver en välförtjänt drapa åt folk som inte har vett att hövligt tacka nej till att köpa en majblomma.
Jag sålde mest majblommor i Hässleholms kommun när jag var 8 år och hade 2 km att gå genom stan till fritids. Först vågade jag inte prata med okända människor, efter ett par dar gick det som smort. Förutom äran och utdelning inför hela skolan fick jag ett diplom och valfri bok. "Vi på Saltkråkan" var mitt val och jag har hittills läst den säkert 20 gånger.
Nu lär vi barn att ABSOLUT inte prata med okända och helst kör /följer vi dem till kompisar som inte bor nästgårds. Och inte utan anledning.
Var vuxna bättre förr?
Jag sålde mest majblommor i Hässleholms kommun när jag var 8 år och hade 2 km att gå genom stan till fritids. Först vågade jag inte prata med okända människor, efter ett par dar gick det som smort. Förutom äran och utdelning inför hela skolan fick jag ett diplom och valfri bok. "Vi på Saltkråkan" var mitt val och jag har hittills läst den säkert 20 gånger.
Nu lär vi barn att ABSOLUT inte prata med okända och helst kör /följer vi dem till kompisar som inte bor nästgårds. Och inte utan anledning.
Var vuxna bättre förr?
torsdag 17 april 2008
Ang. Regeringens vårbudget
SÄPO fick 100 extra miljoner.
"Mmm, just det. Det känns rätt. "
sa Filmstjärnan och fortsatte:
"Vård. Skola. SÄPO."
"Mmm, just det. Det känns rätt. "
sa Filmstjärnan och fortsatte:
"Vård. Skola. SÄPO."
"Under existensminimum" sa Bill. "Intressant", sa Bull.
Suziluz har fått brev. Från a-kassan. Om de nya a-kassereglerna för frilansande skådespelare.
Ajajaj. Jag väntar själv på ett sådant. Det är helt vidrigt. Det är som om man vore bunden till händer och fötter.
Regeringen vill inte att medborgarna har yrken som inte direkt genererar (i kronor och ören mätbara) vinster. Den nytta, sammanhang, förankring, kunskap och glädje som all konst och kultur tillhandahåller räknas inte, för den går inte att mäta. Det är det enda sättet jag kan tolka de nya reglerna på.
För att åter använda Jacob Hirdwalls formidabla uttryck ur pjäsen "Det osynliga":
Den andliga infrastrukturen (Smaka på det, ni. Det är fullständigt genialt.) håller på att försvinna, nedmonteras, kvävas och ersättas av ren och skär underhållning som produceras enkom för att sälja reklamspottar. Innehållet är inte viktigt, bara reklamplatsen är såld. Det är förstås bra om underhållningen är bra, då lockar det tittare/konsumenter, men den ska helst inte vidga några vyer. Programproducenternas chefer är inte intresserade av att konsumenterna ska tänka själva, de ska invaggas i trygg förvissning om att allt är som det ska. Då konsumerar de som mest.
Ja. Jag har skrivit om detta förut. Men det tål att tjatas om, för det är det inte så många som gör och sannerligen aldrig i helvete på bästa sändningstid.
Åter till a-kassan:
Jobba och inte äta eller inte jobba och äta?
Jag som älskar mat kommer likförbannat att välja det förstnämnda, för jag blir galen annars. En inte oviktig sak är att jag har en man som har jobb plus att vi ju får barnbidrag för ongarna.
"...försöka leva på en lön på sisådär 2000 i månaden(...)Det kan ju bli…intressant, i bästa fall." skrev Suziluz. Det tyckte jag var roligt.
Ajajaj. Jag väntar själv på ett sådant. Det är helt vidrigt. Det är som om man vore bunden till händer och fötter.
Regeringen vill inte att medborgarna har yrken som inte direkt genererar (i kronor och ören mätbara) vinster. Den nytta, sammanhang, förankring, kunskap och glädje som all konst och kultur tillhandahåller räknas inte, för den går inte att mäta. Det är det enda sättet jag kan tolka de nya reglerna på.
