Tillägnas särskilt Erika Hrnbom, men även alla andra som skattar en go´fika som del av livets nödtorft.

Just nu i Ängelholm:

Finfin höstlovsaktivitet, men jädrar vilken volym det är i en bowlinghall! Jag känner tydligt att jag borde värmt upp tordönsrösten innan jag begav mig hit med två vildbasare och en lomhörd mormor, haha.

Sjuåringen och jag spelar själva nu, Lillkillen tröttnade efter några vändor, han och mormor fikar istället.

Och aldrig en björk som står vit

Det händer att man riktigt kan se hur tiden gått. Inte minst i ljuset av att ha egna barn. Tiden förefaller för somliga rusa i överljudsfart jämfört med ens egen livslunk.

Ibland kan man obarmhärtigt tydligt få se hur livet farit fram med en människa och vart det tagit honom. En stor stark man kan bli en liten spröd kraxande fågel och man kan undra var den fågeln har varit hela ens liv. När det nu inte är så långt kvar av hans.

Äh, det blir väl (overklighetens, hoppas jag) folk av dom med

I går var jag med ongarna, Moder Solo och hennes son plus Mr Tribs dotter, som vi fått låna, på Konstmuséet i Göteborg. Det var kattutställning med efterföljande kattpyssel. När vi tog oss upp genom de permanenta salarna i muséet till barnutställningen hyssjade tre olika vakter på oss. Man fick inte springa, inte ropa, inte luta sig mot väggar. På vägen ut hyssjade två till. Hur tänker dom på muséet? Vill dom inte gynna den framtida besökarkadern? Dessa stora salar med sina vackra, storslagna konstverk inbjuder ju till att rasa runt och njuta - även för tre-, fyra-, fem- och sjuåringar! Att man inte får pilla må vara hänt - men leka? Uppleva konsten i den ålder man är? Vid gårdagens kvällprat berättade Sjuåringen att han tyckte det var det tråkigaste som hänt ever.

"Var det inget som var i allafall liiiite okej?" frågade jag.

"...jo, när vi fikade."

Jag kommer plötsligt ihåg de oändliga, fruktade resorna till Louisiana, minst en gång varje sommar hela min barndom, med min mor och far och så några långväga gäster på besök. Evighetslånga korridorer och inte en jävla stol någonstans. Läääängst bort låg kaféet och där fanns det bara äckliga danska smörgåsar med remouläääääde. Det enda roliga var båtresan över och de citronlakritscigarrer jag fick köpa i båtkiosken. Mamma köpte sig alltid en Ragusa.

Först vid pass fjorton år började jag uppskatta även utställningarna. När jag sedan var nitton anordnade jag, Jomp, Huldran, Lotta-Li och några till genom vår lilla kulturförening Kultloppan (!) en egen bussresa till Louisianas Picasso-utställning.Vi engagerade Lars Vilks som guide och det blev succé - med Ängelholmsmått mätt: Vi var tjugo pers som åkte!

Jag är ledsen, min kära Sjuåring, jag kommer att fortsätta tvinga iväg dig på kulturella evenemang. Det med kultur som med rotsaker: Kan vara skittråkigt - men rätt tillagade är de ljuvliga och dessutom jädrigt bra för magen.

Huskorset stöder sin lokale pizzabagare

Idag har jag jobbat på Lillkillens kooperativ. Sjuåringen var med hela dagen eftersom det är höstlov. Han var jätteduktig och begrep att vara storkille när morsan skulle vara fröken.

Lillkillen däremot blev gruvligt avundsjuk när han såg att brorsan gjorde sig poppis hos småbarnen. "Just det," tänkte hans mor, "det är bara nyttigt för dig att se vilken fin brolla du har."

True story

Vi fick vår första bil i bröllopsgåva av Svärfar för åtta år sedan. Det var hans gamla som han haft i evigheter. En röd Toyota som gick under namnet Riskokaren i Filmstjärnans familj och som hade gott och väl 14000 mil bakom sig. Vi älskade den.

