Alltså, jag blir så trött.

I kulturbilagan i gårdagens Göteborgs Posten står nyheten om att Lars Norén blir ny chef för Folkteatern sist bland kulturnyheterna. Undangömd strax före Guiden och Teknik/Trender. Det är både oerhört komiskt och samtidigt pinsamt patetiskt. Att teatern som konstform inte hör till GPs favoritsport har jag förstått sedan länge, men det här är ju löjligt.
På förstasidan finns en liten puff med sidanvisning, men på stora bilden ställs frågan "Kan våld vara ok?" och illustreras av teckningar av våld. Det syftar på en artikel om och ett ingående porträtt av en serietecknare, som visserligen är mycket intressant - men inte i paritet med den veritabla bomben "Norén chef för göteborgsk teater".
Att presskonferensen på Folkan var oerhört välbesökt (även om inte Norpan själv behagade närvara) visar att det här är en sak av riksintresse. Lars Ring gratulerar t.ex. Göteborg i sin SvD-krönika och öser beröm även över stadens övriga teaterchefer. Men GP lägger det sist, efter bokrecensionerna, efter bara rockrumpor från Hultsfred och efter "Soundtrack of our lives släpper ny skiva i september". Inte ett enda ord om det ens i den inledande krönikan.
Stolthet, någon? Glädje? Jante?

Skönt det är med lillsemester

Jag fick en bild per mms på Filmstjärnans "hotellrum". Varken toa, dusch eller fönster. När han ringde nyss för att säga godnatt hörde vi knappt varann, sedan bröts det. Han gick ut i korridoren för att pröva ringa igen (han behövde ju ändå slå en drill innan han kröp till kojs), det hjälpte inte. Ingen vidare täckning heller alltså. God natt.

En ovan men avgjort trevlig känsla...

...kommer sig av att jag verkar ha dragit in ett augustiknäck. En biroll (med ett namn!) i en novellfilm. Tre dagar, flera repliker och få eller inga stunder ur fokus/ med ryggen åt.

Korka upp champagnen!

När Filmstjärnan är borta dansar Huskorset på planteringsbordet

Filmstjärnan har fått direktiv av överordnad att åka en dygnsnabbis till Stockholm för att ha viktiga möten och gå på viktig teater(!). Klockan halv tio sover äntligen ongarna och jag får gå ut och påta: Rycka lite kirskålsblad så deras jävla envisa rötter dör kvävningsdöden, spruta såpspritvatten på bladlössen (ny blandning, verkar funka, hurra), vattna, hata knotten och peta ner en planta eller två. Eller tre.


Vid förstukvisten ville jag ha lavendel och då fick jag det! För jag bestämde själv. Ain´t life grand? Tre plantor och några nedpetade smultronrevor - bless their little hearts för att de sprider sig och frodas som vore de ogräs. (Det är lite onödigt att klicka på just den här bilden, den blev inte så snygg som jag trodde. Såklart den inte blev när jag sket i att stajla den Alltså plocka bort verktyg och tända lykta och jobba med skärpa och sån´t.)

Gammalt hus ska väl stockrosor ha:


Vi får se om det blir fint med röda eller om det ser för tääskigt ut mot den redan rätt röa fasaden.
Och så hade jag också besök. I svartvinbärsbusken som är alldeles ny och som vi gullar så med för att den ska överleva. Fast jag tog inte upp den på armen för att få fina bilder.


Har ingen aning om vad det är med den var stor som ett stort ekollon och lika brun och blank. Måhända blank för att den var blöt eftersom jag just vattnat. Vet någon? ÖversättarHelena?

Dagens 'GÖTT!'

Dels den grillade chiabattan, men allra mest ändå den snygga fickparkeringen jag gjorde med vår röda bil. Det gick så jädra slickt att jag fick beröm av sällskapet man skymtar ena baken på till vänster.

En hel regnbåge av kul, alla nyanser.

Lars Norén och Ulrica Josephsson blir nya chefer på Folkteatern i Göteborg.
Det är roligt på så många olika sätt.
Jag säger inte mer än hurra idag, det blir bäst så.
I min värld brukar teaterchefsbyten inte precis betyda att jag får jobb, snarare tvärtom - men hoppet är det sista som överger människan.
The show must go on.

Det är Söderberg, jag och Rocky

Vi gillar körv.
(om man har problem att läsa väldigt små bokstäver kan man klicka på bilden)

När tillvarons spontansoundtrack funkar

Nordstan 10.17. I hissen ned från P-huset spelades 'Downtown' m Petula Clark. Filmade först, men det blev tydligen för långt för att mobilblogga hem om, tyckte min Ericsson - som jag annars är väldigt nöjd med .

Tillägg - kan ju inte länka från mobilen.

Fler i-landsproblem

Det trevliga med att vara inbjuden på massvis med kalas med underbart väder och trevliga människor säger sig självt. Efteråt vaknar man upp och märker att man tänkt att tvätt, mat, städ, plock och blogg liksom sköter sig själv. Så är det ju inte.
Snart blir det nog regn och då blir allt som vanligt igen. Eller inte, för att köra Mario Kart är ju en utmärkt sysselsättning när det regnar.

Kulturgärning på annorlunda nivå

Om ni inte läst En Man med ett skägg förut, så börja nu.
Serien som refererar Henning Sjöströms memoarer är av en jag-vet-inte-vart-jag-ska-ta-vägen-kaliber jag inte läst på år och da´r.

