Men LOL på det här pianot va!

Vi gjorde nog precis allt fel när det kommer till anskaffandet av detta familjeklaver. Men nu står det i vardagsrummet.
Flyttgubbarna ville komma med det en dag tidigare så jag fick hasta hem från jobb och missa träningen. Resten av dagen har jag varit så uppspelt att jag missat Lottens kalender, kan ni bara tänka er.


Det bars på plats av två män varav en var Den Ojämförligt Största Människa Jag Sett I Hela Mitt Liv.
Det är lika svart som den där rockstjärnans skepp som står på rymdskeppsparkeringen vid Restaurangen Vid Slutet Av Universum i Liftarens guide-trilogin; man kan alltså knappt fästa blicken på det. Det har milt sagt skavanker: En ljushållare saknas. Det är rent bedrövligt ostämt. Faneren flagnar. Träet är trasigt på flera ställen. Det har otaliga ringar på locket efter glas. Dessutom, en dörr måste bort och hyllor flyttas upp om det alls ska få plats.
Ja herreje. Men ändå vänner: Huskorset har ett piano, och det har hon velat ha sedan hon bara var ett litet... Husplus!
Hon har redan kontaktat en pianostämmare och hon är fullkomligt lycklig.
Men det kan också bero lite på att det idag är 180 månader, alltså 15 år, sedan hon första gången hånglade upp sin Filmstjärna.

Husfridsmajestätsbrott

För vilken gång i ordningen vet hon inte (han säger tre, hon säger fler) har Filmstjärnan gått och köpt åt sig själv exakt vad Huskorset planerat ge honom i födelsedagspresent ungefär tre veckor före sin födelsedag.

Huskorset sätter en ära i att vara Drottningen av Överraskningar. Detta håller på att gå hennes ära på tok för när.

Det är synd om människorna och med "människorna" menar jag i synnerhet en människa: Huskorset

Ja, EM-fotbollshallabalojet var väl kul för alla som gillar fotboll, men vi som plötsligt fått ett jädra irriterande ont i ryggen skiter rätt långsamt i det, särskilt om man som t.ex. jag bryr sig väldigt lite om fotboll i vanliga fall.

Men jag jobbar på 10-17, som den Ardenner jag är.

Filmstjärnan är sedan igår på annan ort och filmstjärnar sig och dessa filmstjärnerier drar ut på tiden och han kommer inte hem i natt som det var sagt och inte heller i tid i morgon för att hämta barnen som planerat. Barnvakt fanns det ingen att uppbringa, eftersom detta uppdagades vid 20.00 i afton och jag skulle lägga två ongar också och inte hade tid och sitta och ringa runt till hela Jonsered. Jag ringde halva och dom kunde inte. Jag ringde Ornitologen och bad att få sluta tidigare i morgon. Det kändes inte bra. Han sa "Så klart".

Mer gnäll?

Jag har verkligen rent förbannat ont i ryggen. Det kom efter två träningspass, i lördags och igår, måndag. Efter det första sket jag i värken och efter det andra... Är typ nu.

Längst ner i slutet, där nämnda rygg just går över i stjärt. Ilar och har sig gör det om jag krummar höften det allra minsta fel. Jag tänker verkligen inte ha varken ischias, ryggskott eller diskbråck så kom inte med några tips. Möjligtvis "ett fall av ovanligt svår träningsvärk, den botas med spa och tångbadsmassage på Varbergs kurhotell". Vilken tur - det är dit jag ska i helgen. Araben fick det i 40-årspresent och jag och Shetlandsponnyn hakar på. Sällan har ett Huskors sig själv att tacka på dylikt vis.

Åh, färdiggnälld! Vad skönt, nu känns det bättre.

... Fast inte i ryggen, då.

Hi Fi

Hej alla som kommenterade valtalet här och särskilt min kära

Sara som bakar:

Nog vet och begriper jag att allt inte är svart eller vitt i politiken. Inte vill jag buckla till slitvargarna, kämparna, drömmarna, visionärerna på varken höger- eller vänsterkanten. Nog vet jag att det finns såväl kloka människor som okloka i alla led. Det är det som gör allt så sabla svårt.

Den enda som kan vara riktigt säker i politikkorken är den som inget vet: Ett kulturarbetar-Huskors som enbart har sitt hjärta till vänster att gå på, och som kan noll och intet om parlamentarism (och knappt vet om det ordet är tillämpligt i det här sammanhanget), statskunskap eller nationalekonomi och som knappt fan deklarerar själv för att hon får sådan ågren av siffror; och inte ens hon är egentligen tvärsäker märker hon när andra, mer insatta och pålästa, människor börjar vädra åsikter i hennes kommentarsspår.

Ibland upptäcker hon att hon tänker som en folkpartist, då blir hon lite rädd.

Men hon har upptäckt att hon inte dör av det.