Så blev det vinter och dags att byta till dubbdäck. Sådana inhandlades. Vi kivades, så där kärt som man gör när man är två (relativt) ungavuxna-som-blitt-med-bil, om vem som skulle göra det. Ett problem var att vi inte hade något verktyg att skruva med. Vi visste båda precis vilket sorts verktyg som behövdes:

"...en sådan där plus-formad grej med liksom fasta hylsnyckelhål som man kan..."

"Ja!"

Men vad kallades det? Det kom vi först inte på på vägen till Bilia, dit vi ställt kosan för att inhandla sagda doning, men så slog det mig:

"Javisstja! Det heter krysstag!"

Ropte jag och fick som belöning vara den som gick in i butiken.

Jag blev mycket märkligt bemött. Killen jag frågade såg tvivlande på mig när jag frågade var de hade krysstagen. Jag förklarade tydligt vad det var för ett verktyg jag var ute efter och tyckte han var konstig. Herregud, jobba på Bilia och inte veta var krysstagen ligger? I däckbytartider? Ja, jisses. Killen nickade långsamt, avvaktande med flackande blick och bad mig följa med till hyllan där det låg en hel hög krysstag och glänste.

"Fälgkors endast 70 :-"

Stod det på en skylt. Ja, just det ja! Tänkte jag. Så heter det, ja. Men vad är då krysstag..? Hmm..? Skitsamma.

Jag betalade och gick ut ur affären. I bilen utanför berättade jag för Filmstjärnan vad som hänt och efter lite dividerande kom vi till slut på vad krysstag är för något:

En brottarterm.

Inte undra på att killen på Bilia trodde det var dolda kameran.

(tack till Memoarerna för inspiration till ihågkomst)

Sch! Huskorset har högtidsstund i tv-soffan

Veckans konsert ges i detta nu på SVT2 för mig, några tallar och en skimmel ute i skogen någonstans utanför Alingsås.

Fredrik Egerstrand och Kalle Gustavsson Jerneholm har gjort filmen. Mitt giss är att den förste står för bild och den andre för ljud (för den som är intresserad av det specifika).

Det är så jävla bra, va.

Lillkillen strikes again

"Snälla, snälla Lillkillen, du kaaan väl äta upp din sista broccoli också?"

"NEJ. Jag är Zombie."

Tre sekunder senare lindar han in sig i ett fårskinn.

"Mamma, jag är en liten liten liten igelkott."

Kids.

Can´t live with them, can´t nuke´em.

Ja jag är kvar

Skitväder.

Jag hade tänkt trädgård med barna.

Sket sig.

Filmstjärna borta på jobb. Längtar efter honom.

Ongarna klänggnäller (fast nu har de hittat nåt bus att göra på övervåningen hör jag).

Morsan sms-ade (förlåt, men jag har så svårt för ordet "messade", det tar emot nåt jävulskt) och påminde om den här. Det var bra, den piggar alltid upp.

Uff.

Är lite låg bara. Det mest irriterande är att jag själv är den enda som kan göra något åt det.

Nu gör jag det. Något.

Kanske.

Rätt cool fasaddekor

'

Premiär på Lorcas Publiken, regi Suzanne Osten.

Och så kände jag mig rätt snygg idag

Sjuka barn ställer till det.

Lillkillen blir inte av med sin feber. Den är dock inte så hög som i början och avföringen är fast och fin så vi misstänker inget svin här inte.

Med hjälp av akututryckning från Skåne (min hulda moder) har vi klarat veckans rep och föreställningar med minsta möjliga VAB. Puh.

Nästa vecka blir det nya utmaningar: Då har Sjuåringen lov, jag har föräldramedverkan på kooperativet på måndagen (då följer han med mig till dagis) och den dagen är Filmstjärnan i Stockholm och jobbar. Vad kul det blir då om Sjuåringen eller jag tar över Lillkillens flunsa. (I´m a glass-is-half-empty-kind of girl, märks det?)

