Murphys Valborg

Vi grillar marshmallows vid världens minsta lilla skitbrasa, jag är redan sur, Sjuåringen gnäller, blir förbannad och stoppar sin just klara, härligt kladdiga vita puff i håret på mig och då faller brallorna. Ridå.

Glad Valborg, alla snälla människor!

Jag håller mig ifrån Göteborgs innerstad idag, av trädgårdsintresse och litelite Chalmerscortégefobi - eller snarare kanske trafikkaosfobi.

Men imorgon åker jag in med ongarna och traskar i första maj-tåget. Böjas i tid, som sagt.

Sedan åker vi hem och sår!

(Bonusinfo: I Norge har någon googlat på "skit helvetes kåken" och hamnat här. Huskorset blev kraftigt förolämpat å sitt lilla rara hus vägnar. Hmpf!)

En dålig nyhet, en bra, lite skvaller och en trädgårdscliffhanger

Ssss jag fick det inte.

Men jag kanske får en annan av rollerna - en lite mindre och som är typ på väg ut ur handlingen. Både trist och helt ok på en gång, alltså. Ska provfilma igen i morrn.

Kapet, på besök från hufvudstaden, kom ut på en snabbfika och jag fick lite skvaller från stora världen. En gemensam kompis har haft ett snärjigt privatliv och det vändes på ända häromsistens när till slut han stod upp för sig själv. I kölvattnet av detta - eller som en logisk konsekvens - vände han ett jobb som arbetsledare (som såg ut att bli segdraget och tungrott och kosta mer än det smakade) ryggen på ett för honom överraskande och för oss andra inspirerande vis:

"Där traskade jag nog ifrån 270 000" hade han glatt konstaterat.

"Men jag ville inte!"

Det gör mig så in i hjärtat på gott humör.

F.ö. har jag det riktigt bra och samlar ihop till ett sjujädra trädgårdsinlägg. Det är bråda tider nu för månskensbönderna. Såningshelg på första maj!

Inte 39

Idag är det Huldrans födelsedag. Det har varit den tommaste av vänners födelsedagar jag någonsin upplevt. Ingen att ringa och gratulera.

Jag åkte till en plantskola och köpte växter, gick runt i över en timme, frös lite och drömde mig bort bland små tufsiga, nyvakna plantor. Det var skönt.

Och så det där livet, som envist tragglar på: Jag hade en provfilmning i dag och hoppashoppashoppas att jag får´t, det vore så jädra kul.

Trevlig helg på er!

Och hur var det här då?

Känner lite på bloggeriet.

Läser runt hos bloggvännerna.

Är lite ovan.

Det suger till i magen.

Jag gråter inte varje dag längre, det är bra.

Men när gråten kommer är den som alldeles oväntad och ändå helt välbekant. Är inte det underligt?

I trädgården ska det bli en ny rabatt. Eller ja, vi fortsätter på den här, utvidgar och förlänger. Ongarna sprang runt och hjälpte till (jag trodde inte mina ögon, vi hade liksom en riktig _familjeeftermiddag_ i trädgården, to.m. Sjuårings-surgurkan var gla´, pigg å livad) och när de tröttnade på att gräva lekte de med det otal maskar vi fann. Så lyckligt lottad jag kände mig. Och gör fortfarande.

Kramar till er alla

Det är tungt nu. Kroppen kackar ihop för mig. Jag tar lite paus.

Wardrobe by proxy

Jag har sedan ett par dagar ett nytt, och för allmänheten högintressant, projekt på gång:

Garderobsutrensning.

Huskorset är mycket för att spara och samla "bra-å-ha-saker" och det gäller även kläder. Förr om åren har jag lyckats göra minst en rensning om året, men sedan barnen kom har det varit kanske tre stycken. Detta håller inte. En försvårande omständighet är att jag verkar ha förlorat förmågan att vid en utrensning direkt kunna avgöra huruvida något är användbart eller inte. Med trädgård och barn i minnet kan man alltid använda allting lite till.