För att åter använda Jacob Hirdwalls formidabla uttryck ur pjäsen "Det osynliga":
Den andliga infrastrukturen (Smaka på det, ni. Det är fullständigt genialt.) håller på att försvinna, nedmonteras, kvävas och ersättas av ren och skär underhållning som produceras enkom för att sälja reklamspottar. Innehållet är inte viktigt, bara reklamplatsen är såld. Det är förstås bra om underhållningen är bra, då lockar det tittare/konsumenter, men den ska helst inte vidga några vyer. Programproducenternas chefer är inte intresserade av att konsumenterna ska tänka själva, de ska invaggas i trygg förvissning om att allt är som det ska. Då konsumerar de som mest.
Ja. Jag har skrivit om detta förut. Men det tål att tjatas om, för det är det inte så många som gör och sannerligen aldrig i helvete på bästa sändningstid.
Åter till a-kassan:
Jobba och inte äta eller inte jobba och äta?
Jag som älskar mat kommer likförbannat att välja det förstnämnda, för jag blir galen annars. En inte oviktig sak är att jag har en man som har jobb plus att vi ju får barnbidrag för ongarna.
"...försöka leva på en lön på sisådär 2000 i månaden(...)Det kan ju bli…intressant, i bästa fall." skrev Suziluz. Det tyckte jag var roligt.
onsdag 16 april 2008
Månskensbonde in action
Filmstjärnan gräver ett trädgårdsland. Vi har sagt att vi ska ta det lugnt med trädgårdsprojekt nu under det första året. Eller hur... Det går inte! Man VILL ut, fixa, påta, rycka kvickrot och sätta frön. Aldrig har jag varit med om att våren har tagit sån tid på sig att komma. Var i helvete är musöronen? Jag vill klippa rosor!
söndag 13 april 2008
Ett halvår för sent på bollen, men i alla fall.
Kom att tänka på Nobelpriset och att Doris Lessing enligt motiveringen var "den kvinnliga erfarehetens epiker". Det blev lite mediahallå som lät ungefär "måste man definiera hennes författarskap som kvinnligt" och yadayada. Jag blir också irriterad om t.ex. en film kallas kvinnofilm för att en kvinna regisserat och en annan spelar huvudrollen, men jag undrar om det inte finns en poäng där ändå:
Dylika argument tjänar i förlängningen som ett finurligt sätt att sopa feminismen under mattan genom att hävda att det inte finns några skillnader i behandlingen av män och kvinnor: "Kvinnligt, manligt, alla är väl människor". Vips! - försvinner belysandet av "vit-hetero-man-normen" och samhället kan fortsätta som förut. För jag gissar (och det var inte min idé) att Ebba Witt-Brattström hade ett finger med i den där motiveringen och jag tror inte hon skulle använda epitetet "kvinnligt" på ett godtyckligt vis.
Människan måste berätta om sina erfarenheter! Särskilt kvinnor, negrer och judar.
Ja, nu skämtade jag, som ni säkert begrep. Men jag är i grunden gravallvarlig.
Dylika argument tjänar i förlängningen som ett finurligt sätt att sopa feminismen under mattan genom att hävda att det inte finns några skillnader i behandlingen av män och kvinnor: "Kvinnligt, manligt, alla är väl människor". Vips! - försvinner belysandet av "vit-hetero-man-normen" och samhället kan fortsätta som förut. För jag gissar (och det var inte min idé) att Ebba Witt-Brattström hade ett finger med i den där motiveringen och jag tror inte hon skulle använda epitetet "kvinnligt" på ett godtyckligt vis.
Människan måste berätta om sina erfarenheter! Särskilt kvinnor, negrer och judar.
Ja, nu skämtade jag, som ni säkert begrep. Men jag är i grunden gravallvarlig.
Något helt annat än Noa Månfare
I kväll har vi druckit vin med en av våra nya grannar. Han är av isländskt ursprung och heter Brjànn. Det uttalas ungefär "Briautn". Det betyder:
"Han som slåss med tvåhandssvärd"
Så fruktansvärt coolt att det nästan gör ont.
Mitt namn betyder...ingenting, vad jag vet.
"Han som slåss med tvåhandssvärd"
Så fruktansvärt coolt att det nästan gör ont.
