Frågan är varför DN publicerar?

Thommy Berggren är arg på Lars Norén.
Då går han till personangrepp (för han tycker väl att L.N. började) i en illa skriven, pinsam och privat drapa i DN. Han hävdar bl.a. att han och Keve Hjelm är/var bäst. Han räknar upp en radda fina svenska skådespelare och kallar dem och sig "de stora grabbarna" som L.N. inte fått vara med för att han inte är tillräckligt bra. Nä, just det. Det är därför bl.a. tyskarna och fransmännen älskar L.N.s pjäser.

Men nu till väsentligheterna:
Inte en enda gång pratar T.B. om någon kvinnlig skådespelare, regissör, dramatiker, förebild.

Det roligaste är hur T.B. konsekvent Lassar L.N. genom hela drapan. Det gör inte ens L.N.s fru. Och det gissar jag att T.B. vet.

Dagens ord: SANDLÅDA

I-landsproblemen hopar sig

Jag fick inte novellfilmsrollen, den gick till en annan stadig och lysande aktris/kommedienne. Trist, men det är alltid lättare att bli brädad av någon man tycker är bra. Men fanken ijallefall.

Lånemobil innebär också att jag är tillfälligt av med min mobil-telefonbok. Det för med sig att jag inte har en aning om vem som skickar sms om vad egentligen. Det är lite skoj att skoj kräver en konkret avsändare för att vara riktigt skoj.

Inga pengar har jag heller eftersom Guds och a-kassans kvarnar mal långsamt men de mal säkert (...hmmm? Not anymore, verkar det). På H&M igår skulle jag köpa lase-byxor & trikåtights för en billig penning, trodde jag. Icke sa Kortet. Medges ej. Snopet, nu blir jag byxlös i hemmiljön.

...och så är det shite att inget kontinuerligt jobb ha (som vanligt). Men, jag säger som Godiva.
För jag ska vara dataspelsråtta ikväll, och det är inte det sämsta.

Test av lånemobil

Ett av sex - numera sju - äppleträn som följde med kåken. Jag måste ha gjort nåt väldigt bra för att förtjäna all denna prakt.

När man tänker på miljön...

Mina intelligenta barn vet precis hur man använder sin nya vattenrutschbana på bästa sätt.

Huskorset filosoferar om marknadsekonomin

"Är det inte tankeväckande att ordet för agera och ordet för konsumera är detsamma på vårt språk?"

sa jag till Filmstjärnan när vi stod på parkeringen vid Ica Megalomania och lastade in påse efter påse i bakluckan.

"Ja, och en aktör på marknaden är något helt annat nu än för hundra år sedan."

svarte min käre make.

Läs alltid det finstilta!

...även när det inte är så himla finstilt egentligen.

K-RAUTA i Partille...

...är så stort att det inte fick plats på bilden ens från 100 meters håll.

Bambamän, finns dom?

Femåringen ska på "klassbesök" i morgon mellan 8.45 och 9.45. Han ska få hälsa på sin nya förskoleklass och de som ska gå i ettan och tvåan när han börjar. Detta är stort och mycket spännande:

"Jag undrar hur man gör? Måste man prata engelska?"

frågade han enligt Filmstjärnan vid aftonens kvällsprat. Och matsal heter ju bamba på västkusten. Det är bara att hacka i sig:

"Hur ser det ut i bamba? Hur gör man när man får mat?"
"Ja, det finns en bambatant som..."
"...eller en bambaman."
"...ja. Eller en...bamba...man."

Själv missar jag, till mitt stora förtret, denna milstolpe i min förstföddes liv då jag ska bli hämtad klockan 06.10 för att i tid hinna få på tillräckligt med läppstift och pancake innan jag ska (förmodligen med ryggen mot och till hälften ur bild) droppa ögondroppar i ögona på Danmarks Stolthet inför resten (typ) av grannlandets främsta skådespelare, och några svenska.
It´s a tough job, but someone´s got to do it.

Tuktuk Jonsered

I hänryckningens tid

Var det Kolingen eller vem var det? Eller Rit-Ola? ...som sa:

"och nu blommar häggjäveln också"

Inspelningsplats: Renströmska Sjukhuset

Jag försökte verkligen mobilblogga idag, men blev avbruten tre gånger eftersom jag var tvungen att kila iväg och rädda livet på stand-inen för det danska nationalhelgonet.

Större delen av dagen var jag ur fokus (inte mitt såklart, kamerans) och resten spelade jag med ryggen mot kameran. Så kan det också vara, minsann. Fast jag såg till att vippa lite med min roliga frisyr - något som dock med största sannolikhet blir bortklippt.
(Nu ser jag att jag låter sur och bitter, det är jag inte, jag hade en mycket trevlig dag.)

Renströmska Sjukhuset i Göteborg är stängt sedan en tid och har varit inspelningsplats för så många sjukhusmiljöer att det nu ska bli ombyggt till studentlägenheter. Nåja, kanske inte bara därför.

