Är det här rätt "under bilen" Godiva?

Vår vintagetumlare kan bli din! *SÅÅÅÅLD!!!

Nu ligger torktumlaren på blocket.se.

Först till kvarn!

Den som i mitt öra väser kodorden "jag läser Huskorsets hemliga liv slaviskt" får 300 spänns rabatt, prutat o klarrt.

*Jädrar vad det gick undan, jag lade upp annonsen igår afton och nu ikväll var det en go´ västgötabonde här och hämtade den. Han ville ha just en "Inspire" eftersom han hade en dylik tvättmaskin. De skulle passa så bra ihop, tyckte han. Rart.

Avsändare okänd

Kära Brorsilverbow!

Jag är just utkommen från rehab och kan därför inte feuda med dig. Tyvärr vet jag inte, och kan inte gissa, vem du är och kan följaktligen inte avböja på ett hövligt sätt. Jag konsulterade Magdalena Ribbing, eftersom hon skriver en WF-appendix till senaste utgåvan av Vett&Etikett, men hon hade inte blivit klar till Bokmässan (detta pga för mycket eget WF-ande) och ville absolut inte inte läcka några råd på det världsomspännande datornätverket.

Tack och förlåt! All lycka! Må triple-triplarna regna över din stig!

mvh

Huskorset

Avbön, tack- och brännoffer

FÖRLÅT AKADEMIEN! Hur KUNDE jag någonsin tvivla?!

Tack Karin, i kommentarsspåret till förra inlägget, för denna upplysande länk! SANNINGEN - direkt från vår svenska litteraturkulturs aorta Peter Englund.

Gud så skönt att man tryggt kan återgå till att vara en ohejdad beundrare av Akademien, underdånig, rättrogen, så grammatiskt korrekt man bara klarar av tills man spyr på sig själv och skriver ned alldeles för långa meningar precis som tankarna flyger i hjärnan. Eller slänger in, bara för att man vill vara lite crazy, olika utrikiska uttryck - för att inte tala om alldeles onödiga bisatser i dessa alldeles för långa meningar eller, för att vara ännu mer krejsy stavar kåmplätt bort i tok. Eller struntar helt i subjekt och predikat eller - FÖR TUSAN - alla regler om versaler och gemener. Ska jag fortsätta, eller har ni fattat skämtet?

Jag vill härmed hedra Akademin med ett musikstycke.

Tack och förlåt.

Jag lade ju av? Vad är det med mig? Rättshaverist? Javisst! *EDIT

Enligt obekräftad uppgift hos en vän på Fejan (*EDIT: senare bekräftad av självaste DN Kultur) fick inte Wordfeuds spelutvecklare tillgång till SAOL och därför tillåts istället ord från den här ordlistan.

...a-HA! Det är alltså Akademins fel! De småsnåla bakåtsträvande kulturstjärtarna! Där fick de! De kunde ha knutit ännu en underdånig, beundrande och grammatisk korrekt generation till sitt bröst, men nä-äh! Mobilspel behöver man tydligen inte bry sig om när man värnar det svenska språket. Rätt åt dem.
/hälsar Vän Av Ordning (...som snedtände på alla orimliga ändelser och lade i protest av - wow, the impact! - i helig litterat ilska efter blott en veckas feudande.)

Bonusinfo:
En rolig kamrat till nämnda Fejankompis svarte då:

"Aha! Då ska jag snabbt som satan lägga till ordet "zchdddd" i listan och dess böjda form "zchdddds"!"

(vilka två ord f.ö. numera står att finna i Huskorsets mobils autocorrect...)

Femma på bollen, typ...

...men det här heminrednings-"reportaget" är roligt.

Tomas Ledin på heroin

Näe, det har inte hänt något särskilt.

Hösten har börjat.

Jag har kaklat lite vid handfatet i källaren, helt kall-kalkon slutat med wordfeud, fyndat på Rosengaragets höstrea, fackelblomster, höstanemon och solbrud:

Sedan i tisdags repar jag med Ornitologen som regissör, det är första gången vi jobbar ihop. Jag tycker så bra om honom så det är inte klokt, det är det många som gör. Han är en sådan där person man liksom inte kan låta bli att gilla.

Vi kom, i bilen på väg hem häromdagen (det ämnas nämligen samåkas när tillfälle gives) att prata om ett klipp han lade upp Fejan för en tid sedan, men sedan tog bort. Folk förstod inte vad det var han tyckte var så roligt. Någon tyckte det var nätmobbing. Jag missade både diskussionen och klippet när det var på tapeten, men nu var jag så pass nyfiken att jag fick lov att stanna bilen vid en P-ficka för titta ordentligt.