Och hon måste inte rösta ditåt.

Screw Feng shui

Huskorset har på Blocket köpt en exakt likadan symaskin som hon ärvde efter sin farmor för tjugo år sedan. Med den skillnaden att på den "nya" finns den viktiga pressarfotsskruven kvar.
Den "gamla" dylika försvann en gång på salig Sveagatan när jag låtit symaskinen stå framme obevakad för länge (läs: en halv minut). Visst vet ni att jag älskar mina ongar? Det visste jag också den gången, men det kändes inte riktigt så, just då.
Men nu ska här sys dunkudde och då behövs doningar!
Husqvarna Automatic - symaskinernas Amazon: Kan vara knepigt med reservdelar, men hittar man det, håller den en evighet.

Dagen efter att annonsen var ute hittade jag den. Och prutade tvåhundra. Häpp! Jag är fett nöjd.

Lite äppelprovning före dagens 13-föreställning.

Ursäkta. Huskorset var i akut behov av mys och då fick det bli såhär, fast klockan inte ens är tio på förmiddagen.

Varför Amelia Adamo är så framgångsrik

Huskorset tager om en vecka ett stort steg mot den riktiga medelåldern. Effekten av detta uppenbarades för henne idag om morgonen, som var det belyst av en obarmhärtig mental 1000-wattare.

En artikel i GP om Tilda Swinton, denna strålande aktris, hade rubriken ”Tilda vågar vara ful på film”. Detta satte igång en tankekedja om skönhet och ungdom. En tankekedja som i vanlig ordning började med att vända på begreppen för att se vad som händer med betydelsen. Jag tycker nämligen att jag påfallande ofta hör/läser att vackra kvinnor får credd för att de ”vågar vara fula”.
Jag funderade vidare:
I min scenskoleklass gick en ljuvligt vacker människa. Intelligent, rar – och till på köpet alltså alldeles underbar att se på. Hon fick av en lärare höra att hon måste våga vara ful. Samma sak med en tjej som gick i klassen över vår. Och med en i klassen över den. Charlize Theron fick en Oscar för Monster, där hon var nedsminkad till oigenkännlighet. Nicole Kidman fick en för Timmarna – i vilken hon spelade Virginia Woolf med extra allt, inkl. kroknäsa. Till och med yours truly fick beröm när hon spelade grotesk råtta en gång, med hår i ansiktet, smutsig och med stora tänder. Och jag är ändå inte vacker så man trillar omkull när man ser mig.

Det är väl inget svårt att ”vara ful” på film om man i grunden har välproportionerade drag och enligt gängse normen tilltalande kroppskonstitution. Dock: Det är inte alls självklart att man är själv tycker att man är vacker som en dag även om andra tycker det. Skönhet är en knepig sak. En knepig kvinnlig sak. Få män credd när de ”vågar vara fula”? Det kanske kommer i dessa metrosexuella tider. Men jag hoppas inte det. För männens skull. Det vore intressantare om mindre välproportionerade kvinnor fick mer credd för att de ”vågar vara vackra”.

Och det var precis där i min tankegång som jag insåg ”Jösses, vad jag fyller 40 om ett år”. Huskorset went Tara, Amelia och M på ett enda bräde. Och det var väl inte riktigt meningen.

Det var konstigt.

Huskorset har en melankolisk dag.
Detta hände alldeles nyss:

Hon låg på soffan och vilade efter lunchsoppan inför eftermiddagens pass på föräldrakooperativet. Någonting föll med ett lätt brak i rummet bredvid. Ett svagt tjitter hördes. Huskorset gick och tittade efter. En rufsig, ganska liten, talgoxe satt och kollade ut genom fönstret och snackade lite. Huskorset öppnade alla möjliga fönster åt olika håll för att hjälpa till och omsider hittade den lille gynnaren ut genom köksfönstret.
Inga fönster eller ventiler var öppna i hela huset, så hur kom den in till att börja med?

I detta nu hoppar den omkring på fönsterbrädan utanför och tjittrar.
Vill den in igen?

Huskorsets dag blev i alla fall lite gladare, så mycket är säkert.

Huskorset i behov av en smakfull utrensning

Vem behöver 62 kokböcker?
Det är ju högoktanigt vansinne att någon äger 62 kokböcker (alla syns inte på bilden, det finns fler i en annan hylla) (jo, det är sant).
Det är i ännu högre grad koko att människan inte kan komma fram till att det är fler än ett par stycken av dessa 62 kokböcker som hon skulle kunna tänka sig att göra sig av med.
Idiotin fullbordas när vederbörande dessutom sätter en ära i att aldrig i helvete till punkt och pricka följa ett recept.

TLR mår däremot bra av en snabb bantning då och då. Vissa recept begriper jag inte varför jag sparat. Andra förstår jag precis varför och somliga blir jag enormt uppiggad av att enbart återse.