Till Ting - en annan sorts Fe(na på att köra bil)

Så här ligger det till:

Uppfångning är det allra, allra svåraste.

Det, och backa med släp.

Fickparkering är en radda simpla visuella tricks, läsa trafiken är pure logic&attention, men uppfångning (och backa med släp) kan man bara när man - som Fredrik så riktigt beskriver i kommentarerna till ditt inlägg - blivit ett med sitt fordon. Det är bara övning och mod att hitta känslan som gäller. Klart att du kommer att klara det!

Och vet du vad, Ting? I en framtid kommer det att tändas ett litet ljus inom dig varje gång du parkerat i motlut och får göra en start-i-backe. För att du kan.

Hälsningar - En som vet

Och älvorna dansade bland solglittret på Säveån

Det är en kall, klar, ljuvlig höstmorgon och jag går med Lillkillen till dagis. Han kör sin sparkstötting, brallorna hänger på halv stång. Jag drar upp dem och rättar till.

"Bja" säger han,"annasch få´ ja´ jaggajjumpa".

Sedan fortsätter jag en vända runt Jonsered bara för att det är så skönt, så fint och för att det är najs att ha tagit en prommis på morgonen när man spelar dagföreställning. Idag är det dessutom dags för den beryktade "andra föreställningen".

Därtill ett faktum jag inte tänker bry mig så värst om: Tydligen kommer, i mitt tycke, Sveriges bästa teaterrecensent och kollar idag.

Vi ska spela brallerna av´an.

Mitt nya skrivbordsunderlägg

Här är Wille och här är Barlach.

Wille tilldelas härmed Huskorsets lilla medalj i gult sidenband med jadefärgad brokad.

(fanfar)

Jag har frågat och glömt lika många gånger hur phan man gör en skärmdump.

"Ändå sitter du och fotar datorn", säger ni.

"Just därför", säger jag, "men ni ser inte för jag har inte städat skrivbordet ordentligt".

Det är en skärmdump av en skärmdump som beskriver hur man gör en skärmdump.

Smeknamnet får onekligen en ny klang

Hammarbys supporterklubbs resegrupp sätter ner foten.

80-talsbönor

Fröken Fab, Sonen och Dottern hälsar på och vi mallar oss med skörden (Rosenböna).

Nu blir det äppelpaj med vaniljsås.

En av få (*rättelse: många) för- OCH nackdelar med mitt yrke

Att ta hand om snittblommor klockan tre på morron.

That´s premiärvecka for ya

Tack tack tack alla kära för glada tillrop i kommentarsfältet!

Jag har haft ett par komplett obloggbara dagar som jag tagit mig igenom tack vare Moder Solo, Filmstjärnan samt en tredje underbar och vidunderligt klok människa: Vår dramaturg Madame Mercury.

Jag blundade som jag sa, tog rejäl sats, hoppade - och totalkraschade. Ett fett magplask med svidande rött skinn, andnöd och chocktillstånd som följd. Hepp!

Madame Mercury var - och är - en alldeles lysande kompass på Tyskans stormiga hav. Viola och Mr Trib de finaste av klippor. Överhuvudtaget är jag väldigt glad för min ensemble.

Nu har jag kravlat mig upp på banan igen och med som souvenir har jag en alldeles ny rynka mellan ögonen, liten men ilsket röd och den rår inget teatersmink på verkar det.

Idag är det genrep, i morgon premiär.

Jag är skakig men vid gott mod.

Det ska nog bli något det här.

Jobbar jobbar jobbar

Och är skitnervös.

Brukar inte vara det.

Brukar tycka att det är spännande och kul med premiär.

Men jag jobbar på det också.

Dubbla genomdrag i morgon, med och utan kostym (nä, inte nakna).

Det andra av dem är vårt första med publik.

Jag ska blunda och hoppa så jävla långt jag kan.

Jag har varit och köpt Valerina Forte nu.

Men ingen Losec.

Än.

Det suger balle

Jag testar nattrafiken i afton.

Det har varit samkväm med ensemblen hemma hos Viola, konstnärliga diskussioner parat med uppsluppet umgänge (som måhända Lilla Blå skulle kalla det). Väldigt trevligt.

Men. Att stå stilla i Partille i fem minuter med öppna bussdörrar is not my idea of a good avslutning på kvällen. Det känns som om jag har hållit på att avsluta den här kvällen i två timmar nu. Ursäkta mig, men nästa gång blir det taxi. Minitaxi, eftersom karaoke-dito kostade en förmögenhet, men dock taxi. Alldeles precis nu frågade föraren "om jag jag skulle till Jonsered?" Ja, det är väl dit bussen går? Det här är bara för konstigt.

Tatueringen är gjord av Sjuåringen med en bläckpenna. Det är en hemskt fin dödskalle med hjärtan.