Och vänner... My Sweet Lord!

Det var som när man åker på en motorväg och ser på långt håll att i mötande fil, där jevvvlar har det hänt en olycka. Blåljus, båd snut, ambulans & brandbil. Kanske en kranbil också och en vält buss. Människor i filtar. Kilometerlånga bilköer. När man passerar kan man inte slita ögonen från scenen. Man kollar ordentligt så att det inte finns något där som man för sin sinnesfrids skull inte ska se.

Behold:

EDIT: Rubriken är givetvis en hommage á saligen insomnade Lou Reed i tweed, med ett vidhängande hjärtligt tipstack till Mrs Li, som kläckte den.

Fullständigt men inte helt och hållet olika

Nioåringen filosoferar i hängmattan:

-"Varför tycker alltid föräldrar att deras barn är underbara?"

Jag svarar:

-"Från början är det nog biologiskt, det är hormoner som gör att man inte kan låta bli att ta hand om sin bebis om man får en."

-"...Som en Tamagotchi?"

Nöjd med föräldrarnas reaktion (asgarv), tillade han efter en stund:

"Fast man kan inte pausa den."

...Näpp, precis.

"Vad bra du är mormor! För att vara nybörjare."

Från och med imorgon kallas han här på bloggen för Nioåringen.
Stor kille nu. Kom hem med engelskaläxa idag. Jojo.

Mitt Waterloo

Vi har i år gjort exakt samma planering, och tänker glada att det kommer att gå fint. Man är lite bakis kanske, men det ordnar sig väl. Jag förstår ju nu att det var hemskt, även om jag inte direkt kommer ihåg det.

Då var det som så, men hur blev det såhär?

Jo, männschan av historien sig aldrig nånting lär.

Ibland sätter livet plåster på sig själv

I morse åkte jag in till Göteborg för att träna och det kom för mig att jag skulle slänga iväg ett sms till Blomman & Frumpen och fråga om de ville fika. Jag kände mig skör efter nattens sorgattack och dessa två människor har en vidunderlig förmåga att med sin blotta närvaro klappa min själ på kinden. De kunde och ville!
På väg till fiket där vi skulle ses mötte jag, underbart oförhappandes på en bakgata, Moder Solo och hon följde med till fiket.
Två trevliga timmar senare följde mig Blomman och deras hund till bussen.
Bra dag.

Oväntat besök

Jag fick ett mail av de oändligt rara människorna som nu lever på och driver Huldrans gård, det var ett trevligt massmeddelande om sommarens sista cafétillställning.

Helt oförberedd på att sorgen skulle drabba igen, back with a vengeance, tappade jag andan och den vilda ilskan kom tillbaka en stund, men den lade sig. Nu har jag bara sorgen.

Jag har ingen rätt till den gården längre, till det som var mitt av det som var hennes. Inget var naturligtvis "mitt" i juridisk mening, men det hon och jag hade finns inte mer. Det finns inte mer. Mina minnen kommer att blekna och försvinna, för det finns ingen att komma ihåg dem tillsammans med.

Jag har bara varit där en enda gång efter hennes död, på minnesstunden. Som jag dessutom var tvungen att hasta iväg ifrån, eftersom vi skulle spela teater på kvällen, helt bisarrt.

Jag har försökt planera en visit, jag vill så gärna träffa de där människorna igen, men det är som om jag blandar bort mig själv och så blir det inte av. Jag har inte ens pratat med hennes föräldrar, bara något litet med hennes två småflickor, den stora inte alls, bara någon tumme upp på FB, typ. Det är skamligt.

Jag känner mig så rutten och så liten som en lus och jag gråter nu så att jag inte ens ser skärmen. Jag har smitit från det av sorgen jag kunde smita ifrån, jag bor i en annan landsända, jag var inte involverad aktivt i gårdens begivenheter, det var lätt för mig att ta sorgen en bit i taget. Jag konfronterades inte med hennes frånvaro varje dag, som de närstående.

Ofta har jag det senaste halvåret tänkt på henne med en tät glädje i saknaden. Det har varit skönt, att smärtan med tiden kan förändras. Så känner jag visserligen nu också, men faan vad tungt det blev i kväll.

HJÄLP!!!

