Jag har haft ett par komplett obloggbara dagar som jag tagit mig igenom tack vare Moder Solo, Filmstjärnan samt en tredje underbar och vidunderligt klok människa: Vår dramaturg Madame Mercury.
Jag blundade som jag sa, tog rejäl sats, hoppade - och totalkraschade. Ett fett magplask med svidande rött skinn, andnöd och chocktillstånd som följd. Hepp!
Madame Mercury var - och är - en alldeles lysande kompass på Tyskans stormiga hav. Viola och Mr Trib de finaste av klippor. Överhuvudtaget är jag väldigt glad för min ensemble.
Nu har jag kravlat mig upp på banan igen och med som souvenir har jag en alldeles ny rynka mellan ögonen, liten men ilsket röd och den rår inget teatersmink på verkar det.
Idag är det genrep, i morgon premiär.
Jag är skakig men vid gott mod.
Det ska nog bli något det här.
