Tillbaka i Sveriges Framstjärt

I natt bor vi på hotell.
I morgon i paradiset på jorden.

Hmm...det blir det vi får se:
Femåringen gråter och längtar redan hem. Det finns ingen mysbelysning på rummet. Nix vattenkokare. Inget skumbad. Bara två karameller när vi är fyra stycken.
Däremot GT (inte pappersvarianten) och "Studentenfutter".
Jag har sovit max fyra timmar per natt sedan jag minns inte när. Jag har slitit halva dan med "förflytt" och två ongar i hasorna.
Ikväll har jag, sedan de somnat, brottats med hotellets jävla kukinternet. Nu funkar det. Men jag kan inte kolla min mail. Varning för dröjsmål i framtida inläggsleveranser, vem vet när vi får bredband.
Filmstjärnan jobbar delad dag, d.v.s. både dag och kväll, d.v.s. han kom just hit och jag har inte hunnit ringa min sjuka Pappa idag, däremot har jag tänkt på honom. En hel del.

Vårt hem står i lådor i gamla vardagsrummet, packat av Packmäster och hans bror, och i morgon tar de med sig två till och börjar kånka och köra mot
"Jonsered! Jo-jo-jo-jo-jo-jo-jo-Jonsered! " (mel. Hooray for Hollywood)

Till nyår åker vi till Källstorp i Skåne och besöker min far på vägen.
Jag vet att det kommer tusen saker till veckan därpå, men jag orkar inte tänka på det.

Och alltalltallt ovan - utom Pappa - är lyxproblem.

Här finns det tyska pengar att tjäna

"We´re now entering Persbrandtland"
sa Filmstjärnan när vi körde in mot Jakobsberg. Vi skulle hälsa på underbara Kusin M (plus far och bror) som, precis som Micke P, är barnfödda i just "Jakan". Kusin P har bl.a. haft hans mamma som lärare, och liknande små historier som de och det övriga folket i Jakobsberg sitter på.

Då slog det mig - en themepark, kanske?! Rundturer i Jakobsberg, upp på Söderhöjden, med ingående kartor: "...där fick han sin allra första fylla på fesljummen mellanöl - här är burken", "...här tog han sina första balettsprång...", "Det här hålet i dörren till muggen på restaurang Dolphin blev till när...", ja, ni fattar.
För barnen - en studsmatta nedanför lektornet "Måsen", som man givetvis ska hoppa av så fort som möjligt. Snabbast får en Gunvald-T-shirt. Och så "the Mikey Ride": Snurra 200 varv nere på Allmogeplatsen, dra en lina och hoppa på pendeln mot Bålsta utan biljett.

Fler förslag?

Livet går vidare

Släkt, sillsallad, köttbullar & knäck. Filmstjärnan var tomte från Rovanjemi som på sjungande finlandsvenska meddelade att han skulle via Vallentuna innan han for till Nordpolen - för det låg så bra till på vägen. Femåringen blev förbannad över en julklapp och euforisk över en annan. Lillkillen blev trött på paket och vägrade till sist öppna fler. Han satt istället och sög på en huvudvärksblinkande och illsnurrande mojäng med ett katatoniskt uttryck i ögonen.

Jag drog mig undan till bloggosfären för en stunds lugn och ro innan vi går på julbord igen, följt av julkalender och den omistlige Karl-Bertil. Ser på klockan nu och inser att jag får skyffla Jansson i ett huj om jag ska hinna. Jag gifte mig med Filmstjärnan till stor del tack vare hans Jansson.

K meddelar att tilståndet är oförändrat, men diagnosen är ännu ej ställd. Hon är full av tillförsikt, den rara människan som älskar min far.

Tänk att det blev jul i alla fall.

Man kan tro att jag blitt kristdemokrat

En välsignelse det i sanning är med god, klok och kär familj och släkt när världen vacklar omkring en, eller snarare i andra änden av landet. K och jag har sms:at till varandra under kvällen och kan kanske sova ändå, i natt. Men det är inte utan att jag "grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta."

La Nizzo
par Victorio Rydmonto, in transpiranto par Ludoviko Hagwaldo

Fimbulnoktürn' hat strong klimat,
asterix funkas et brassas.
Tutti slafas in isolat
tief in las missinassas.
Lunan traskas la rutt sordin',
snoj lajt' in blanko sür la pin',
dito sür baldakino.
Nizz' ist nur piggelino.