Såhär:

Jag har tankat över allt från den gamla datorn två gånger nu.

Det gick bra båda gångerna - förutom den lilla detaljen att jag "inte har behörighet" att öppna mina dokument i den nya datorn. Mellan gångerna gick jag in i gamla datorns systeminställningar och tillät fildelning högt och lågt i alla väderstreck. Icke hjälpte det. Men om ni vill tjuvkika in i min gamla dator nu, borde det gå alldeles utmärkt, vassegoa.

Anybody?

Eller ännu hellre - någon som vet hur man gör om och gör rätt?

Och... Hur får man över sitt dyrt förvärvade iTunes-bibliotek till den nya? Det borde ju vara helt självförklarande (säger jag alltid när det krånglar med tekniken, jag vet, men det BORDE det), särskilt som datortillverkarna verkar tycka att man ska byta (Vem fan "byter"förresten? Det är aldrig någon som vill byta min gamla burk mot en sprillans.) dator vartannat år minst.

FML, som ungdomarna i Amerrrkat säger.

"Letar efter andra datorer"

Hrm... Ursäkta, men...

... NI STÅR FÖR FAN PRECIS BREDVID VARANDRA IHOPKOPPLADE MED EN JÄVLA NAVELSTRÄNG!!!
Skärp er nu för helvete.

Fast man kan ju bli fnoskig ändå

Även om man har en trädgård, menar jag. Det krävs förstås att man har barn också, men det går.

Men snart SNART är det välsignade sommarlovet slut och man kanske kan få sig lite lugn och ro och en enda liten sabla sekundstund över att tänka lite på vad man själv skulle vilja göra här i världen. För det enda barn gör, det är att de tänker på sig själva och sitt. Aldrig någonsin på vad de vuxna kanske skulle kunna tänkas önska.

Det är förskräckligt. Och de är ju inte ens tonåringar. Tänk att jag bara vet jag kommer att älska dem ännu mer då - när de förutom sin oförmåga att tänka på sin hulda moders väl och ve även helst kommer att vilja slippa se mig överhuvudtaget - än nu, när de hänger mig i hasorna dagarna i ändå.

Nu kan jag sjunga igen

Det har jag inte kunnat på några dagar, för jag åkte på en s.k. sommarförkylning för en knapp vecka sedan. Golvad, va. Så fruktansvärt irriterande. Jag har inte varit förkyld sedan jag började träna ordentligt igen i novembras. I juli-augusti tog jag mig dock träningssemester och nu kom väl straffet kan jag tro (jag lånar då och då sinnet till det där bibliska tankesättet, med straff och smit som verkan och orsak. Keeps you on your toes).

Annars plockade jag de sista vinbären idag, de blev tillsammans med några slanor rabarber i allafall till en omgång saft. Tre ynka hallon dallrade kvar på sina grenar. Jag slök dem per omgående, utan att ropa och unna några ongar dem. De (bären) smakade ljuvligt och nyss förbirusad tid.

Sedan klippte jag till trädgården lite här och var. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan den. Blitt fnoskig, förmodligen.

Jaaa där vill man bo

Det är minst tredje gången jag ser annonsen. Svårsålt?

Filmstjärnan (och jag) undrar

"Varför finns det inga svärrjedämokratiska komiker?" (om dom... Ja, ni vet)

Det finns flera putslustiga svar, t.ex att det krävs i alla fall lite intelligens för att vara rolig eller att de tål inte att man skrattar åt dem etc. men taget på allvar blir det en intressant frågeställning. De förefaller ju verkligen inte ha någon humor alls? Eller skojar de bara rasistskämt och är därför inte rumsrena eller ens roliga och syns därför inte i media?

Långt borta och nära

Låt oss envist stärkas i vår tro på demokratin.

Låt oss våga ta upp en diskussion efter en främlingsfientlig kommentar på fikarasten/släktmiddagen/festen.

Låt oss locka nationalisterna att återupptäcka sitt samvete och sin empatiska förmåga.

Låt oss behålla vår tankes klarhet, vår humanism och vår kärlek till och beundran för människan som art.

Tankeväckande läsning

Hittat på Fejan hos Anna Toss:

http://emanuelkarlsten.se/07/om-hur-mordare-anvander-sociala-medier-for-att-kontrollera-omvarldsbilden/

och så Henry Ascher:

http://www.facebook.com/notes/henry-ascher/till-alla-förvånade-terroristexperter-mediakommentatorer-och-ledarskribenter/244498825574144