Allt går helt enligt planerna, vilket innebär att jag hittills givit upp tre gånger. Men idag brände jag mig rätt bra på sockerklistret och det ingav en sådan fin känsla av tradition och normalitet att jag hyser gott hopp inför fortsättningen.
Trevlig helg!
8 kommentarer:
Haha du är unikt underbar!
You go girl!!
Kämpa, liebling, kämpa! För Spanien! För julen! För oss! Herregud, för barnens skull då!
Kan man inte bara köra med limpistol eller nåt.
KB: Yay! Fast skalan haltar, det gör den. Så blir det lätt när man frifräser i utskärningsstadiet.
Men, LB: "för barnens skull"? Det här gör jag enkom för min skull. Jag ser till att hålla på när de sover/ inte är hemma. Annars skulle det ju bli helt snett och fult. Vilket, inser jag nu, det förmodligen blir ändå i år. Det är det där med skalan.
Snok: Jo, men då kan man inte äta upp det efteråt. Dessutom är det ballt att hålla på med sockerklistret, man känner sig tuff.
Puss! Bäst bara! MEN LITE DÅLIGT MED BILDER?!
jo...det medger jag. Bättring utlovas.
Jag brände mig också på sockerklistret idag. Fast jag gör ett skjul med maken och barnen...
Jompen
Jaja, det hör till. Och minns att jag älskar pepparkakshus, hur de än ser ut.
Skicka en kommentar