Natten är dagens mor

Fick ett samtal från K mitt i kusinkalas, pyssel och granklädning.
Ska man verkligen blogga om sån´t här? Jag vet inte, jag gör det ändå.
Och det är rött, för det skriver jag ingen annanstans. Även om Barlach tycker det är fult;)

Det verkar som om Pappa har myolom, en form av leukemi. Cancer, alltså.
Har vi inte haft nog av det i den här familjen?

Nu är det jul igen

Två år på raken har följande skett: Familjen ska fara på ferie och jag har kommit ihåg varenda pinal till både barna, mig själv och hushållet (inkluderat sommarapotek, kryddskåp och påminnelse till Filmstjärnan om hans specialsalva.) Vid framkomst inser jag att min egen packning står kvar i hallen i Göteborg. Hygienartiklar, skor och kläder - utom de jag går och står i. Jag förstår varför jag är så sur ibland och känner mig bortglömd, förbisedd och obekräftad. På ytan ett ego, inuti sätter jag mig själv sist. Därav martyrskapet, för någon måtta och balans får det ju vara.

Riktigt så illa gick det inte när vi igår for till Täby ("Stan på landet") för att fira jul. Förbättringen bestod i att den här gången blev Femåringens väska kvar i hallen. Med alla kläder och den nödvändiga tomtedressen i.

Det är verkligen jättemysigt i Täby Centrum på lilljulafton:
En mamma skrek: "Stanna! Stanna! Stanna!" åt sin unge - som inte stannade - varpå mamman tog med en hand tag bakifrån i sin sons huvud, så att pek-och ringfinger krokade fast under ögonbrynsbenen på pojken, och drog bakåt och skrek "Stanna!" en gång till, för säkerhets skull.
Filmstjärnan och jag tittade på varandra, först med höjda ögonbryn, men sedan kom vi på bättre tankar. Vi vet alla hur ungar vara, och Filmstjärnan tyckte det var ett innovativt ställe att grabba sin unge: "Vilket bra tag hon fick!"
Vi köpte lite kläder till Femåringen, men någon tomtemysdress stod icke att uppbringa på hela jävla bygget, dock en tomteluva (som vi köpte men som han vägrar ens prova), och Lillkillen pinkade utanför blöjan. Tror ni vi hade några extra med?

Väl hemkomna fick vi smaka på julskinkan med apotekssenap på vörtbröd och julmust till.
Snart är huset fullt av folk. Nu är det som det ska vara: Alldeles, alldeles underbart.

En riktigt God Jul önskar jag er.

Att köpa sig lycklig på morgonkvisten

Klockan 09.07 skrevs köpebrev på, nycklar mottogs och pengar flög som ettor och nollor genom luft och koppartråd.
Nu har vi ett hus.
Jag känner mig avgjort lyckligare än förut. Det har att göra med köpeskillingens storlek i direkt proportion till vad man personligen egentligen har råd med. Köper man något man de facto vet att man inte har pengar till (utan måste låna) så infinner sig ett litet adrenalinrus (inte så mycket, man har ju kollat att man har till räntorna, men några tre miljoner har man ju inte) som ökar det allmänna välbefinnandet. Sic!

Men eftersom Thaliiiia inte tar hänsyn till skitsaker som att folk byter liv, fick Filmstjärnan hastas till repetition och jag fick åka ensam till paradiset på jorden, med fyra flyttlådor.

"Det får plats en till. Jag bestämmer det!"

fräste jag åt honom i morse när jag bar lådor från källaren som han packade in i bilen.

Donade lite i kåken, så den inte känner sig så ensam i jul. Det står några gamla tyska tomtar på spiselkransen, orkidéer i fönstren och en ost i kylen. På eftermiddagen hämtade jag killarna på dagis och Filmstjärnan vid teatern och vi åkte ut till huset. Femåringen ville bara sitta på golvet i sitt (helt kala) rum och läsa Bamse. Lillkillen sprang runtrunt och snackade sin lingo med hög röst för att det ekade så roligt. Filmstjärnan ville inte att advents-elljusstakarna skulle vara tända när vi är borta över jul. Det är ju trots allt ett trähus.
Middag åts på Safir, den lokala restaurangen. Vh1 spelade örhängen från min ungdom och jag tog Capricciosa och en tjeckisk öl jag gillar.

