Och: Jag har frågat en favoritillustratör om han ville läsa och det kunde han tänka sig, även om han också skrev att han hade mycket att göra just nu.
Och: Jag håller på att kamma ut vilka förlag som kan tänkas vara intresserade av manuset.
Ingen har sagt nej till något än, liksom.
Det är det bästa. Det är nog därför jag suger på karamellen, drar på att skicka iväg... Jag vill inte att refuseringarna ska börja trilla in. Det är så jädra hårt.
I liknande situationer rörande mitt yrke kan jag, om jag t.ex. inte får en viss roll, numera tänka "det är ni som är konstiga, det är jag som är normal" och därmed luta mig mot en yrkeskunskap, mitt tycke och min smak.
Det är svårare i det här fallet. Det här är inte mitt jobb. Att skriva har jag inte utbildat mig för att göra. Det gör jag enkom för att jag har mycket svårt att låta bli.
Och för att ni läser här.
