"Morgonfisen - frisk som brisen, Middagsprutten - seg och rutten"

Filmstjärnan och Lillkillen stack iväg och köpte croissanter och vi hade en lång och riktigt mysigt lördagsfrukost. Ja, så mysig som det går med två sketongar som inte kan varken sitta still på sina stolar, ha ordentligt bordskick, lyssna eller ens föra en normal konversation.

Vi småpratar om ditt och datt och plötsligt minns jag något från den gångna natten som jag tycker är intressant att berätta för min familj:

- Åh, javisst ja! Jag hade mardrömmar i natt, det har jag ju nästan aldrig. Jag vaknade av att jag grät...

Då blir jag avbruten av min yngste son som krälat runt en stund på sin stol. Han deklarerar glatt och informativt, ackompanjerad av ett omisskännligt ljud:

- Och dääär fes jag!

I afton länkar vi även ...

...till Memoarerna eller Smuckers som han också kallar sig. Det är en komplicerad rättighetshistoria det där med namnbytet som jag inte riktigt kan och därför lämnar därhän för en ännu mer fantastisk, helt sann liten skröna om en hund vid namn Herman.

Kände för att småprata lite bara

En modern geografilektion fann jag hos Söderberg.

Filmstjärnan bakar bröd igen, det doftar som hemma hos änglarna.

Islandshästen fyllde fyrtio och hade ett kalaskul kalas i helgen. Hon hade bestämt allt och var i sitt bästa duracellkanin-esse. Araben kom dit direkt från Indien (förvirrat det här), det Engelska Fullblodet var där från Skåne, nyskild, snyggare och klokare än någonsin. Shetlandsponnyn och Doktor Blod hade fixat kaffemaskin i present med små knappar - av den sort jag vill minnas att Figge hade en liten serie om en gång, med små kaffedosor man petar i, trycker på en knapp och vips får man en fa-a-a-antastisk espresso. Tro´t den som vill.

Nåväl. Det var massor med uppträdanden, husband och laj, vi i Hästgänget bidrog med en av Huskorset författad visa på melodin till "Lyckliga gatan".

Hennes bror var Buttericksutklädd till IndianPontare och sjöng "När vindarna viskar mitt namn" och det var så roligt att jag blev helt stel. Det är ju en förskräcklig låt som det ändå ompaompa-svänger om. Uach. Och aaahaha-haaaa! Och brrrrr.

Filmstjärnan hade lånat en kompis hemsydda nakendräkt (inkl. naturtroget klockspel och pendel) och sjöng en långsam bossaversion av Ugglas "Fyra sekunder" medans han strippade inpå bara nylonen. Ingen i helahela världen hade blivit gladare för det än Islandshästen, hon grät och skrattade så hon fick kramp. Jo, förresten, kanske även Moder solo hade uppskattat det lika mycket. Ett bra kalas!

F.n. repar vi och motar vi magsjukan i grind efter bästa förmåga. Det är inne på andra varvet nu på kooperativet, förra gången klarade jag och Sjuåringen oss.

En onge från vårt dagis hade blivit sjuk på Ica Maxi.

I kön. Sssplasssch!

Folk hade flytt platsen som av en tryckvåg.

Hade förresten maskprov idag, med smink och värmespolar i och hela baletten. Det blev flådigt värre. Jag struntade i att sminka av på teatern och åkte för att hämta Sjuåringen på skolan. Väl där mötte jag Bullen (8år) som genast frågade om jag var clown.

Hepp!