Det blir bra, det här.

8 1/2 timme kvar...

...tills köpet av det lilla rara huset finalizas och vi får tillträde över tröskeln och kan tända brasa i spisen och gå barfota på trägolvet och mysa med värmeljus och filt i växthuset och sitta på trappen och dricka morgonkaffe och andas in den friska lantluften och bygga fördämningar i bäcken och halka på den såphala lilla träbron och frysa om fötterna på ovanvåningen - man sparar ju på värmen i eget bo - och upptäcka vilka trappsteg som knakar värst i trappan upp till ovanvåningen och ha ångest över reporäntan och elpriserna och vafan?ingickinteTCM? och bredbandsjäveluppkopplingen och ska Lillkillen få dagisplats? och sophämtning och sotning och lövräfsning och gräsklippning och rabattfadäser (när man rycker upp fel) och äppelomhändertagning och fasadskrapning samt dito-målande och...det blirbradetblirbradetblirbraaaaaaaaaa.

Jag kan stava till eksem.

Men det ser så tråkigt ut. Trååååkigt.
Eksem. Grå korridor, skolsköterska, lukt av desinfektion, genans.
Exem. En spännande, halvovanlig åkomma - något att förgylla ett blogginlägg med.
Ville bara säga det, eftersom jag själv är lite av en stava-rätt-då-för-i-helvete-petimeter.

Moluskerna kommer

Det är tydligen ingenting farligt med dessa små rackare, förutom att de triggar igång exem om man har minsta fallenhet för sådant. Det har Femåringen. Sån´t som kliar. De otrevliga små plopparna sitter såklart kring snoppen samt däromkring angränsande regioner och triggar allt vad de kan. Pungsmörj är numera en daglig del av hygienen. Det blir så frasigt annars.

Till Julkaffet i söndags kom en familj från kooperativet. Femåringen pratade en stund med mamman som han ju känner, och berättade vitt och brett om sin nya åkomma. Han ville visa, men det lyckades vi avstyra. Då tittade han under lugg, leende på mamman och sa inbjudande:

"Jag har väldigt rafsig pung."

Min kära Malin...

...har numera sin blogg här.

Nu har jag också gjort det

Bättre en femhundring i Awassa än två på BR Faetter i Nordstan (som häromdagen).
Och ändå vill jag åt båda för en riktigt God Jul.
(tack till Godiva och Mats för lån av bild)

Oj. (paus) Ja, det är bara att tugga i sig.

Jag är uppe och slarvar mitt i natten. Ett fylle-inlägg.
Det var Sing Star - på lokal - och en massa ungdomar och fruktansvärt kul.
Jag sjöng låtar som jag kände igen:
"I´ts raining men"
"Born to be wild"
och
"I will Survive"

Tror ni jag kan visa mig på stan igen? Jävla tur att vi flyttar till Jonsered.

Det är mycket nu

Jag skriver listor över listor jag behöver skriva.
Listor över saker som bara måååste göras innan Stockholmsresan till släkt och julfirning.


(Taget med Filmstjärnans telefon, min kamera vill inte vara med sedan Lillkillen hånglade upp mobilen för någon vecka sedan.) Eftersom vi kommer hem igen efter jul cirka sju timmar före herrar Packmästare kommer och stoppar ner oss i lådor och herrar Flyttgubbe kommer och bär bort oss, måste sjuttifjorton saker göras innan fredag.

Idag tog jag en en-och-en-halv-timmes-spurt i Nordstan och köpte julklappar till Femåringen och Lillkillen och alla deras kusiner:


Prutt-slime. Ain´t no christmas without it.

Kaksmulor i sängen

Julkaffet i går var ett kaos av kakor och kul, som det brukar, men jag frågar mig (same procedure as every year): Varför i hela helvetet ger vi oss till att städa före ett kalas? Är det bara vi som gör det? Visserligen kunde man sätta potatis under köksbordet och dammråttorna kunde ha svalt någon av de mindre gästerna igår, men i alla fall.
För när fjorton ungar, några tonåringar och fyrtio vuxna har bälgat kaffe & saft och môlat (jättebra göteborgskt ord som jag efter tio års tveksamhet nu anammat) kakor och bullar i fyra timmar ser hemmet ut som om just precis det har hänt.

