Platt gissningstävling

Den ena genuina afrikanska betongklinkerplattan är såpad fyra gånger, den andra genuina afrikanska betongklinkerplattan är osåpad.

Harassment is in the eye of the beholder?

Ekot m.fl. rapporterar om sexuella trakasserier inom scenkonsten.

Jag är repledig med två sportlovslediga ongar - är det något som tror att jag har tid att blogga om det? Sitta och leta tidningsartiklar, länka och skriva smarta kommentarer?

Näpp. Men jag kan inte låta bli.

Uppmaningar och länkar finns i överflöd hos vänner på Fejan, jag hinner läsa några enstaka och det intressanta är att många i branschen "inte känner igen sig" i detta. Tomas Forser har idag en krönika i GP som elakt kan sammanfattas med orden (v.g. obs att jag icke på något sätt citerar) "Asch, det är inte så illa ment - dessutom behövs det lite erotisk spänning i teaterns värld för att locka publiken".

Vad som uppfattas som en sexuell trakassering behöver inte vara det, verkar vara en utbredd mening hos de som uttalar sig.

Helt otroligt. Byt i den här diskursen ut gruppen kvinnor mot valfri marginaliserad grupp:

* Romer

* Invandrare

* Människor med mörka hudfärger och mörkt hår

* Bandyspelare

eller, för all del

* Vita västerländska män över fyrtio

Jag hoppas på mer samtal, en modigare öppenhet, fler klargörande diskussioner för att få till en kursändring i debatten för att sin tur runka omkull den patriarkala struktur som förstör för oss alla. Kolla här, t.ex.

Eller gå hit, om du bor eller kan resa till Stockholm.

Nu ska jag till tandläkaren med Lillkillen.

Känslojunkiedramaqueen - moi?

Via vindlande internetvägar kom jag ihåg musik som jag inte hört på femton år. Minst.

Gick in på Spotify. Letade upp den. Lyssnade en stund med slutna ögon och kroppen var tvungen att vagga med lite. Öppnade ögonen igen, ingen swoosch-upplevelse till en annan tid hade uppträtt. Men skinnet på axlarna och överarmarna liksom värkte.

Värker fortfarande lätt, lätt.

Huden minns. Hur är det möjligt?

Fy fan vilken hemsk och ljuvlig tid det var.

Äntligen en skola för mina barn!

Mullbergaskolan

Det är nästan så att man hoppas att dom googlar sig

Godiva!

Idioter finns i alla läger. Det är jobbigt, men man kan hacka i sig det.

Det är extra jobbigt när det dyker upp idioter i poliskåren, just det skrå som ska se till att alla håller sig inom lagens hank och stör. Det är det svårare att hacka i sig, just för att de har befogenheter som inga andra skrån i vårt rike har. Övertramp är inte på något sätt ok.

Här, en intressant historia ur verkliga livet.

Anden är villig men mobilen är crap

Ilandsproblemsargumentering med mig själv:

1. Mobilen har fått tuppjuck. Igen. Den skickar iväg sms lite hipp som happ, ringer själv upp folk jag inte vill prata med men vägrar plocka fram de kontakter jag faktiskt har något att säga till så att jag kan ringa upp dem. Jag kan inte mobilblogga ( = katastrof eftersom jag blir tekniskt förhindrad att skicka spännande "under "-bilder från den viktiga och allmänt högintressanta toarenoveringen). Hatar den, måste ha en ny.

2. Min ipod dog i Sundsvall i våras och jag behöver gå och skaffa en ny om jag på allvar tänker bli en frisk & promenerande person.

Nä men oj... Det blev plötsligt ekonomiskt försvarbart att skaffa sig en iphone. Där ser man!

Nytheter på renoveringsfronten: Nu står toastolen i trädgården tillsammans med plastgolvet, handfatet och en massa annan bråte. Den lilla skrubben är strippad på sin inredning och proppful med byggskräp.

Själv såpar jag förbannat geniuna betongklinkers från Aaaaaaafrika, en i taget. Det ska göras fyra gånger med torktid emellan och icke att det får komma en droppe såpvatten på klinkerplattornas sidor för då fastnar inte fogmassan sedan. Kul.

Men fint blir det.

Hantverkarna kommer

Hemma, alltså. På jobbet började vi ju repa pjäsen "Hantverkarna" av Line Knutzon redan i januari. Men nu ska det bli ny gästtoa på övervåningen. Eftersom...ja, ni minns.

Vi har fått ett enormt stort förtroende för den genuint trevlige hantverkare som vi kan kalla Glenn (efter den av hantverkarna i vår pjäs som leder arbetet). Glenn i pjäsen är en riktig skurk, det tror jag ickot om vår Glenn, en ytterst sympatisk 55-60 årig gôbbe från Pattille.

Idag började Glenn med att flytta den trasiga toalettstolen 40 cm åt höger och plugga igen hålet med tidningspapper medans vi var på Östra med Sjuåringen.

