Putz weg!

Källarrenoveringen fortskrider sakta men säkert, med nya härliga utmaningar varje dag. Idag löste t.ex. Filmstjärnan en klinkerkris medan jag höll till i Fritzlkammarn. Knack knack!


Inte allt, men en hel del puts ska bort. Men man riskerar väl stenlunga på kuppen, satan vad det dammar, särskilt när man sopar upp det bortknackade.
Annars? Jorå, betonggolvet kom igår:

I morgon börjar snickarn med att sätta upp innerväggar.
Strax ska jag åka o filma i kväll/natt. Maskören kommer att bli glad åt att jag är så dammig i håret (jo, faktiskt!). Hejhej!

Hur var det nu med myggen och kamelerna?

Ur SAS reklamfolder som handlar om en trevlig liten familj (där Arvind är pappan) som alltid flyger överallt "för det är så HIMLA praktiskt och så SAS som alltid kommer i tid".

Bananversionen av Bockstensmannen

Seger i my own private varv

Kultursamen kom igår på snabbvisit, han sprang Göteborgsvarvet idag, han.

Tänk om man skulle göra det nästa år? Herregud, det hisnar nästan när jag tänker på det... Och nu slår det mig som en blixt från klar himmel! Plötsligt förstår jag vad makterna har i beredskap för mig! Det är det jag måste göra för att äntligen få höra The Sunday Loud Music Club! (de spelar nämligen varje år på ett ställe längs banan på Hisingen) Varje annan gång det varit konsert har jag missat dem, nämligen. Men nu förstår jag hur slipstenen ska dras.

Själv sprang jag utan att börja grina idag, för första gången efter Stora Sorgen förra året. 3,8 km. Ingen särskild tid, typ skitlångsamt, det kändes helt egalt för - det gick! (eller snarare sprang, moahaha.)

Åttaåringen hängde på, det var också premiär och det var inget mindre än helgrymt. (Att han var med bidrog förmodligen till att jag inte bröt ihop i en liten gråtsnorhög efter en och en halv km) Sedan stack han på scouthajk, glad som en speleman med ny ryggsäck och ny sovsäck. Han är borta tills i morgon lunch. Hajken kostar en hundring att vara med på. Jädra billig barnvakt när man tänker efter och är på sitt mest raljanta humör. Och så får man vara hemma själv och plantera i trädgårn!

Hej Matematik!

Huskorset ska måla 230 meter pärlspont. Shellack, linoljefärg, tre strykningar, ett dygns torktid per strykning. Det får plats ca 16 bräder per gång, bräderna är 4,8 m långa. Grannen ska ha partytältet den 30 maj för då tar granndottern studenten. Huskorset ska filma två dagar, rådda en hajk, ett vattkoppsbarn, hinna träna m.m. (osäkerhetsprincipen?).
Hinner hon?

Torsdag 12/5-2011, kl 23.43.

Jaha. Här har man äntligen tagit sig för att blogga och då har blogger lagt ner. Häpp. Men jag är envis. Sparar och publicerar i morrn. För det är ju så intressant, det jag skriver.

Idag har jag hunnit tupera Åttaåringens hår så han såg ut som Sonic (det var utklädningsdag på skolan och han ville vara punkare), jaga bladlöss, åka till Alingsås och köpa ett nytt men gammalt element, hämta paket på posten, Skypa med Madame Glam i Köpenhamn, bygga ett kott-hus tillsammans med Åttaåringen och hans kompisar till deras kottar (jodå, de fick både skruva med skruvdragaren och borra med borrmaskinen. Jag har blivit mycket bättre på att låta bli att hjälpa till), tvätta och hänga fem maskiner tvätt, laga lasagne, cykla runt byn för att hämta ongar, på tok för unga för att ha mobiltelefon, för att det ska ätas middag. Jag har vidare vikt all tvätt, kommit ihåg att behandla och plåstra om en envis vårta på Lillkillens tå, lagt ongarna och målat kanske 15 meter av alla takbräder till källaren tunt som fan med linoljefärg samt tagit hand om köket när barnen somnat. Filmstjärnan? Jo, han är minsann på möte och middag med vin med Den Där Dag och någon tuff filmperson, typ. Hmpf.

Jag fattar inte riktigt själv hur jag hann alltihop. Det var väl för att jag var så sur mot barna där på slutet. Lillkillen skakade om en färgburk och jag sa till honom att sluta med det. Då ställde han visserligen ner den men sparkade till den så den fick en buckla men locket gick inte upp, tack och lov. Jävlar, vad arg jag var. Han är inne i nån period nu, gör ofta exakt tvärtom vad jag ber honom om. Han vill ha uppmärksamhet, antar jag. Jag ser det som ett kärleksbevis. Tyvärr först efter att jag gormat som en sabla gorgon.

