Jag kände och känner mig inte traumatiserad av händelsen, men förnimmelsen av att jag varit med om något som passerade gränsen för ”ok att göra med en medmänniska” har stannat hos mig i alla år. Och ändå har jag upplevt att skulden varit min hela tiden - eftersom jag ju gav med mig.
Jag tror dessutom att jag aldrig berättat om det för någon. Men Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdottir (who we all know as Mymlan) m.fl. har dragit igång kampanjen Prata om det och nu tänker jag göra det.
Det är inte lätt. Det är längesedan. Jag har bara korta minnebilder. Inget våld brukades. (Min korta historia är måhända lättare att berätta än mångas just därför. Men jag tror ändå att den är viktig eftersom jag anar att den är väldigt mycket vanligare än de som innehåller våld. Var går gränsen för sexuellt tvång? Att våld inte är ok är en självklarhet – men innan dess?)
Inget våld alltså. Bara ett jävla tjat och bedjande och därigenom ett sorts manipulerande tvång. Det förnedrande låg i att han var så envis och aldrig gav upp, han ville ju så gärna – kunde jag inte…? Schyssta? Han var ju kille och behövde… Jag kunde knappt tro det. Vi var ju vänner? Inte många hade så tydligt deklarerat att de tyckte jag var åtråvärd och jag kände mig motvilligt smickrad. Vi hade hånglat, nu ville han ligga men det var sent och jag ville bara sova. Han hindrade mig. Han höll på i timmar (med tjat - oh the irony!). Till sist gav jag med mig för att jag var tröttfull, utmattad och bara ville få sova. Han var fan knappt styv. Ingen av oss kom, vad jag minns. Jag tror mig minnas att jag låtsades hänga på där ett tag – typ för att inte tappa ansiktet, jag hade ju sagt okejrå för att få sova sen - men kul var det ju inte. Varken före, under eller efter.
Vi var som sagt väldigt goda vänner vid den tiden. Han är en innerlig och varm person som gått vidare med sitt liv och som jag önskar allt gott. Vi umgås inte längre. Vid närmare efter(konstruktion?)tanke var det väl däromkring våra vägar skildes.
Jag ger sällan eller aldrig med mig om någon försöker övertala mig till något trots att jag redan avböjt. Det är min mentala artefakt från händelsen.
*
prataomdet.se (nystartad blogg)Det finns massor att läsa, och än mer att prata om. Gör det. Prata om det.
10 kommentarer:
Jag är för trött i kväll. Får återkomma och läsa ordentligt i morgon.
Du är en darling. Jag vet att du hatar långa texter.
Mmm. Ryggsäcken fylls på. Bra uttryck.
Vi som har tur får en tillräckligt tung erfarenhetsryggsäck som gör att vi grundar stadigt i marken – men inte tyngre än att vi kan och vågar sväva iväg ibland också.
Jättebra att du pratar om det nu. Och jag tror också att många kan relatera till det där på olika sätt. Killar som liksom inte märker att man inte är med. Tankarna efteråt - varför gjorde jag det då? Kram.
Godiva: Jo. Det är trösterikt att tänka så.
Snokis: Just.
Tack för att du delar! jag tänker att det är så otroligt viktigt för våra barn att vi pratar om det. Hela vägen.
Kram pårej!
så oerhört intressant att få läsa om lite manliga historier på det här ämnet. måste genast snoka mig dit. tackar för länken!
tillägger genast; nu har jag snokat och förstår att jag missförstod. trodde det var män som pratade om det från samma vinkel som du gjort. jag vet inte om jag är lika intresserad av att läsa om det från andra hållet...
Tycker att det är konstigt att man ö.h.t vill ligga med någon som inte har lust just då. Som att onanera med någon annans kropp. Att allt det som är behållningen av sex skulle gå förlorat då. Men det kanske är ofattbart naiva tankar ;-)
Hej,
Jag heter Kristin Blom och jag är i färd med att skriva min D-uppsats i socialt arbete på Göteborgs Universitet. Jag hör av mig till dig på grund av att du har publicerat en text på prataomdet.se. Min uppsats handlar om sex i "gråzonen", precis det som prataomdet handlar om. Jag vill se om det på något sätt går att identifiera gråzonen mellan "bra sex" och "våldtäkt/övergrepp", och i så fall hur.
Min avsikt är att försöka hitta ett språk för att vi ska kunna prata om det, vilket det verkar finnas ett stort behov utav. Din berättelse är en bland många som skulle kunna bidra till detta. Det är därför jag hör av mig till dig. Vad jag vill titta på är om det finns något gemensamt bland alla dessa berättelser, och vad det i så fall är. Jag tänker att denna uppsats kan bidra med att skapa ett språk kring sex som är mer nyanserat, och då behöver berättelser från gråzonen komma fram i ljuset. Jag tänker mig att många som läser uppsatsen kommer att känna igen sig, och förhoppningsvis uppmuntras till att också prata om det.
Jag är inte ute efter att göra någon illa eller att utelämna någon. Jag kommer inte att skriva ut varken namn eller bloggadresser. Däremot kommer jag att skriva vilken sajt jag får berättelserna ifrån så kan jag inte lova fullständig anonymitet. Jag kommer att använda mig av många berättelser (antal är beroende av hur många som samtycker, men inte mindre än 30 berättelser), och vissa kommer jag att citera kort, vissa citerar jag inte alls. Jag har haft vissa krav på texterna, och dessa krav uppfyller din text. Kraven är att det inte ska vara för kort, man ska inte prata om att prata om det, utan det ska vara en berättelse, alltså en (eller flera) händelser.
I princip så finns texten redan där för mig att använda. Jag tycker ändå att det är viktigt att höra av mig och informera be om samtycke från dig för att få använda den. Du har härmed möjlighet att säga nej, vilket jag menar är en viktig möjlighet, med tanke på sammanhanget.
Alltså, godkänner du att jag använder din text på prataomdet.se i min uppsats?
Skicka ett svar till mig så snart du kan på denna adress: kristinblomskriveromdet@gmail.com.
Med vänlig hälsning
Kristin Blom
Skicka en kommentar