Mitt namn betyder...ingenting, vad jag vet.
När Dolly gjorde en Benny
Det är sjukt härligt att hon finns, och deep down är jag också en countrygirl. Det hjälps inte. I alla fall om man med country menar bluegrass.
För den som inte känner till Union Station kan man göra en jämförelse med Benny Anderssons förhållande till BAO (som ju bl.a. består av flera av Sveriges främsta folkmusiker) och Orsa Spelmän: Det är t.ex. Union Station-folk som "egentligen" är "The Soggy Bottom Boys" i filmen "Oh Brother, where art thou" av bröderna Coen. Amerikanska folkmusikanter av yppersta klass. När Dolly ville återvända till sina bluegrassrötter var det dem hon ringde.
Och när Dolly kallar, kommer man.
lördag 12 april 2008
Radiopremiär-reklam
Idag, lördag i P1 kl 13.30 sänder Radioteatern pjäsen "Sov lite, så känns det bättre sen".
Ett Huskors nära dig samt hennes Filmstjärna (bl.a.) medverkar.
Den Blommiga Bulldozern av Skumgummi regisserade.
Eva Östergren skrev.
Repristider hittar du här.
Ett Huskors nära dig samt hennes Filmstjärna (bl.a.) medverkar.
Den Blommiga Bulldozern av Skumgummi regisserade.
Eva Östergren skrev.
Repristider hittar du här.
fredag 11 april 2008
torsdag 10 april 2008
Filmstjärnelivets privilegier
Gjorde idag den första av 'de tre sjuksköterskorna'. Utanför på parkeringen stod min bil.
Flata argument
Någon är så infernaliskt arg på damfotbollen att vederbörande har skrivit :
över ett uppslag i Göteborgsposten om damfotboll. Och sedan vikt ihop tidningen och skickat tillbaks den till GP-redaktionen. "Där fick dom!" liksom.
Humor på hög nivå. Och lite sorgligt också. Jämställdhet är på frammarsch på alla plan och de som inte hunnit revidera sin uppfattning hänger inte med. De har bara de gamla hor-och flat-argumenten som säger mer om dem själva än om någon bollsparkande dam.
"DAMFOTBOLL ÄR DYNG-SKIT! LESBISKA LIGAN."
över ett uppslag i Göteborgsposten om damfotboll. Och sedan vikt ihop tidningen och skickat tillbaks den till GP-redaktionen. "Där fick dom!" liksom.
Humor på hög nivå. Och lite sorgligt också. Jämställdhet är på frammarsch på alla plan och de som inte hunnit revidera sin uppfattning hänger inte med. De har bara de gamla hor-och flat-argumenten som säger mer om dem själva än om någon bollsparkande dam.
tisdag 8 april 2008
Böjas i tid det som krokigt ska bli...
"En naken dam. Det här är populärt. Ifrån en okänd människa."
måndag 7 april 2008
'Lekstallet' på Banmuséet
Jag och Femåringen tillbringar ett par dagar i Skåne. I Ängelholm, nära järnvägsstationen, finns ett jättefint järnvägsmuseum. Femåringens morfar är modelljärnvägsintresserad och har på okända vägar skaffat sig diverse försänkningar där: De öppnar när vi kommer, de kör igång modellbyggen och filmvisningar, det är gratis när vi har stället för oss själva. Leklyx på högsta nivå.
lördag 5 april 2008
På begäran: Filmstjärnans Körvbröd
Har ni har vetesurdeg i kylen? Bra, för det behövs. Annars gör en - eller gör två, en av vete och en av råg - och ni ångrar er aldrig. Vår surdeg är för gammal för att jag riktigt ska minnas hur vi gjorde, men bagarvirtuosen Jan Hedh gör sin såhär:
"Dag 1-3: 100g vatten, 35 grader varmt 200g råg eller vetemjöl 100g rårivet äpple Blanda vatten, mjöl och äpple i en rostfri bunke. Häll upp i en 2l-glasburk med lock. Ställ burken på en varm plats (idealiskt är 26-30 grader) i tre dagar. Rör om en gång om dagen.I slutet kärl, ska kanske tilläggas.