Jag vill understryka att vi har enormt stort förtroende för Glenn.

Och så naturligtvis de obligatoriska "Före"-bilderna:

(Nej, det är inte ett fint kakelgolv, det är en f.d. fin plastmatta)

Just nu, i väntrummet på Barnneurologiska

Dagens brulépudding från igår

Slurpljudet den gav ifrån sig vid uppstjälpandet framkallade associationer till helt andra saker än efterrätt: Propplösning i stort avlopp, stövel som dras loss från trög lera, det sista bassängvattnet virvlar ut... ja, ni fattar.

Barnen gillade det inte, om någon trodde det. Men jag och Filmstjärnan (som önskade att vi haft en skvätt Commandaria St John, men fick nöja oss med portvin) tyckte det var gott.

Söndagar. Gotta love´em!

Morgondagens brulépudding redan idag

Sjuåringen har slukat Doktor Proktors pruttpulver och är nu hemskt nyfiken på hur brulépudding smakar. Det är klart vi ska göra en. Världen sämsta mamma måste ju hämta in lite.

Det är inte särskilt komplicerat, men tar tid. Det ska sjudas och stås och dras och svalnas och vispas och silas och gräddas i vattenbad och svalnas igen och ändå är den bäst dan därpå. Phew.

Och.

Eftersom vår satans induktionshäll (vi är inte lika nöjda längre, Barlach, men ni kanske har fullt upp med nya lilla underverket?) har pajat igen får vi klara oss med en nödkokplatta. Varför är detta då en försvårande omständighet? Jo, det ska sjudas mjölk, som sagt. Vilket är sketasvårt att anpassa värmen till på en järnplatta man inte "kan". På en induktions- eller gashäll är det en fis i rymden. Ursäkta liknelsen, det är visst mat vi talar om här. Dessutom - som alla vet - kokar vatten vid 100 grader och mjölk när man vänder ryggen till. Lägg till barn som vill (och givetvis ska) få vara med - men bara då och då, tydligen. De springer av och an och är komplett odugliga som hjälpredor.

Vidare.

Det ska ju även kokas karamellsås på socker och vatten. Som tur var ville en onge duscha och en lyssna på musik på sitt rum när det var dags för karamellsåskok och dito-beklädning av form. Dels för att de då inte kunde bränna sig och dels för att jag gjorde det och därför svor så det osade en ramsa icke lämpad för barnaöron.

Lagom till att vaniljmjölken svalnat och äggen skulle knäckas var de på igen. Men man måste förstås hinna dansa också, mellan äggknäckandet. Tänk att jag inte kunde begripa det. Sex ägg. Som sedan ska vispas lätt, men det tar också en stund för man måste undersöka ordentligt hur ett knäckt ägg beter sig i bunken, för att inte tala om sex stycken.

Sedan det jädra vattenbadet med skållhett vatten och barn som dansar runt en till Popcorn och Axel F med Crazy Frog när man inte inte inte får skvimpa. Förbannade Spotify.

Gud vad jag älskar dom, men galen, det blir man.

Trial and error

Testade en kul grej: Att bara be om att barnen skulle klä på sig själva, innan vi skulle gå bort till närlivsbutiken och köpa lördagsgodis.

Gick sådär.

Det tog två timmar innan vi kom utom dörren. Och då hade jag ändå till sist hjälpt dem (mest Lillkillen förstås) på med alla kläder plus blivit sprutarg två gånger. Det är förihelvete inte jag som vill ha lördagsgodis. De kan, men de vill inte. Precis som Torsson på sin tid. So charming, och jag får en osynlig betonghatt med en stor skylt på: Världens Sämsta Mamma (Obs: Konstaterande av fakta, ingen håv - den skulle vara på tok för stor för att det skulle märkas om någon lade något i den. Mer som illustration över uppfostringens vedermödor och kval).

Oh well, vi kom iväg och tillbaka hemma igen gjorde vi en supercool kana vid trappan ner mot den frusna bäcken.

Foten i kläm, jajamensan

Men det är lördag. Och jag är repledig. Alltid något.

It´s Huskorset, bitch

Dålig morgon som blev ok dag (som dessutom fick ett litet men markant rosenskimmer när nya arbetskamraten Vollan lånade oss sin bil när vi skulle hem å hämta ongarna) som blev en riktig rövkväll. Nu går jag och knoppar. Jag hoppas att jag slipper gråta.

Tack för er alla och särskilt Elin för 00-talet listan från december, den har rullat i kväll.

Väl på bussen...

...får jag möjlighet att läsa Partille Tidning som kommer i brevlådan varje torsdagmorgon. Det finns alltid en massa intressanta lokalnyheter i den.

Då blir det bussen, då

Jag vet inte hur ni skulle göra, själv känner jag starkt för att skrika KUKEN!

The beautiful, rotten business I´m in *tillägg

Det är Filmfestival i Göteborg och jag vill egentligen gå och se så mycket film jag bara hinner och mingla så där världsvant som om jag jag vore en Filmstjärna själv och inte bara gift med en.