Farsfabriksregissören sa en gång apropå städning: "We don´t want clean - we want the impression of clean" och det är kloka ord. Ska tänka på det när det drar ihop sig till julkaffe i nya huset i advent om ett år.

Men FOLK!

"Galen idiot? Ring P1 du också!" sa dom i P3s saligt insomnade Clownen Luktar Bensin för några år sedan, och det står sig.

Idag var det en som tyckte att han hade fina belägg för att homosexuella inte ska få ingå äktenskap. Meningen med äktenskap är ju att skaffa barn, och det kan man bara om man är "hanne & hona" (o, det är så roligt när folk börjar prata med allvarlig röst om människan som ett djur).
"Men", kontrade programledaren, "om en man och en kvinna ingår äktenskap utan att vilja skaffa barn - ska de få det då? "
Nej, det var han inte säker på.
Jag utvecklar:
De som inte kan få barn - ska de tvingas skilja sig?
Homofientligt hittepo-svar: Nej, för det kan de ju inte hjälpa att de inte kan.
Kan en bög hjälpa att han är gillar karlar?
Äktenskapet är till för reproduktion.
Vad hände med tvåsamhet, kärlek, tillhörighet, trygghet, sällskap?

Det var humor på hög men sorglig nivå.

Tråkig fundering för alla andra än mig själv

Jag har inbillat mig att jag är anonym här. Vilket är crap. Det är inte svårt att leta reda på mig, (särskilt inte som jag gärna lägger ut ledtrådar till den som verkar nyfiken). Och nu när andra bloggstället ska lägga ner vill jag hellre importera & hänvisa därifrån hit än tvärtom. Egentligen är det inget problem, det är bara det att det har varit lite trevligt att kunna vara undercover. Jag är inte en vidare spännande person. Det är mer kittlande såhär. Det KAN vara nån ball, känd skådis liksom, som bloggar i hemlighet...visst, eller hur: Spännande kändis som bor i Göteborg. Vem fan då skulle det vara? Finns inte. Och TA-DAH, då har ni mig. Jag är vad vi får nöja oss med i Sveriges framstjärt!

Jag trodde Ernst Brunner men det var Virginia Woolf

...i förrgår hos Lotten. Det var pinsamt. Jag var stensäker. Och skrev vitsiga ledtrådar. Huvva.

Golvad av gårdagens nesa
Idéer för dagens är glesa
Det kan vara någon från Asien
...jag är väl ute å cyklar igen
Men det låter lite som...Kina
Oh, Lotten, det här är ljuv pina!
Jag samlar mina styrkor från ingenting
Och drar till med jävla Deng Xiao Ping

skrev jag igår. Så fick jag fnissa lite själv i alla fall.

Men idag är jag fan säker.
Det är Dolly.

Huskorset är lesset i ögat

Den uschliga lilla gratisblaskan jag krönikerar för läggs ner lagom till jul.

Jag tycker det är väldigt tråkigt. Det var roligt att blogga för dom och roligare ändå att skriva krönikor (för det var betalt). Och jätteroligt att snårskogsräkna hur jag skulle kryssa i på e-kassan när jag fått min krönikeslant och p.g.a. den få mindre pengar att röra mig med än om jag inte jobbat. Det var det jätteroligaste.

Men jag är inte den som är den. Jag tänker fortsätta knarka blogg, jag har ju börjat bra här. Får väl hänvisa hit och sedan i rättvisans namn komma ut och visa Huskorsets sanna jag. Fast så jävla anonym är jag inte, har jag förstått. Men det kan ju också kvitta.

Julfaktor 0, Kulfaktor 1 000 000 000

Formen på Årets Pepparkakshus bestämdes av Femåringen för några veckor sedan. Det skulle vara Star Vårts. Det hör också till att skapelsen ska vara färdig att skrytas med vid det likaledes årliga Julkaffet som hålls någon adventssöndag i vårt hem och som i år går av stapeln på söndag. Sooo...I give you:

The Millennium Falcon in it´s natural environment - space.

Ett kort utan blixt också, för att visa de intressanta ljuseffekterna skapade av cykellampor:

Nästa år blir det kåken i Jonsered. I mellandagarna flyttar vi - tjohooo!
Undrar hur det går för Erika Hrnbom m familj?