Dag 4: Skrapa ner grundsurdegen i en stor bunke. Fyll på med 200g mjöl och 200g (35gradigt) vatten. Rör om ordentligt och låt stå ytterligare ett dygn i samma temperatur som tidigare.
Dag5: Surdegen är färdig och förvaras i kyl tills den ska användas."
Nå. Över till:
Filmstjärnans Körvbröd
Mata surdegen dagen före baket. Det innebär att man tillsätter lika delar mjöl och vatten (sisådär 300g av varje) och blandar väl. Vi kör med mixerstav, denna köksredskapsgudarnas gåva till hushållen.
Vassle tillreds helst också dagen före. (För nybörjaren: Låt naturell yoghurt rinna av genom ett kaffefilter i en plasttratt som ställts i ett stort glas. Geggan i filtret är färskost (som med fördel kryddas med t.ex. persilja, salt, vitlök och tryffelolja) och vätskan som runnit av är vasslen.)
Då bakar vi.
Fördeg:
5 g jäst
300g vatten
300g/3dl vetemjöl
200g/2dl vetesurdeg
Kör slät med mixerstav. Täck med plast, låt stå kallt över natten, eller typ fyra timmer i rumstemperatur.
I en rejäl hushållassistent blandas sedan (med degrulle eller krok, vilket man föredrar. Jag är en krok-person):
fördegen
10g jäst
200-300g/2-3dl vetesurdeg
300g/3dl vassle
2dl fiberhavregryn
700g/1l mjöl
1-2 msk salt
Kör på mellanfart i 10 minuter, degen ska släppa bunkens kanter.
Låt vila övertäckt i två timmar.
Stjälp ut på bakbord och forma till bröd.
(Knåda så lite som möjligt i det här läget, eftersom man då pajar de goa jästbubblorna. En degskrapa är ett oumbärligt verktyg. Degen delas i så många delar man önskar och tricket att forma snygga bröd/bullar är att liksom vika in degen under sig själv. Ytan blir slät och så lite bubblor som möjligt går förlorade – i motsats till om man börjar knåda och rulla bullar.)Låt vila på plåt i minst en halvtimma, gärna trekvart. Ingen bakduk över, det plattar till.
Sätt ugnen på 250 grader.
När plåtarna ska in gäller följande:
För bullar: Sänk ugnsvärmen till 200 grader och grädda 18-20 minuter.
För bröd: Sänk till 180 grader och grädda i 20-30 minuter.
Precis innan de ska in i ugnen snittas bullar & bröd på ytan med en kniv, vass som första vårsolen. In med plåten och innan luckan stängs: Spraya fem-sex vattensprut med vanlig blomspruta på ugnens botten (för en mysigt fras-seg skorpa).
Varianter: Med mjöl- & gryn-sorter samt smaksättning kan man lajja rätt friskt om man kommer ihåg att minst hälften av mjölet bör vara vetemjöl, annars blir det inte bra. Ex:
* En portion gröt som blivit överLåt svalna på galler.
* En näve linfrön
* Koka hela korn av valfritt sädesslag i 20 min, låt svalna och blanda ner
* Rosta en näve pumpafrön (låt svalna)/valnötter/sesamfrön/hasselnötter/Whatever – en eller två nävar och blanda ner de sista 20 sek av de 10 minutrarna.
* Russin, torkad frukt, stekt lök, stekt bacon.
* Experimentera med olika degvätskor: Vatten, öl, tomatjuice, kaffe, buljong, rödvin (inte så gott men vi provade i alla fall, enligt någon-minns-inte-vem ska det funka och bli s.k. pain bordeaux).
Håller sig roligast i papperspåse.
Servera för sjutton med tunt skivade, rökta charkprodukter från hela världen. Körv, m.a.o.
fredag 4 april 2008
Tomatupdate & Väderleksrapport
...ett par avocadokärnor och pelargonsticklingar fick hänga på. Benen i bakgrunden kan beskådas i sin helhet när det blir Storm ikväll (21.30 i kanal 1).
