Billigare än restylane i allafall

Ett litet oskyldigt barn tänkte förut idag känna efter om handtaget till stekpannan som hyste lunch-ugnspannkakan var varmt. Han valde att använda munnen för detta test. Ingen vuxen förstod vad han hade i sinnet och hann följaktligen hejda honom.

Blodvite uppstod, ongen som vanligtvis skriker som en gris och aldrig i helvete sitter still i en jävla minut uppfylldes av någon sorts adrenalinchockat lugn och sa inte flaska. Ett sinnestillstånd som varade resten av dagen.

Nulägesrapport: Läppar som en riktig lyxfru från Östermalm.

Som en törstig i öknen...

... ser och lyssnar jag på Skypen när Filmstjärnan och killarna berättar om luciafirande på Lillkillens kooperativ igår, sen eftermiddag (igår? Eftermiddag? _Sen_ eftermiddag? Ja, 16.30. Det är bort i tok alltsamman, men jag lägger mig inte i det där. Har förmodligen med syskons lussefirande på viktigare ställen att göra.).
Sexåringen var med på dagis, han hade varit trött och konstant lutat sig med hela sin kroppstyngd (deklarerade han själv stolt) mot Filmstjärnan. Lillkillen hade vägrat klä ut sig eftersom han är i trotsåldern, gnällt eftersom han var trött som en trasa emedan han håller på att sluta sova middag, vägrat stå med och sjunga utan bara velat ha saft. Han fick tag på en mugg med något han trodde var saft och slök innehållet. Det var inte saft och han blev arg:

"Nä-ä! Det här var ju te!"

Nej, men glögg.