En annan kul grej som hände igår var att våra kära fina byggare kom fram till att takhöjden i källaren inte dög. Rådslag följde, fakta lades fram för oss lekmän - och Filmstjärnan och jag höll med dem. Så alla rör som redan dragits, all frigolit, allt grus som redan lagts in ska hivas ut igen och läggas under presenning i backen ner mot bäcken. Jag var genast där och såg till att de inte lade något på den enda Krollilja vi har som skjuter blommor. De andra har bara fjösblad och små bladrosetter än så länge. Sju år från frö tar det. Men det är fan så mycket lättare än å ha ongar. Puh.

Sven Ingvars – Börja om från början

Ett Huskors dagbok

Varit och tränat. Hittat roliga muskler.

Mailat Herr Byggmästaren om att vi nog vill ha en annan sorts dusch ändå. Det känns helt normalt, detta att man inte bestämmer sig med en gång, fastän man bestämt sig. Eller hur Mixer-Snokis? Hoppas Herr Byggmästaren också tycker det.

Varit och storhandlat. Hittade fint kött på extrapris.

Filmstjärnan har köpt träbockar, vi ska måla pärlspont till källartaket.

Nu blir det hängmattan en stund.

Det är så bra allting.

Jag känner mig snäll just nu, snäll som en ullhårig och varmt religiös gammal tant.

...Hallå?

Oj vad blogginspirationen tryter. Ändå sitter jag här på jordens inlägg som aldrig kommer att bli skrivet. Förlåt att jag ens berättar det, det är ju så dumt.

Har ni varit på cykelfest någon gång?

Det finns en här i byn, som roddas med bravur av ett gäng kvinnor sedan tio år tillbaka. Massor av människor cyklar omkring och hem till varandra och avnjuter i tur och ordning aperitif, förrätt, varmrätt och efterrätt hos olika människor enligt ett i förväg uppgjort schema; till sist sammanstrålar man uppe i en festlokal för partaj natten lång. Den gick av stapeln i helgen och för första gången sedan vi flyttade hit deltog vi. Det var åttiotalstema.

Det ska jag inte skriva om.

*

I morse sprang jag en liten vända och duschade i trädgårdsslangen efteråt medan snickarn var och köpte bräder. Dra åt helvete vad kallt det var.

Andante

Jo, jag tar det lite piano med bloggen, om man säger. Som ni märker.

Det händer så mycket överallt omkring här nu och jag vill så mycket, springer iväg alldeles för fort och får sedan flåsa ikapp mig själv med andan i halsen.

Det traskade ner fyra jättestora män i vår källare häromdagen. Verkligen jättestora. Nu är allt som var i källaren inte där längre.

Snickarn kommer. Trevlig typ. Olika rörmokare kommer.

"Oj, nu får ni inte diska förrns i morgon." "Nähä, åkej."

"Var ska handfatet stå?" "Typ... där"

"Vi måste bygga en vägg här. " " Javisst"

Omplantering av pelargoner. Byggning av spaljé. Trädgårdspill.

Ikväll var jag och Åttaåringen och såg Undermän på Storan. Han blev totalt begeistrad och höll på och lyfte deras 32-kilos-kettlebells i en kvart efteråt. Själv väger han väl 34 eller nåt.

"Men det här var ju typ det roligaste jag har varit med om i hela mitt liv!!!" sa han när jag nattade honom. Yay!

Bloggar om´et istället...

Jag är lyckligt befriad från nämnvärd PMS, men i deklarationstider tar humöret igen på blankettkarusellen vad det förlorar på hormongungorna. Det finns ingenting som gör mig så förbannad som att deklarera. Jag har lassvis med gamla papper med uppgifter om allt möjligt - betänk att jag har bortåt tjugo arbetsgivare på ett år, ibland mer - men givetvis inte exakt de papperna som efterfrågas. Uppgifter som ter sig enormt svåra att ta reda på. Faaan.

Alldeles nyss skällde jag ur mig för Filmstjärnan som bara såg på TV och inget ont gjort. Han erbjöd sig att göra det åt mig - som han gjort flera gånger, skam till sägandes. Jag avböjde, förbannad sur och tvär som en gammal gris.

Men nu jävlar.

Himlaskriande är ordet

Vi fick SD-reklam i brevlådan nu i kväll. Jag såg den som lade dit det gå iväg bort, men jag såg inte vem det var. Så nu vet jag inte vem i byn det är som jag inte ska hälsa på mer.

Jag brände det, efter att ha läst den skrämmande tjyvfräcka, otäcka, tendentiösa och riktigt riktigt illa skrivna tidningen. En krönikör önskade sig en ny tidningsman, en som i Torgny Segerstedts anda vågar gå mot strömmen och säga sanningen. Jag undrar vad Torgny Segerstedt själv hade tyckt om den jämförelsen.

Morgonfundering på bussen

"Rosa är bara en FÄRG!" säger en del. "Hello Kitty är bara en tecknad figur!"
Det är sant.
Swastikan är bara ett gammalt tecken.
Jag kommer ändå inte att iklä mig någondera.

Det är fortfarande ganska tidigt på morgonen. Den tid på dagen då jag ser världen i svart och vitt som allra mest.

Flippin' the Bird

"Congratulations! True Angry Bird fan - You have been playing for 15 days!"