Nu är det sent. Ooh, I'm gonna pay för this.

Lördagsmys

Nu är det dags. Sjuåringen fick Årtusendefalken i Lego när han fyllde häromsistens och det är ett jädra pyssel. Lillkillen och jag ritar. Philemon Arthur and the Dung skrålar på Spotify, ongarnas favoritmusik sedan några veckor. Det är dom som yours truly så fint har ritat.

Filmstjärnan repar, i kväll ska jag repa. Min karaktär Agnes ska hårdknådas, har regissör Tyskan meddelat. Ingen är gladare än jag. Agnes är en god människa som dessutom ger upp allt för sin man.

Svårt att berätta det där, 2009. Man vill ju inte göra en Anna Anka liksom.

Otäcka, otäcka Göran Hägglund får svar på tal

...av Jacob Hirdwall på Det Osynliga, Tankesmedjans med samma namn blogg.

Vem fan är normal, menar jag?

Mina bloggvänner annonserar alltid så snällt ut sina bloggpauser. Här bara uppstår de. Oh, well.

Det här rollarbetet är det svåraste och mest omtumlande jag gjort på länge. Det är så enormt tankekrävande. Jag har gröt i hela huvudet och vill äta Valerina Forte och Losec, jag känner inte igen processen. Den ser annorlunda ut än jag är van vid. Det är ok, men otroligt omvälvande och jag tror det kommer att bita sig kvar länge i mig. Vilket resultatet blir är för tidigt att uttala sig om ännu.

Jag lägger energi på konstiga saker som att bada badkar och baka äppelpaj när jag får en stund över. Eller kanske inte, måhända det är det mest normala, under omständigheterna.

Lägg till detta: Pussel med Filmstjärnans och barnvaktstjejans tider, Sjuåringens fotbollsträningar, matcher, läxa, matsäck och gympakläder, möte på Lillkillens kooperativdagis, delade repdagar, inte delade repdagar, snälla grannar som rycker in en timma här och där. Allt ordnar sig.

Vi repar, har genomdrag och jag försöker i mitt huvud få ihop min väg genom föreställningen både i tid, rum och karaktär. Snart, om en dryg vecka, är det slut. Då börjar spelperioden, den omedelbara hysterin lägger sig, och vi börjar lira. Det kommer att kännas tomt.

Till dess använder jag den här låten som ankare.

Inte karaoketaxi men bra nära

Just nu på Ritz

Releasekalas för Martin McFauls nya skiva. Ornitologen på congas och melodika.

Fint!

Who needs a SYO?

"Vad duktig du är, ska du bli trädgårdsmästare när du blir stor?"

"Mmm. Först ska jag bli ninja sen ska jag bli kock och sen trädgårdsmästare".

Huskorsets Stora medalj för Särskilda Insatser Vid Sveriges Köksbänkar i indigofärgat sidenband föräras Middagsfrid

Företaget Middagsfrid har ett fantastiskt koncept, de expanderar tydligen enormt och det undrar jag sannerligen inte på.

Vilken insats de gör för folkhälsan, familjesamvaron och matkulturen! Ut med halvfabrikaten, väck med tids-och inspirationsbrist-hämt-pizza och dito-thaimat! Fram för köksumgänge och vidgade matvyer!

Det kostar en slant, men sparar mycket tid, kraft och tänk. Dessutom: Hellre ned med mellanskillanden i deras fickor än i Ronald McDonalds.

Huskorset målade Fan på väggen

Genomdraget gick under omständigheterna bra.

Jag är trött och nöjd.

I kväll ska jag få gå på kalas!

Huskorset självuppfyller sina profetior

Vad var det jag sa om idag?

FAN.

All systems go. Men vart?

Fjärde veckan back with a vengeance och i sprillans ny kostym.

Första genomdraget idag efter lunch.

Nu åker jag till jobbet. Eller inte. Jag tror det, i allafall. Men helt säkert är det inte.

Hjälp.

Ett par centiliter bara

Stenhård dag på jobbet.

Ensam med barnen.

Föräldramöte på skolan.

Jag är som utsketet äpplemos när jag kommer med ongarna till Biffteki som ska barnvakta. Hans SmålandsAmazon vet på råd.

Cirkeln blir snävare (och det är en bra grej)

Ok, jag tror jag är någonting på spåren nu.

Kanske att Tyskans arbete är dramat som ett konstverk mer än ett berättande med ett logiskt skeende där tanke följs av handling. Ickelinjärt, fragmentariskt, med en direktkanal in i centrala nervsystemet utan att passera comme-il-faut-tullen. Förbannat spännande.

Jag fattar om det här är oklart. Jag begriper det knappt själv.

"Fjärde-femte veckan" är i alla fall över för denna gång och var f.ö. ovanligt smärtfria. Lite lagom hushållsångest bara. Yay!