Filmstjärnan bara river sönder den.

Någon gång i en avlägsen lycklig framtid ska jag ha listat ut vilken tåt som är den rätta. Så att jag bara kan dra, varje gång.
Någon gång, någonstans, någon dag.
Tills dess pillar jag och småklipper lite men står ändå där med ett snårigt trassel.
Förutom vid pass var femte gång då en perfekt tråd snällt repar upp sig, påsen öppnar sig snyggt och jag känner att det här, det är en bra dag.

Här ska kalasas!

Idag blir Lillkillen nämligen två år. Nu ska vi strax åka in till Underbara Kooperativet i Stan och svänga ihop marängsuisse och varmkorv samt blåsa serpentiner och ballonger. Jiiii-haa!

Femåringen har bestämt tårtan till helgens kalas. Det blir en chokladtårta med maränger, lemoncurd, vispad grädde och marsipanlock med ros. Kan bli hur äckligt som helst.

Bokreatips för Matidioter (läs Barlach)

"Trattoria" av Ursula Ferrigno.

Italiensk kokbok med recept som Filmstjärnan läst högt ur i kväll. Munnen savar och inspirationen flödar och man blir "rädd och lite kåt" (citat återigen från Gudfadern, den Trevlige Indiske Herrn), för inte fan är det GI, inte. Lägsta priset på nätet är 163:- , men vi hittade den på Akademibokhandelns rea för 149:-.

Sedan är det lite roligt att författarinnan heter som Hulken.

Säkert!

...men jag har förstått att jag nog kommer att bli väldigt förtjust i den här också. Ja, jag är väl lite sen, men sån´t är livet som småbarnsmorsa. Då är det tur att musik inte är som teater. Att den finns kvar.

Rebecka Törnqvist

Jag kan faktiskt inte komma på någon annan, nu levande, svensk sångerska som visat sig vara livsviktig för mig. Hennes svenska skiva är grym.

No kids on the blocket.se

Det var ingen som downright inte gillade ungar, visade min lilla enkät här till höger. Det tycker jag känns betryggande för människosläktets fortlevnad.
Dessutom hade jag väl knappt totat ihop den i ilskans hetta, förrän mitt hjärta vek sig för en blöt puss och lite bullsmulor i tangentbordet. Guuuud vad jag älskar mina barn. När jag nattar dem ligger jag och njuter av att inandas deras utandningar. Det är lite konstigt, jag klarar verkligen inte av andras begagnade luft, men deras andedräkt tycks mig dofta liv och villkorslös kärlek och jag påminns om vem jag är.

Bidragstagare festar på slutrean!

Marc, the preppy fag (Gudfaderns - den Trevlige Indiske Herrns benämning, inte min), Jacobs-pjuck i brun samt grön, bredrandig manchesterpräglad mocka. En femhundring är dels en sjättedel av ursprungspriset och dels inte dyrt för lite designhistoria i rätt storlek. Särskilt som de bara gör lite ont.
If you don´t get it - you just don´t.

Middagstipset

Ibland händer det sådant här i Nordstan. Då är det roligt att bo i Göteborg. Jag hade ingen tändsticksask, men ställde Filmstjärnan och Lillsvågern bredvid som substitut.

Men sudoku är larv

Min mobils dödsryckningar blir allt mer spastiska.
Strax före jag ska sova brukar jag spela ett pusselspel för att rensa huvudet för natten. Det är ett ganska simpelt ett, men för ändamålet mycket passande. Ibland blir jag så trött att jag somnar mitt i spelet - men det gör inget. Spelet bara tar en paus till nästa kväll och jag kan fortsätta där jag var utan att behöva börja om. Det är alltid på rea för tjunie spänn på 3games.

Idag dog spelfunktionen på mobilen. Det går inte att ens se vilka spel jag haft. Ett sällsamt ödes nyck är att igår natt tog jag den här bilden med Filmstjärnans mobil :


47825 poäng på en enda, tre veckor lång, spelomgång. I somras. Ah, bliss.

Om det förra inlägget var havregrynsgröt så är det här en löjromstoast.

Jag kunde naturligtvis inte, visade det sig, leva med att enbart vara en foträt tönt. Det finns något som heter måttliga korvar, även beträffande duktighet.
Så även om det var en lång promenad, var jag tvungen att leta upp den där affären som heter "Snygga skor".
De hade rea.

Men den ligger jävligt långt från affären "Snygga skor"

Jag undrar över vilket ljushuvud till AD (eller heter det copywriter?) som kläckte den sloganen. Men firmanamnet ljuger inte, jag har köpt ett par där och vill aldrig ha några andra.