Idag var Tyskan tillbaka från Berlin och tittade till sitt verk. Vi var i god form, det var s.a.s. en representativ föreställning hon fick se. Det var roligt att se henne igen och trevligt nog var hon nöjd - om än med några synpunkter.

Jag hade gruvat mig lite för genomgången efteråt, hon är rar och snäll det är hon visst det, men premiärveckeinfernot finns fortfarande i ganska färskt minne och muskelminnet i min kropp har ingen som helst lust att återuppleva det.

I det här läget känner jag att jag gjort karaktären till min inom de ramar hon gav där och då och eftersom hon var nöjd, knyter jag ihop det paketet och lägger det på Hyllan För Viktiga Erfarenheter. Känns bra. En bra dag.

Hur tänkte dom här?

För aftonens - ja kanske veckans, månadens - IT-upplevelse tackar vi Prankmonkey och hans tipsare.

Väluppfostrade ongar

Lillkillen fick ändå hämtas tidigare än beräknat från dagis för han hade 39,3.

Jag är på ett sjukt karriäristiskt vis glad och lättad över att han lät bli att bli sjuk en enda gång under de gångna sex veckorna, med inställda föreställningar och dylika jobbigheter som följd.

Sjuåringen har också skött sig på den fronten.

Alltså - självklart - barnen går först. Men ändå.

Måndag är ledig dag i vårt gebit

"Dagen idag är en märkvärdig sak

Evighet fram och evighet bak"

Alf Henrikson, vem annars.

Under alla veckor av konstant-jobb har diverse underhåll och göromål i vårt hushåll fått stå på undantag eller samlas på hög, såsom dammsugning, återvinning och dylika saker. Därför tänker vi ägna dagen idag åt att rensa upp lite i röran. Har ni förresten läst den boken? Det är en visserligen rätt mysflummig lunta - men som jag aldrig läst ut eftersom jag blir så sabla städsugen varje gång jag försöker. Och då kan den vara hur flummig den har lust, vad mig anbelangar.

Den trasiga torktumlaren t.ex., som stått som trädgårdsprydnad nere vid källardörren i sex veckor sedan vi köpte en ny, ska idag förpassas till tippen. Tung som ett kassaskåp är den och ska forslas uppför alla knollriga stigar och småbackar i trädgården, upp till bilen och det är punka på skottkärran. Kan bli kul.

Sedan hämtar vi barna tidigt.

Vad gör ni på måndagar? Prisar att helgen är slut?

"En sån som han" 10:e och sista delen

Jobbar lite i alla fall. Kunde inte hålla sig.

"En sån som han" Del 9

Slöade lite framför datorn efter maten medan ongarna sprang runt runt, hoppade i soffan och tjoade till "Staying Alive".

Trettio sekunder efter att denna bild togs drog Sjuåringen omkull brorsan på skämt men Lillkillen var inte beredd. Han for i backen med kranen först, varvid ett väldigt blodvite uppstod. Han gallskrek av smärta och när han såg hur det rann tjockt snorblod ner på kläderna, skrek han förstås ännu mer.

Sjuåringen blev skiträdd, så mycket blod hade han väl aldrig sett i sitt liv, så han gallskrek han med. Han trodde väl att han halvt haft ihjäl bror sin.

Tröstning, badning (med dubbelkoll av Lillkillens tänder och mun så inget satt löst) och läggning av dem båda följde, trötta som trasor.

"En sån som han" Del 8

Den kryddgnuggade (rosmarin, kryddnejlika, kanel, kryddpeppar, äppelgelé, rapsolja, salt) fläskfilén uppskattades mycket, liksom den djävulskt läckra såsen. Till detta timjanrotsaker i ugn, äppelgelé & en sallad med dressing.

"En sån som han" Del 7

Läste om Spindelmannen för ongarna vid brasan medan maten blev klar.

"En sån som han" Del 6

Hade åsikter om middagen och dess tillredande.

"En sån som han" Del 5

Matade surdeg och förberedde levain-bak med russinjästen.