Detta kräver radikala åtgärder och en helt ny metod har utkristalliserats:

Varje morgon när jag vaknar och varje kväll när jag lägger mig kliver jag in i rollen som assistent åt mig själv (det är nödvändigt, då försvinner alla känslomässiga bindningar till plaggen) och slänger en klädespersedel. Det gör två paltor om dagen och det har redan börjat bli svårt.

Hästgänget

Skratt och roliga minnen, det bästa plåster ett ledset sinne kan få. Guuuusiförbarme vad jag älskar mina tjejor!!! Behold: Ardennern (jårs trooli), Araben, Fuxen, samt delar av Islandshästen, Halvblodet och Shetlandsponnyn taget med en ajföon som tyckte vi borde vara upp och ner:

Vi som lever i den bästa av världar...

...är mycket ute i trädgården nu. Små knoppar tittar upp och ut och man blir rensasugen. Det är väldigt skönt att jobba i trädgården och tänka på Huldran, hon var en riktig odlarsjäl. Så här såg hennes grönsaksland ut för ett par år sedan (en del av det, potatislandet syns inte ens):

Hon hade bikupor också:

Barnen har påsklov, likaledes deras ordinarie barnvakt, så denna vecka blir det fyra olika barnvakter på kvällarna. Det blir bara spännande och nyttigt för ongarna med omväxling, onsdag till lördag: Ena dagen gudmor Araben, nästa den gamla barnvaktstjejan, tredje Blomman och Frumpen med sin hund Vera och på lördag förmiddag lämnar vi dem med Bullen, Katten, Biffteki och Smålandsamazonen åker sedan till Skåne till minnesstunden för Huldran i Brekille. Vi hinner vara med en dryg timma innan vi bränner upp till Göteborg igen och går raka vägen in i sminket för att sedan spela fars för några hundra lördagsglada och teatersugna medmänniskor. Det lär bli en konstig dag (vecka?). Dessutom kommer regissören och tittar till sin föreställning just den kvällen.

Men nu vill jag odla min trädgård.

Gammalt beprövat recept

Man blir långsam och trögtänkt av sorg. Jag visste inte det. Jag vet heller inte vad jag ska ta mig till med mig själv när kroppen fungerar men inte hjärnan.

"Jag mår ju bra? Det är ju inget fel på mig?"


Därför tar jag till köpa-lyckan-knepet, d.v.s. gå och köpa något som gör mig lite glad och framtidsbenägen. Den uppgivna meningslöshetskänslan ska idag motas bort med lammstek från Saluhallen och trädgårdsböcker från bokreans slutspurt. Inte minst för att jag måste ha något annat att läsa i pauserna än Ann Heberlein, vars hemska och viktiga bok jag köpte en vecka före Huldran dog.

I kväll spelar vi igen.
Jag ska slinga håret hos maskören före.
Jag kom ihåg att köpa linsvätska och häftmassa.

Så tar jag mig igenom de svåra dagarna. Inte går det bra, men det går.

Vissa dagar gör det mer ont än andra

Plåtslagaren var här för att kolla vad han kan göra åt vår krångliga skorstenskåpa som sotaren inte tänker befatta sig mer med. Jag ville be honom hamra ihop ett plåthjärta som jag kan ha runt mitt eget, för jag tror inte det håller ihop annars. Men jag kände den tydliga gränsen mellan privat och personligt, och avstod.

Crazy hazy dayz

Idag var det EEG-sömnundersökning för Sjuåringen igen. Vi har fått en ny doktor och hon vill väl kolla upp allt. Men nu är det lite häjkon bäjkon här hemma, för 75% av familjen har sovit på tok för lite.
Jag skulle vara uppe med honom till 23.30 i går natt, och Filmstjärnan skulle sedan väcka honom kl 04.00 i morse för att duscha och baka bullar. Denna arbetsfördelning hade vi bestämt, men det visade sig att vi båda hade svårt att somna. Kl 02.00 tröttnade Filmstjärnan och gick upp och kokade fond istället. That´s my man! Själv låg jag kvar och vred mig i några timmar till. Jag är väldigt envis.