Det finns en sällsam aspekt med det där minglet, minglet som är lika delar hysteriskt och underbart, inspirerande och vidrigt på samma gång. Det är när det händer någonting som man förstår måste vara en fläkt av Det Stora Livet, Glamouren, Konsten. Det har å andra sidan bara hänt mig en enda gång under de femton år jag hängt på festivalen. Det ännu mer märkliga är, att jag inte förstod hur enastående det var förrän efteråt. Jag hade så in i vassen trevligt!

Det var ett år när jag och Filmstjärnan hade hängt uppe på Rivertons Skybar (dit branschfolket går) några kvällar och minglat, men ingen var ett smack intresserad av mig, alla ville bara prata med honom. Såklart. Jag var svårt desillusionerad och när Dorotea ringde och var i stan för en paneldebatt och ville käka middag, var det s.a.s min tur att få gå på middag och ha lite trevligt.

Tre timmar senare satt jag i restaurangen uppe på Riverton, med Dorotea och tre av Sveriges Mest Heliga Kor i Konst- och Kultursammanhang Alla Kategorier + en agent till en av dem och agentens fru. Vi käkade, pratade och jag glömde deras ikonstatus, för jag hade det så intressant! (Dorotea är god vän sedan många år med den mest Heliga av dem, vars äkta hälft har vart gift med den tredje kossan och that´s all the clues you get.)

Restaurangen fylldes, baren var knökad. Jag såg att folk såg att jag satt där jag satt - framför allt med vem jag satt. Personer jag knappt kände ens flyktigt kom fram för att hälsa och fråga - med flackande blick över resten av bordet - hur läget var med mig då.

"Tack alldeles utmärkt!" svarade jag.

Kvällen före hade jag varit persona non grata i Rivertonbaren.

Folk som inte sett åt mig när jag stått bredvid honom kvällen före frågade nu Filmstjärnan vem jag är. Det blev en väldigt komisk och faktiskt också trevlig kväll. Det är ju synnerligen trevligt att bli fjäskad för. Ibland.

Men det jag gömmer i mitt hjärta, det är att jag i mina idolers sällskap glömde bort mig själv till förmån för samtalet. Och det, mina vänner, är i sanning Stor Konst.

* Nu i kväll känner jag att jag vill förtydliga den sista raden: Jag anser det alltså vara ett bevis på Ikonernas Stora Konst, att de hjälpte mig att glömma mig själv. Inte min egen.

Just a little more information than you need can be wonderful

Det hade kunnat bli ett inlägg här, men jag tyckte min lilla historia passade bättre som kommentar bland de andra fantastiska kommentarerna till det här inlägget hos Snokis.

Enjoy. Eller inte, beroende på hur du är funtad.

Passa på att rösta i högerspalten, när du ändå är där.

Huskorset goes homestageberzerk

Vårt lilla pörte är utrustat med inte mindre än fyra toaletter. Familjen som bodde här innan oss hade fyra barn och behövde dem.

* En med handfat på ovanvåningen.

* En i ett badrum med badkar på undervåningen, inrymt i skrubben under trappan upp. Källartrappen togs då bort och sattes igen.

* En med dusch i källaren (åtkomlig endast utifrån, genom källardörren).

* En med handfat i lillstugan i trädgården.

I källaren ligger även tvättstugan och matkällaren (även de alltså åtkomliga endast utifrån, genom källardörren, högst opraktiskt).

Så.

Vi har bestämt oss för att ta bort badrummet på mellanvåningen för att öppna upp och bygga en trappa ner i källaren. Men innan den ska upp (ner?) måste vi göra om toan på ovanvåningen för den har pajat, annars har vi ingen tillgång till toa inomhus när trappbygget drar igång.

Vidare i planeringen:

Med trappa till källaren istället för badrum blir vi av med badkaret. Det är tråkigt. Så vi har börjat fundera: Tvättstugan ligger i det gamla muggiga pannrummet med 175 cm takhöjd, alldeles bredvid lilla toaletten där nere...

Vi har nu storhetsvansinniga planer på ett sjujävla hamam till badrum i källaren.

Golv från Marrakech Design.

Runda kinesiska handfat med blå/vit dekor, köpta på blocket i höstas.

Och på fondväggen längst in:

Midvinterblot i mosaik.

Fundering mitt i livet

Barnen kollar Bollibompa efter maten, Filmstjärnan och jag sitter kvar vid middagsbordet och pratar om ditt och datt. Vi kommer in på frågan om ett, bjäng syr helt hypotetiskt, tredje barn. Han gnider sig om hakan en stund.

-" Nä, då vill jag hellre ha en båt"

Något för alla

Lillkillen var bjuden på kalas idag. Han var glimrande glad när han kom hem och berättade att de hade fått pyssla sina egna godispåsar och slåss med Darth Sidious.