Huskorset throws dagens (out)fit
Det går en skarp skiljelinje mellan å ena sidan modet som uttrycksform å andra sidan klädindustrin och modejournalistiken. Ängsligheten underblåses av tidningar, lösningen på problemen kan inhandlas på närmaste varuhus. Se rätt ut, var rätt, visa att du är en rätt person. Varför? Innerst inne? För att visa vem jag är, för alla potentiella partners. Kom inte och påstå något annat. Att det är roligt/självförtroendehöjande att klä sig snyggt duger inte som enda förklaring. Fråga varför en gång till så står det klart. Människan tvättar sig för att inte lukta illa eller bli sjuk, men där går gränsen. Vi har uppfunnit spegeln och vi kan alltså betrakta oss själva utifrån och då går det som det går. Det handlar om att visa vem man är och att må bra av att veta att andra tycker att jag är snygg. Där blir det problematiskt, eftersom det innebär att jag inte enbart har mitt eget själsbästa för ögonen: Det eftertraktade välmåendet uppnår jag först när jag fått en annans bekräftelse på att jag verkligen var snyggt klädd/tjusig i håret. Vad jag själv tycker underordnas någon annans åsikt, på vars agenda mitt välmående förmodligen inte alls står.
Det här är så trist och jag känner mig så tråkbitter men: Modearenan är en tillställning för de redan välsignade. Jag har aldrig varit den snygga. Jag vet mina fördelar, men har inte en sula i modevärlden. Är man tjockis är man dömd. Man är anvisad till avdelningen för tält och hästtäcken och exakt hur många balla kläder tror ni finns i size 48? 56? Eller ens 44, i många, många fall. Det är modeapartheid och INGEN (nja…men väldigt få, här är en, inlägget "Skammen" från den 13/3-08) pratar om det eftersom de icketjocka inte märker det (vem går omkring och kollar efter kläder som inte passar?) och de ickesmala skäms för mycket för sin oversize för att vilja dra uppmärksamheten till den genom den sortens debatt. Blir det ändå debatt varar den en dag eller två, och det funderas mer på huruvida debattören är så himla tjock egentligen att hon (för det är oftast en hon) har rätt att vara arg? Eller så rör sig argumenten kring varför tjocka alltid är så himla arga. Det är ett provocerande och härskartekniskt undvikande av kärnfrågan: Varför är svarta så himla arga tror ni? Vissa arga är ju inte ens så himla svarta, egentligen.
Somliga modejournalister inspireras jag av på alla möjliga plan. Andra modejournalister ser till att en hel generation påminner som en husvagnscamping. Lite olika modeller på husvagnar och färg på förtälten, men likförbannat en orgie i tristess, likriktning och icketänk. De insatta ser skillnad på lort och pannkaka, men en utomstående ser bara ångesten. Så ibland kommer det en gammal grönblåmålad buss omgjord till husbil med en familj med tre barn, morfar och hund och intar campingen. Jävlar, vad glad jag blir av att tänka på dem! Lika upplyftande är det när någon klär sig precis som dom vill. Det anses modigt att klä sig bort-i-tok - till en viss gräns. ”Modemissar” upptar hela uppslag i fredagsbilagor. Hur faen tror modejournalisterna att de ska kunna inspirera mig (vilket är vad de hävdar att de egentligen vill) till stordåd om jag riskerar slaktas på den goda smakens altare av modeängsliga kamrater som frälsts av en överstepräst i en religion jag inte ens bekänt mig till?
Lika mycket som att den vanligaste upprapningen av en modejouralist är någonting i stil med att ”en stilikon är en som går sin egen väg”, så ligger ett ramaskri på lur när någon försöker. Allra helst om denna någon är kvinna. Det är svårare att peka ut någon av dagens enfants terribles, men vi över trettiofem kommer ihåg Cia Berg i SVTs Bagen. Det mesta är ok, det finns inte så många tabun kvar. Det skulle i så fall vara att inte bry sig. Att inte ens har tänkt efter. Det skulle vara en dödsynd, modemässigt. Vilket den som inte bryr sig skiter i - eftersom vederbörande just, inte bryr sig. Fast den personen kan nog inte hoppas på att få ha en fashionista till kompis, enligt devisen "regnar det på prästen droppar det på klockaren". Folk kan tro att den genomtänkta, svindyra outfiten fashionistan bär enbart är ett lyckokast eftersom kompisen bredvid ser så hopplös ut. Guilt by association. Fast det finns ju lassvis med folk som redan inte tänker efter. Dom skriver ingen om. För att ”jag-bryr-mig-inte”-stilen ska funka som modekommentar måste personen vara fashionista från början och sedan ta ett medvetet beslut att inte bry sig - och har givetvis därigenom brytt sig.