I något som måste ha varit aula/samlingssal/kanske matsal i det f.d. sjukhuset fanns den här fantastiska muralmålningen, gjord av Åke Brovik från golv till tak år 1955. Säkert 4x5 meter:


Hoppas att den kan bevaras. Studenter gillar ju att samlas, de kan väl ha ett samlingsrum att göra det i, bland alla sina lägenheter. Dricka öl och...studenta sig. De kommer att titta på den fina målningen och förundras över vad den berättar:
Se på patienten som kommer till sjukhuset till vänster. Han är trött och tärd och sköterskan får bära hans väska där han stapplar fram under mörka moln. Till höger vinkar de glatt adjö, han är frisk och stark igen när han går från sjukhuset, solen skiner åter och sköterskans bästa belöning är hans återställda hälsa. Däremellan alla läkekonst- och sjukvårdssymboler man kan tänka sig, från Hippokrates till arbetsterapi. Så Sverige, så femtiotal, så renhjärtat, så melodramatiskt!
Sist men inte minst, den lilla detaljen kallad "anknytning till historien":
Ett konstverk gjort specifikt för just denna vägg, det skulle mista en stor del av sin skönhet om det flyttades på.
Just därför såg man till att det inte skulle kunna flyttas på.
Det sitter på väggen.
Det är väggen.
Snacka om svunnen tid.

Som en sista spik i kistan stod den här pjäsen i ett hörn i trapphuset:


Snart kommer studenterna.

Tror ni jag tog några före-och efter-bilder????

Igår klippte vi rosor. Fem stora klätterrosor, två små och fyra buskrosor. Ungefär hälften var mina, resten tillhör Mimlan, trädgårdsaktrisen från Lerum.
Vi fick stor och benägen hjälp av en annan skådespelarkompis som var ett under av rosenpedagogik. Ögon, bladpar och vartåt ska rosen växa? Vi började i vår trädgård och åkte sedan vidare till Mimlans, där vi tuktade den mest snåriga markklättrande sak jag sett på länge.
Det var fantastiskt kul, hela dagen tog det och idag har jag rosklippar-rygg.

Sjuksköterskan som inte strejkar

Idag är det den första av tre spännande dagar. Jag ska få träffa en, nej två, nej tre lysande danska skådespelare, två av dem med näranog legendstatus, varav jag ska droppa ögondroppar i den enas ögon. Plus några svenska. Och ett gäng intressanta och fascinerande filminspelningspersoner.
Andra trevliga fakta med dagen: Jag ska få ha knäpp och rolig frisyr och läppstift och den här gången har rollfiguren ett namn! Det är inte alldeles vanligt på min skådespelarpurgatoriolevel, i vanliga fall kan man få heta "Mamma 2" eller "Receptionisten" eller rätt och slätt bara "Kvinna".

Screw a-kassereglerna.

Vallmopänger

...eller vad det nu kan heta i plural. Jag har upptäckt tjusningen med trädgård. Det är ljuvligt, nördigt, obegripligt skönt. Jag trodde inte att jag var en sådan person. En trädgårdsperson. Å andra sidan trodde jag inte att jag var en sådan person som födde barn heller.

Skärp mig själv!

Med mobilbloggandets geschwinthet följer också ett visst ansvar. Nu höjer Huskorset ribban åt sig och ska i fortsättningen försöka undvika ordvitsar, försåvitt de icke äro alldeles lysande. Måttliga korvar, som sagt.

Men sådant här går bra:

Är den skäggig?

Jag gillar verkligen min optiker

Ibland skickar de reklam. Och de har en så trevlig hemsida.

Svärburkens vara eller inte vara

Den inrättades för någon vecka sedan som ett, ganska lamt och larvigt men ändock, försök att få mig själv att sluta svära så förbannat inför barnen. Femåringens första tvåordsmening för några år sedan var "jävla skit" , härom kvällen när jag nattade honom sa han "fan, vad trött jag är"och sedan en tid snappar Lillkillen, med sina dryga två år, upp det ena och det andra. En vardagsspråkförändring är alltså välkommen.

Det både funkar och inte funkar, så till vida att visserligen avbryter jag mig mitt i värsta osande ramsan men jag fortsätter ändå med påhittade förstärkningsord av bara farten. Irrot måste bara ut. I går blev det "Ballefjång". Det var ett roligt ord, tyckte Femåringen, som utan att förstå själva betydelsen av det ordet ju förstår själva svordomssituationen. Dessutom såg han ju hur Filmstjärnan och jag fnissade. Resultat: Han gick och skrattade och skrek "ballefjång" en hel kväll. Det var roligt där och då, men jag hoppas att han inte kommer ihåg det när han kommer till dagis.

Vardagsunderlighet

Vid köp av cirkusbiljetter på ticnet vill de veta ens kön. Är det för att de ska veta om de ska skicka blå eller rosa biljetter? Själv slipper jag spektaklet och ska istället njuta av en helkväll med Hästgänget, men jag funderar på att tvinga Filmstjärnan att gästmobilblogga åt mig.