tisdag 29 april 2008

En fest för gom och sinne

 San Bitter Dry (10x10cl)
Memoarerna ondgör sig över den alkoholfria, röda Sanbitter som säljs på Systemet. Han kunde inte ha mer fel, men vad jag förstår bor han i Norrland, och då är mycket förlåtet. Annars är han väldigt rolig.

Röd Sanbitter är en utmärkt alko-ersättning, t.e.x. om man råkar vara på tjocken. Is är nödvändigt. Blanda med apelsinjuice, och du får något som är nästan, men inte helt och hållet, olikt Campari&juice (tack Douglas Adams för den formuleringen).

Den klara varianten San Bitter Dry är dock den godare av de två. Den såldes förr på Systemet (i 6-pack à 10 cl för 24 kr), men utgick ur katalogen 2002, när jag väntade min första onge. Eftersom man inte är riktigt vid sina sinnen när man är på det viset överdriver jag inte nämnvärt när jag berättar att delar av min världbild rasade. Det var tveksamt om jag skulle överleva.
Jag fick tuppjuck, beställde och köpte upp hela Hallands, Västsveriges och delar av Värmlands bestånd, i runda slängar 75 flaskor, inslagna i tjusiga sexpack. Förrådet räckte även genom min andra graviditet, och allt löste sig till det bästa.

Om jag har tur kan jag ibland hitta den på italienska speceriaffärer. Dyr som skam.

söndag 27 april 2008

(hoppas han googlar)

Angående Lars Noréns dagbok så är det som vanligt Hemliga Morsan som är vassast i funderingar kring frågan.

Vanligt grusgånggrus.



Nära? Öm. Blir man i fötterna av det. Inte som sjösten. Inte som vid huset som Gert byggde.

Annat man kan göra istället för att korrläsa



Tyvärr syns det inte hur duktig jag varit, d.v.s. hur mycket ogräs det fanns i grusgången från början.

Bloggeri bloggera

Här är mina blogg-enkätsvar, Die Quelle!

1.Hur länge har du bloggat?
Sedan juli 2007, då här som husbloggare för Göteborg City.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Jag trodde det var antingen som i låten ”Tack för en underbar vanlig dag” med Agneta Fältskog eller nördigt och faktaspäckat.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Magnus Ugglas.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du så här i efterhand läser dem?
Väl käcka, men ändå med ett rejält stråk av den bloggare jag blivit. Då skrev jag ju också som någon sorts officiell representant för en tidning och kan nu tycka att jag var onödigt respektfull.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
26 st, men jag samlar och det är på uppåtgående.


6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Säkert 90% är dagboksbloggar. Övrigt är kulturbloggar, matbloggar och några gånger modebloggar och politikbloggar.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Godiva

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Suziluz

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Att det är roligt, men att det tar väldigt mycket tid.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vet inte.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs gränserna hela tiden?
Jag tror jag vet var min gräns går.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Obearbetade trauman, förtroenden och annat självklart.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
I större utstäckning än jag riktigt vill tänka på.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej. Jo, delvis.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Ja.
Jag sket i det och läser aldrig deras bloggar igen. En tyst liten långsint hämnd.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag tar tid från familjen för att blogga.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Ja och ja. Jag tror att jag inom två år kommer att jobba mer och inte ha tid att blogga så mycket; men jag kommer troligen ändå att med en dåres envishet framhärda i bloggandet med ett sketet inlägg i veckan.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Bloggandets effekter på samhället har vi bara sett början på. IMHO.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Vässad förmåga att uttrycka mig i text. Bekräftelse från människor som gillar det jag skriver.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Roligt utbyte av otippade kontakter, insyn i verksamheter och företeelser jag aldrig annars skulle hört talas om, glädje, värme, skratt, vidgad respekt för människor.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Många av de dagboksbloggar jag läser har redan svarat. Det står var och en som läser detta fritt att svara om den har lust, och förslagsvis skriva en kråka i kommentarsfältet här när ni gjort det.

Fridens liljor, nu finns det inte längre någon ursäkt att inte jobba!

Murphy´s law

Den sista veckan innan manuset ska vara klart, innan Pitchin´Hell börjar. Jag behöver tid att läsa, skriva om, läsa igen, låta vila en dag, läsa om, ändra scenordning, läsa ytterligare en gång, korrläsa...etc.
Då ägnar jag dagar och nätter åt att ta hand om manfolket i familjen som alla tre insjuknat i grav vårförkylning. Först kroknade Lillkillen i måndags, sedan Femåringen (minns den åttonde feberkrampen hos Isländske grannen för ett par dar sedan) och ingen av dem är riktigt kry än. Och nu ligger Filmstjärnan en trappa upp med 39,5 och skakar i konvulsioner.