Mode som konst- och uttrycksform är en oerhörd humankraft, ockuperad av stora ekonomiska intressen, på gott och ont: Man har inte råd med en äkta Picasso, men kan mycket väl hitta en hyfsad reproduktion på H&M – huvudsaken är att man inte går i idiotstylisters ledband, utan väljer det man själv tycker man är fin i. Det är en rejäl floskel – men det är svårare än man kan tro och det är inte ”bara mode”. Det är fanimej politik.
Det här är så trist och jag känner mig så tråkbitter men: Modearenan är en tillställning för de redan välsignade. Jag har aldrig varit den snygga. Jag vet mina fördelar, men har inte en sula i modevärlden. Är man tjockis är man dömd. Man är anvisad till avdelningen för tält och hästtäcken och exakt hur många balla kläder tror ni finns i size 48? 56? Eller ens 44, i många, många fall. Det är modeapartheid och INGEN (nja…men väldigt få, här är en, inlägget "Skammen" från den 13/3-08) pratar om det eftersom de icketjocka inte märker det (vem går omkring och kollar efter kläder som inte passar?) och de ickesmala skäms för mycket för sin oversize för att vilja dra uppmärksamheten till den genom den sortens debatt. Blir det ändå debatt varar den en dag eller två, och det funderas mer på huruvida debattören är så himla tjock egentligen att hon (för det är oftast en hon) har rätt att vara arg? Eller så rör sig argumenten kring varför tjocka alltid är så himla arga. Det är ett provocerande och härskartekniskt undvikande av kärnfrågan: Varför är svarta så himla arga tror ni? Vissa arga är ju inte ens så himla svarta, egentligen.
Somliga modejournalister inspireras jag av på alla möjliga plan. Andra modejournalister ser till att en hel generation påminner som en husvagnscamping. Lite olika modeller på husvagnar och färg på förtälten, men likförbannat en orgie i tristess, likriktning och icketänk. De insatta ser skillnad på lort och pannkaka, men en utomstående ser bara ångesten. Så ibland kommer det en gammal grönblåmålad buss omgjord till husbil med en familj med tre barn, morfar och hund och intar campingen. Jävlar, vad glad jag blir av att tänka på dem! Lika upplyftande är det när någon klär sig precis som dom vill. Det anses modigt att klä sig bort-i-tok - till en viss gräns. ”Modemissar” upptar hela uppslag i fredagsbilagor. Hur faen tror modejournalisterna att de ska kunna inspirera mig (vilket är vad de hävdar att de egentligen vill) till stordåd om jag riskerar slaktas på den goda smakens altare av modeängsliga kamrater som frälsts av en överstepräst i en religion jag inte ens bekänt mig till?
Lika mycket som att den vanligaste upprapningen av en modejouralist är någonting i stil med att ”en stilikon är en som går sin egen väg”, så ligger ett ramaskri på lur när någon försöker. Allra helst om denna någon är kvinna. Det är svårare att peka ut någon av dagens enfants terribles, men vi över trettiofem kommer ihåg Cia Berg i SVTs Bagen. Det mesta är ok, det finns inte så många tabun kvar. Det skulle i så fall vara att inte bry sig. Att inte ens har tänkt efter. Det skulle vara en dödsynd, modemässigt. Vilket den som inte bryr sig skiter i - eftersom vederbörande just, inte bryr sig. Fast den personen kan nog inte hoppas på att få ha en fashionista till kompis, enligt devisen "regnar det på prästen droppar det på klockaren". Folk kan tro att den genomtänkta, svindyra outfiten fashionistan bär enbart är ett lyckokast eftersom kompisen bredvid ser så hopplös ut. Guilt by association. Fast det finns ju lassvis med folk som redan inte tänker efter. Dom skriver ingen om. För att ”jag-bryr-mig-inte”-stilen ska funka som modekommentar måste personen vara fashionista från början och sedan ta ett medvetet beslut att inte bry sig - och har givetvis därigenom brytt sig.