Varför i hela fridens namn tror dom att det är något jag vill veta och exakt när blev en dylik prestation något värt att gratulera? Jag är så AB-ägd va. Mini-Luther inom mig kippar efter andan. Drygt två veckor av mitt liv som jag aldrig får tillbaka.
Men kommer jag att sluta? Nej.

So far so good

Välkommen in i källarn!

F.d. matkällare/ tvättstuga, där golvet ska ner på samma nivå som i övriga källaren:
Till höger från ytterdörren sett:
Här i hörnet brukar trappan stå:
Man blir ju rentav skräp-hög på kuppen.
Jag river ingenting. Det gör snickaren. Jag bygger lite på kojan med barna och sådant. Gräver en grop åt en pion. Var sak på sin plats och skomakare bliv vid din läst.

En väldigt oortodox semla, med nötkräm istället för mandelmassa. Succé hos ongarna dock - belöningen kom någon timma senare när jag låg i hängmattan:
Sedan plockades ännu fler... som de gick till grannarna och sålde för tie spänn buketten, sketongarna.

I-landsutmaning

Nu åstundar tio veckor utan varken tvättmaskin eller dusch. Spännande.

(Detta är alltså en bild på vår tomma tvättkorg.

Den hade kanske sagt mer om man visste hur full den brukar vara)

Jag är trött som en trasa och detta trots att jag inte varit i trädgården idag fast det var sådant underbart väder (förutom att jag röck lite kvickrot och kirskål när jag hämtade tidningen i morse). Jag har suttit inne i princip hela dagen, i källaren och gått igenom alla lådorna efter min pappa. Slänga, spara, ge bort. Gamla foton, gamla grejer, gammal sorg och gammal glädje över allt som varit och blivit - och inte varit eller blivit.
Men nu är källaren tom. Det ekar därnere och sista omgången tvätt rullar snart i tvättmaskinen.
I morgon bitti kl 07.00 kommer snickarna och bär in sina grejer.

Ignorance is bliss

Ikväll repriseras Stefan Jarls film Underkastelsen kl 22.15 i svt 24.

Akta er jävligt noga för att att ratta in den, om ni vill fortsätta leva ett någorlunda lyckligt och bekymmerslöst liv. Det är det mest skrämmande jag har sett.

Klimathotet är en västanfläkt.

Fundamentalister och terrorister är bökiga busungar.

Naturkatastrofer är förstås tragiska - men sorgen läker ju.

Det allra värsta har redan hänt.

På ost(oepat)fronten intet nytt

Jag gick som vanligt dit och gjorde bort mig litegrann. Förra gången gick det såhär.

Idag tröck han på ryggen och ur min strupe kom det - håll i er nu - jojk.

"...aaaaaaaaaaaaaah-hia-hua-hyuja-hoa-aaahia-hua-..."

...och ungefär där lade jag band på mig själv. Jag hade bra gärna velat fortsätta, ljudalstrandet lindrade nämligen - eller gjorde ialla fall smärtan lättare att uthärda. Men jag kände att jag inte riktigt skulle ha fixat att se honom i ögonen efteråt. Även om Mari Boine är en gammal favorit. Jag har liksom inte det genetiska påbrå som krävs för att rättfärdiga dylika ljud. Min möra lekamen har dock idag fått en djupare insikt i varför de finns.

Post-trädgårds-fötter

Morgonpromenad i ösregn, dusch och sedan hemmapedikyr. Kan inte håken gå till osteopaten och se ut sådär om fossingarna. Men fint blir det i trädgården. Det släpas sten och grävs hål och puttas sedan ner nämnda sten i nämnda hål.

Ja, det var väl det.

Lillkillen strikes again

Vår yngste vill vid nattning, som många andra barn, gärna att man sjunger något för honom. Filmstjärnan brukar sjunga Lille katt och klara sig undan bra med det. För min del var det länge Oh boy oh boy oh boy, men nu har han tröttnat på den. Han vill höra andra låtar, helst en ny varje gång. Tur för honom att jag har en tämligen bred repertoar och det säger jag utan att skryta nämnvärt för det är alldeles sant; jag kan en förbannad massa låtar, umbärliga som odito. Jag har det efter min mor, hon är likadan.

Så det är lite av en tombolarullning bland låtarna i hjärnan när jag ska sjunga för honom om kvällarna. De flesta brukar funka, bara man gör det lite mjukt och fint.

I afton trillade så Kungssången (!) fram, varpå jag annonserade sångens namn för honom och stämde upp. Han lyssnade en stund, sedan sa han:

"Men mamma! Jag tror inte på Kungen!"

Jag vill inte gå och träna

Detta är inte ett inlägg utskickad med en s.k. håv, för - som min k. mor brukade säga på den tiden då jag inte var så förfinad som jag ju är idag och det kunde hända att jag, som det heter, gick med en dylik:

"Ha! Den var så stor att det inte märks om man lägger nåt i!"

Jag vill verkligen inte. Men jag ska och jag känner tydligt att jag vill att alla ska veta att jag gör det under protest.