Allt detta är till för att ongen ska kunna somna på ett kick kl 10.00 på förmiddagen när alla elektroderna är fästa på hanses lilla skult (Tror ni han gjorde det då? Näpp, det tog en halvtimma av sprätt och bök innan han domnade bort).

*

Jag hade lite svårt att hitta på något att göra med honom i går kväll. Då kom han själv med den strålande idén att vi skulle gå på på kvällspromenad och sätta upp de där rådjursskrämmorna vi skickat efter. Sagt och gjort, vi testade dem också och de pep som de skulle.
Vi gick alltså en liten sväng runt Jonsered vid 22-tiden på kvällen, tittade in i folks mysiga hus och i kröken där man skymtar Lillkillens dagis ilade det till i mig: Helvete! Det är måndag kväll i påskveckan och vi har städvecka. Jahapp, det var bara att gå hem och hämta nyckeln, ta med ongen och gå och städa kooperativet. Filmstjärnan hade redan gått och lagt sig för att orka upp kl 4.

När vi väl var där och moppade loss tyckte jag att det var värst vad det var lite grus idag då, inte så mycket leksaker och väldigt lite matrester under borden. Och inte hade någon pinkat utanför på toaletterna heller. Först när jag skulle tömma alla sopor och de redan var tömda blev jag misstänksam. Jag kollade i tvättkorgen för moppar och trasor - jodå, visst låg där några som var fuktiga. Någon hade redan städat. I köket var det också himla rent men det stod lite disk i diskhon som lurat mig. Vi gick hem. Jag kollade almananckan: Vi har städvecka veckan efter påsk. Häpp!

*

Nu har jag sovit en timme, Sjuåringen är trött som en drucken men vägrar gå och sova. Han är så upphetsad av för lite sömn, vara ledig från skolan och ha varit på sömnundersökning. Han är ga-len och uppför sig som en besatt. Han har den där stirriga blicken och det finns inget stopp på honom.
Mormor, som är här och hälsar på, kom in från trädgården för en stund sedan och meddelade att "Det sitter en ung man i ett äppelträd i bara kalsongerna och kan inte komma ner."
I detta nu sitter han i sitt rum och pratar med sitt lego.
Nota bene: Inte "leker med sitt lego".
Han pratar med det.

Nu är det bara resten av dagen kvar.

Korv med bröd och rödvin

Huskorset var helt slut i roten efter en dag på dagis och en eftermiddag med ongar och hantverkare. Filmstjärnan kom hem med matkassar, packade in medan hon drösade ihop i soffan och *paff* så var han ute genom dörren på väg till teatern att spela den föreställning han är inhoppare i.

- "Mammaaaa! Maaat!?"

- "Middag? Ska vi äta middag? Jasså, VAD vi ska äta till middag?"

Paus för kraftansamling.

- "Tjaa...Vad vill ni ha då? (och vad vill JAG ha?)"

Förnimmelsen av total renons på stil, klass och förfining överskuggas på intet sätt av den krypande känslan av att jag förnedrat mig på ett sätt en människa annars bara kan göra om hon skiter på sig offentligt.

Lite gammal skåpmat

Idag är det kooperativet igen, planerat sedan länge.

Jag kände mig i behov av lite uppiggning nu på morgonkvisten, så jag kollade närmare på det dagliga mailet om hur folk har läst här. Det är ofta sådär navelskådande intressant när man tarvar lite ytlig bekräftelse. Då såg jag att någon med vilje - alltså skrivit in den exakta URLen(!) - läst tillbaka i det här inlägget. Och säga vad man vill, men piggar upp det gör det. Missa inte Erika Hrnboms slogans i kommentarsfältet.

Omprioritering

Jag fick hastigt och lustigt en jourdag på Lillkillens förskolekooperativ i morgon.

Ännu en sak som vanligtvis renderar suckar, men som i dagsläget mottages som välkommen distraktion.

Jag har gråtit idag med, men har också känt mig riktigt glad. Det är bra.