Mode som konst- och uttrycksform är en oerhörd humankraft, ockuperad av stora ekonomiska intressen, på gott och ont: Man har inte råd med en äkta Picasso, men kan mycket väl hitta en hyfsad reproduktion på H&M – huvudsaken är att man inte går i idiotstylisters ledband, utan väljer det man själv tycker man är fin i. Det är en rejäl floskel – men det är svårare än man kan tro och det är inte ”bara mode”. Det är fanimej politik.
torsdag 3 april 2008
Dom har det nog trångt på kontoret.
Undrar vems bil den sitter på... Takboxen alltså. (Ett litet bidrag till Göteborgshumorn som florerat lite varstans på sistone.) Detta ger termen 'mobilt kontor' en ny dimension.
Nä, nu JÄVLAR.
JAG ÄR INTE GLAD.
Någon har anställt ännu en av sina gamla kompisar från Stockholm (som då måste antingen veckopendla eller flytta hela sitt liv och bohag till Gbg. Undrar just om denna vän - som jag inte vet namnet på - också är småbarnsförälder som flera av de andra som Någon tagit dit? *undgick sarkasmen någon?* Ingen skugga över dem dock, alla vill väl ha jobb.). Istället för att anställa mig som bor och lever här, går arbetslös och dessutom med all önskvärd tydlighet för Någon gjort klart att jag:
1. Är svinbra skådespelare
2. Skulle vara en enorm tillgång teatern & ensemblen eftersom jag är en sådan positiv kraft och inspirerande person. (Just "positiv" märks va´?)
3. Gärna vill jobba hos Någon.
Gräv där du står, människa! Var inte så jävla ängslig och ta för i helvete ner det där fingret du har i luften för att känna varifrån det blåser. Vädra med näsan istället och känn krutröken välla in från Jonsered.
Dessutom var jag tydligen dum i hela huvet som berättade för a-kassan att jag tog en minimini-7p-kurs som är så exklusiv att den inte ens finns i universitetsutbudet. Det hade jag gott kunnat skita i. Men det gjorde jag inte för jag är en ärlig människa och FÖR HUNDRADE GÅNGEN när jag ska vara en duktig och ärlig människa kommer det surt etterpå.
Det visar sig nämligen nu att jag troligen får pynta tillbaka akasse-ersättningen jag fått mellan v 2 och v 10 i år, eftersom jag studerat en kurs...som är så liten att jag inte kunde få studiemedel. HUR FAN TÄNKER DOM??? Sextontuensexhundrasexton spänn. Då hjälper det inte att jag fick över nie tuss tebaks på skatten, som jag var så glad för igår.
Någon har anställt ännu en av sina gamla kompisar från Stockholm (som då måste antingen veckopendla eller flytta hela sitt liv och bohag till Gbg. Undrar just om denna vän - som jag inte vet namnet på - också är småbarnsförälder som flera av de andra som Någon tagit dit? *undgick sarkasmen någon?* Ingen skugga över dem dock, alla vill väl ha jobb.). Istället för att anställa mig som bor och lever här, går arbetslös och dessutom med all önskvärd tydlighet för Någon gjort klart att jag:
1. Är svinbra skådespelare
2. Skulle vara en enorm tillgång teatern & ensemblen eftersom jag är en sådan positiv kraft och inspirerande person. (Just "positiv" märks va´?)
3. Gärna vill jobba hos Någon.
Gräv där du står, människa! Var inte så jävla ängslig och ta för i helvete ner det där fingret du har i luften för att känna varifrån det blåser. Vädra med näsan istället och känn krutröken välla in från Jonsered.
Dessutom var jag tydligen dum i hela huvet som berättade för a-kassan att jag tog en minimini-7p-kurs som är så exklusiv att den inte ens finns i universitetsutbudet. Det hade jag gott kunnat skita i. Men det gjorde jag inte för jag är en ärlig människa och FÖR HUNDRADE GÅNGEN när jag ska vara en duktig och ärlig människa kommer det surt etterpå.