Sovdags. Nu vaknar fåglarna,

Skryt skryt skryt och ljuveligt är det!

Det är väl så, att med allt som prunkar utomhus, så blir bladpersiljan och krukkoriandern i köksfönstret lite bortglömda. Har inte varit tvärnoga med uppdateringen på månskensbonde-fronten, men nu drämmer jag istället in en rökare i krysset:
Det blir nypotatis till midsommar!


Sockerärtor, rabarber, gräslök, dill, bladpersilja, rosmarin & jordgubbar (båda utplanterade), div. salladssorter, frilandsgurka, morötter, bisarra mängder rädisor, schalottenlök och som sagt - potatis. I branschen skiljer vi på affärernas "färskpotatis" och "nypotatis" - som ska vara absolut max 12 timmar gammal, helst bara en kvart eller så, innan man bara precis gnuggat av det yttersta skalet och den kommer i grytan .


Tomater är törstiga. I hyllan står fyra sorters chili, paprika och physalis.


Herr Gurka är också törstig. Han har väl dansat en del.

Chocolate cherry heter den här tomaten. Vi har även Moneymaker, Gardeners Delight, Black Russian, Tigrella och Gul pärontomat.

Det fanns en gång en trubadur som tvivlade. Han hade inte räknat med Filmstjärnans DAMP. För det är faktiskt mest han som odlat. Men blomstren är mina, även om han är snäll och vattnar då och då. Vi avslutar med Drottningen och hennes hovdamer:

Gu' va' de' e' härlitt med färska krydder i maten!

Den där Torgny, va?

På Övre Fogelbergsgatan i Göteborg ligger några tolvvåningsfunkiskåkar. Första gången jag såg dem tyckte jag de var grymt fula, men they grew on me och jag började gilla dem mer och mer. Jag fick höra av jag-minns-inte-vem att de dessutom var väldigt fina inuti.
Ikväll var jag på besök i en av lägenheterna och jag fick se att det var sant. I just det huset (som var det första av husen som uppfördes) valde arkitekten Nils Einar Eriksson specifikt ut detaljerna i inredningen. Detta blev givetvis alldeles för dyrt upptäckte man och därför finns följande fantasmer (bl.a.) inte i resten av husen: Ovanligt vackert ådrad parkett, utvald planka för planka, i nästan hela lägenheten; en otrolig fönstervägg - med rutflätad rotting mellan dubbla glas - som delar av hallen från vardagsrummet där en inbjudande öppen spis garanterar hemtrevnad. Jag låter som en extraknäckande Ernst Brunner, jag vet, men det var en upplevelse. Förmodligen spelade detta konstverk (ca 2x4 m) som välkomnade nere i porten en viss roll i min förundran:


Texten under lyder:

"Människorna bygger med stenar och de se ej att var och en av deras gester när de lägger stenen i bruket åtföljes av en gestskugga som lägger en stenskugga i en murbruksskugga och det är skuggbygget som betyder något" säger Jean Giono. -"Det ligger en djup sanning i dessa ord. Våra tankar, känslor, minnen och förhoppningar besjäla tingen omkring oss. Människan känner vänlighet utströmma från de träd och buskar och blommor, från de stolar och bord som hon älskar. Tillvaron har mer än tre dimensioner."
Torgny Segerstedt 20/12 1944.

Om man inte känner till vem Torgny Segerstedt var, kan man läsa lite här. Eller bara bli påmind om att hans Göteborgs Handels och Sjöfartstidning stod ganska ensam som kritisk till Hitler och hans bravader på den tid det begav sig.
Torgny var grym.

Har dom inget av hans eget gamla kvar i nåt hörn?

Min far har varit blodgivare sedan han var gammal nog att få vara det, jag tror det var vid femton års ålder (kring 1950). Det drygade ut kassan till att omfatta biobesök när han flyttat hemifrån som fjortonåring. När man ger, ger man 473 ml vill jag minnas. Han är med i 100-klubben sedan många, många år. Undrar hur många liter han bidragit med totalt?
Men nu är han sjuk, och ger såklart inte blod. Han skulle tvärtom behöva lite själv, han hade 42 i blodvärde i förrgår. Normalt Hb är 100-120.
Tre liter behövs, sa doktorn. Sex påsar. Men det finns inte tillräckligt, inte i hela Skåne. Hans blodgrupp hör till de ovanligare. Så det har verkligen varit väldigt bra att han givit blod i alla år, men nog är det ironiskt.

En man och hans handväska

Filmstjärnan behövde sandaler till gårdagens firning av Lillsvågerns studentexamen. Ett par bruna inhandlades, men det visade det sig att de inte alls matchade resten av den tänkta outfiten. Så det blev ny grårandig skjorta och nya bruna shorts istället. I linne. En stråhatt på det och I married Rikard Hobert.

Lund i sikte

Hallandsåsen den bästa är av alla jordiska såser.

Heading south

Huskorset tipsar

Hur bli av med getingarna vid sommarens fikabord?
Jo: Sitt lugnt stilla, utförandes ovan illustrerade rörelse. Då blir de förvirrade och flyger iväg.
Dagsens sanning.

Rubricera som comedy

Jag önskar så att någon kunde på Youtube lägga ut klippet från SVTs KOBRA för några veckor sedan, där Stockholms Stadsteaters chef Benny Fredriksson med tvärsäker blick och skarpa gester meddelar att:

"Den dagen jag blir spekulativ - då är det slut!"

Please?