Det är de små, små detaljerna som gör det

Ibland kan dagen räddas av en komplett oemotståndlig socker-punk-electronica-dänga, som somliga kanske skulle kalla sell-out. Själv väljer Huskorset att tycka att Fastighetsbyrån har riktigt bra musiksmak.

Idag ska jag nämligen öva på att vara ensam hemma. Det har varit det svåraste eftersom jag då inte behöver hålla uppe det lilla tunna skalet av social fernissa som tar mig igenom dagarna. Därför är jag nuförtiden enbart tacksam för barnagnäll och hantverkarbank. Men de sistnämnda är inte här idag, ongarna är i skolan och på dagis och Filmstjärnan ska jobba extra och träna träning, och jag ska alltså vara ensam hemma för att ta emot min sent-anländande-dock-i-god-tid-beställda, fantastiska 40-årspresent:

Men jag hämtar allt innan mellanmål, det gör jag.

Våren kommer ju i år också

Det allra märkligaste är, fortfarande, att livet och tiden går vidare utan Huldran.

Den första morgonen tog det kanske tjugo sekunder innan jag med en ond ilning i bröstet mindes att hon var död. Successivt, en dag i taget, har den lilla tidsrymden minskat. Nu vaknar jag med vetskapen att hon inte finns längre. Det har övergått till ett tungt konstaterande, ett "...ja just, ja. Hon är borta". Gråten kommer och överraskar när jag minst anar det, klumpen i magen är kvar, jag har ännu svårt att omfatta vidden av hennes död - allt medan smältvattnet i bäcken rinner häftigare för var dag och det är plusgrader nätterna igenom.

*

Premiären avklarades i fredags, det har varit en vila att få arbeta. Publiken verkade tycka om det, recensenterna tyckte si så där, men intet annat är att vänta när man spelar fars på en institutionsteater och inget att bli nedslagen i skorna för. Dessutom är det mest texten som får däng, inte skådespelarna.

De äkta hantverkarna bygger på skafferi och trappskrubb här hemma, och i kväll kommer trappkonstruktörerna hem och mäter hur stort trapphålet är. Men jag hoppas att jag inte träffar dem, jag vill gå och höra på Visprinsessan som spelar på Lorensbergsteatern.

I helgen hittade vi ännu mer gammal pärlspont bakom väggar och tak i matrummet. Renoveringsbollen är satt i rullning and it ain´t gonna stop. Det känns som om det är mer välgörande för min själ än jag riktigt fattar just nu.

Tröst

Livets teaaaater

I Göteborg har vi premiär i morgon kväll, på pjäsen Hantverkarna.

I Jonsered har äkta hantverkare sågat ett rejält hål ner till källaren i f.d. badrumsgolvet, rivit ner badrumsväggar samt hittat det gamla skafferiets trevliga pärlspont bakom kaklet.

I det innersta av hjärtat är det tungt och stilla. Jag har fina och snälla människor omkring mig, och har också fått stort stöd av arbetskamrater och hjälp av teatern. Jobbet som välsignelse. Dessutom har genrepspublikerna skrattat.

Det ska nog gå det här.

Sic transit gloria mundi

Dagligen och stundligen, detta livet som enträget fortskrider.

Jag saknar Huldran så djupt och så brett och samtidigt är vi mitt i premiärveckan.

Sorgen är randig, sa någon. I och ur, hela tiden. Precis så är det.

Jag är mitt i allt väldigt tacksam för att jag arbetar just nu. Det är en vila att tvinga tankarna åt ett annat håll. Men allting förknippat med arbetet ter sig erbarmligt futtigt, t.ex. ska jag få massage idag (eftersom axlarna och nacken är åt helvete av all gråt). Strax före det ska maskören klistra på mig lösnaglar. Und so weiter.

När hela livet stannar upp och kroppen blir sådär stum och det enda riktigt viktiga är tusen gånger viktigare än allt annat som ändå måste gå före - hur gör man då? Är det det som är att hantera sorg? Resa sig?

Jag vet inte.

Jag gråter.

Medan allt rullar på, framåt, vidare.