Det visar sig nämligen nu att jag troligen får pynta tillbaka akasse-ersättningen jag fått mellan v 2 och v 10 i år, eftersom jag studerat en kurs...som är så liten att jag inte kunde få studiemedel. HUR FAN TÄNKER DOM??? Sextontuensexhundrasexton spänn. Då hjälper det inte att jag fick över nie tuss tebaks på skatten, som jag var så glad för igår.
Hommage a(m 'fjong') Söderberg
Filmstjärnans surdegsbröd. Det passar vidunderligt till körv, varför inte då en italiensk salami som heter Sopressa Veneta. Bröd och Skådespel! Och körv. (Söderberg hittar ni till höger. Huskorset mobilbloggar nämligen, och har ännu ej lärt sig finesserna)
onsdag 2 april 2008
Endeavour
Jag går med ojämna mellanrum in och är s.k. "måndagsförälder" på Underbara Kooperativet i stan. D.v.s. tar hand om kidsen när fröknarna planerar.
Har ni den blekaste aning om hur svårt det är att bygga en sådan här med tre tvååringar klättrande på och omkring en?:
Har ni den blekaste aning om hur svårt det är att bygga en sådan här med tre tvååringar klättrande på och omkring en?:
tisdag 1 april 2008
På dumstrutdagen
Vad är det med tomtarna Suziluz & Barlach som har sina termometrar åt söder?
Min hänger åt norr som alla normala människors.
Men inte ska jag snacka, jag oljade Grythyttan-möblemanget idag. Ingen bild. Ni får tro mig på mitt ord.
Min hänger åt norr som alla normala människors.
Men inte ska jag snacka, jag oljade Grythyttan-möblemanget idag. Ingen bild. Ni får tro mig på mitt ord.
Gå och se "Det osynliga"!
Om du har möjlighet. Det är en föreställning skriven av Jacob Hirdwall och som spelas av Jonas Kruse.
Den är inget mindre än ett fantastiskt, tankeväckande och samhällsomstörtande vapen. 50 minuters verbala nunchukkas och ett brinnande försvarstal för kulturen, den tänkande människan och (och jag citerar detta svinbra uttryck:) den andliga infrastrukturen. Den ställer frågor om vad som händer inom kultursfären när allt får en prislapp och tv-chefer på kommersiella kanaler skrockar
"...vanligt folk tror ju fortfarande att vi håller på med tv!".
Det gör de inte nämligen, de säljer reklamspottar. Att de sedan gör sitt bästa för att fylla tiden däremellan med infantiliserande trams skiter de i. För de har redan fått betalt.
Den gästar bl.a. Pusterviksteatern i Gbg som lunchteater någon gång till, jag såg den idag.
Missa inte!
(Föreställningen kan även bokas hos Birgitta Rönnhedh på birgitta.ronnhedh@comhem.se.)
Den är inget mindre än ett fantastiskt, tankeväckande och samhällsomstörtande vapen. 50 minuters verbala nunchukkas och ett brinnande försvarstal för kulturen, den tänkande människan och (och jag citerar detta svinbra uttryck:) den andliga infrastrukturen. Den ställer frågor om vad som händer inom kultursfären när allt får en prislapp och tv-chefer på kommersiella kanaler skrockar
"...vanligt folk tror ju fortfarande att vi håller på med tv!".
Det gör de inte nämligen, de säljer reklamspottar. Att de sedan gör sitt bästa för att fylla tiden däremellan med infantiliserande trams skiter de i. För de har redan fått betalt.
Den gästar bl.a. Pusterviksteatern i Gbg som lunchteater någon gång till, jag såg den idag.
Missa inte!
(Föreställningen kan även bokas hos Birgitta Rönnhedh på birgitta.ronnhedh@comhem.se.)
Vardagskultur
Jag behöver inte åka till Louisiana just idag. Har letat mig blå, men fann ingen bild på den stora utomhusskulptur (som jag inte minns upphovsmannen till) som är en del av den permanenta utställningen. Den ser ut ungefär såhär, fast större:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