Det är nu över två år sedan jag blev indragen i det här träsket. Jag provade de tyngre grejorna första gången när när jag lirade Maratondansen på Backa med bl.a. den respektingivande Rivjärnsaktrisen. Hon sög tag i mig under en paus och förklarade exakt vilken idiot jag var som trodde att jag - som var gravid - skulle kunna dansa mambo in i nionde månaden fyra-fem kvällar i veckan oskadd. Jag hummade och tittade i marken och hade inget att komma med. Ingen vej gick udenom och jag började knarka hålfotsinlägg.

Men inte är det rockenroll inte.

Ah, the Glamour of the Theatrebusiness!

Huskorset avnjuter en liten Pommery till sina e-kassekort.

Inte en av mina mest lyckade idéer

Godiva skriver bl.a. om silvertejp idag.

I min gröna ungdom, en gång på Fakiren i Malmö, hade Darling Desperados cowboyfest. Min kompis från teaterlinjen på Fridhems FHS jobbade på Fakiren och hon anlitade mig och två Fridhemstjejer till som barpersonal. Teaterelever som vi var, ville vi givetvis imponera på de "riktiga" teatermänniskorna. Vi gick verkligen in för "Fallna-vilda-västern-kvinne-looken", med korsetter, spetsar, urringningar och hårprydnader.
Joppheidi hade, visade det sig, inte någon passande bh till sin Western-Nattfjäril-klänning och var mycket besviken och lite avis på våra hyllor.

"Det fixar vi med Gaffa!"

hojtade jag och mycket riktigt: Den mest beundrade urringingen den aftonen blev hennes. Stor succé och Joppheidi strålade mycket nöjd, i baren. Det var, kort sagt, ett kanonparty.

Men.
När det var slut och vi skulle svida om och gå hem vid halv fem på morgonen hördes ett vrål från toaletten. Joppheidi stod därinne och skulle linda upp tejpen. Vars klister smält samman med hennes skinn ner till underhuden.

Nu är det nock.

Nu lägger mobilen menyer ovanpå varandra, stänger av sig själv, halva knappsatsen lyser inte + är seg, samt det faktum som ni nu hört några ggr, att inte kameran funkar.
Såååå...snart i en sketsnygg handväska nära mig:

...och så har Huskorset utökat favoritlistan II

...med sprutarga, skitcoola Elin.
Beware.

...och så har Huskorset utökat favoritlistan

Bland de permanenta länkarna till höger finns nu även Moder Solo, Atahari, Ordsnok & Die Quelle.

God natt!

Och nu har jag pifflat tillbaka

Ordsnok uppmärksammade att jag plötsligt hette Huskorset from Hell i kommentarsfälten istället för det forna, prompare (prompt, prompare, prompast - eller?) Huskorset.
Mycket riktigt. Jag hade, utan att riktigt begripa att det var det jag gjorde, pifflat om i profilen i samband med att jag "kom ut" häromdagen. Det är nu åtgärdat. Man vill ju inte att folk ska tro at man är nån annan. Efternamnet är fortfarande from Hell, men det blir lite intimare och trevligare på det här viset. Tycker jag, trallala.

Poll! Poll! (och ett recyclat skämt)

Nu har jag startat en viktig undersökning här till höger som kan bli vägledande i frågan om huruvida jag kommer att sälja ongarna på blocket eller inte.
Återigen med tag-linen:

"Do you want New Kids on the Blocket?"

Fysik, m.a.o.?

När man packar upp efter en flytt hittar man resterna av sina forna liv. De liv man levde före olika personer och efter andra personer; före och efter diverse utbildningar; samt inte minst från de liv man levde under de perioder man förändrades allra mest.
I en av mina gamla "idé-böcker" (de där jag skrev ner lite vad som helst och alltid hade med mig) hittar jag följande:

"Jag tror inte på någon Gud.
Jag tror på makterna
som skapar mellanrummen
mellan löven i träden."

Jag minns att jag åkte spårvagn längs Vasagatan i Göteborg när jag tänkte det. Det var en sådan där smärtsamt vacker höstdag, löven knallgula, orange och roströda. Genom spårvagnsfönstret såg jag, klarare än någonsin, just de där mellanrummen förflytta sig i förhållande till mig, där jag satt.

Tom Waits - Ol' 55

Ibland kommer man på, när man har bråkat med sin Filmstjärna, hur dumihuvet man var och hur mycket man älskar honom och vilken underbar låt som manglades till oigenkännlighet av Gudfadern (Den Trevlige Indiske Herrn) och Den Franske Rovfågeln på vårt bröllop.