Men vad gör jag då när jag tar en pyttestund till "egen tid"?
Bloggar.
Skyll mig själv.

fredag 25 april 2008

Argumentum ad hominem

Enligt P1-morgon flyger invektiven som B52:or i Noréns dagbok, nu släppt i bokform:

"Teaterchefer är svin."
"Journalister är vidriga."
"Regissörer är osunda."
"Skådespelare är tjocka."

Hahaha! Väldigt roligt.
Lars: Du har stora öron.

torsdag 24 april 2008

Att hämnas genom att spela dåligt är ju tyvärr direkt kontraproduktivt

Filminspelningar är himla olika. Inte minst gäller det stämningen på inspelningsplatsen. Som så ofta styrs den av Den Som Bestämmer, i det här fallet regissören. Det kan vara direkt obehagligt (om det är en känslig scen) när Den Som Bestämmer inte begriper att hon/han faktiskt sätter tonen för hela teamets arbetsklimat . På samma sätt är det ljuvligt när vederbörande begriper detta (då kan det få vara hur känsligt som helst).

Efter att ha gjort ett gäng pluttroller genom åren är jag lite tjenis med diverse producentassistenter, FAD-ar, kostymörer, b-ljud och liknande. Det är kul. Man blir hälsad med ett leende och en nick, man känner att man hör till. Teamet jobbar ju med hela filmen och själv kommer man in en enda dag, är med i en enda scen och säger att "kaffet är serverat i gröna salongen" eller något liknande (och aldrig får man lägga in en snus eller prata skånska eller nåt annat som ger rollen färg, men det är petitesser).

På en inspelning en gång var stämningen ganska stressad och kort i tonen. Ett par stycken ur teamet hade jag mött förut, men alls icke alla. När jag klev in på set, ombytt och klar, frågar två personer (oberoende av varandra, med en minuts mellanrum, utan hövligt sätt och med "rösten-som-pekar-med-hela-handen") vem jag var och vad jag gjorde där. Den ena hälsade genast efteråt och presenterade sig som attributör med ett snett, smått ursäktande leende. Den andra gjorde inte det. Det var filmens regissör.

...Miran!



Trumslagaren i Lennartz i 'Leende Guldbruna ögon' som bytt jobb.

D.O.P. Peter...



...hann med Stockholmståget tack vare...

...när man har en sådan här utsikt från verandan på huset som Gert byggde.



Vem bryr sig om klematis och stjärnflocka när man har havet. För att inte tala om huset som Gert byggde. Jag avstår från att lägga ut bilder på interiören. Där gick gränsen för mig beträffande violation of privacy. Dessutom kan människorna som bor i huset som Gert byggde säkert stämma arslet av mig om jag gör det.

Växter i stenparti i trädgården kring huset som Gert byggde.



De verkar inte så hortikulturellt intresserade, de där som bor i huset som Gert byggde. Fast, det gör kanske ingenting...

Atriumgård för lilla intima festen...



...i huset som Gert byggde.

Nära, öm grusgång vid huset som Gert byggde.



(sjösten är ömt mot fötterna)

Baksidan av huset som Gert byggde



Huset där jag 'städar' idag.



Arkitekt: Gert Wingårdh.

En vacker dröm...eller är det det?


Jag har många gånger tänkt att jag skulle, om jag hade 65 000 att slänga i sjön. För att jag tycker den är väldigt fin och historien om den (att den kom till när Jane Birkin typ skällde ut Hermés VD för att Kelly-väskan var för jävla opraktisk) är rolig. Och - även om det på ett märkligt vis är underordnat - för att den verkar just praktisk och välgjord.
Det är väldigt lätt att tänka.
Jag kommer aldrig att ha 65 000 att slänga i sjön.
För att ha det måste man ha en förskräcklig massa som man inte slänger i sjön, som går till de vanliga löpande utgifterna; mat, kläder, hygienartiklar, boende - som i den ligan betyder:
* Kaviar, gåslever, influgna färska asiatiska kryddor och storhandling i saluhall i city
* Prêt-à-porter och skräddarsytt
* Ansiktstvål för hundratals kronor och frisörbesök två gånger i veckan
* Lägenheter i Paris, London, New York, Kuala Lumpur, Barcelona och Saint Tropez; trevligt litet hus på Lindallén i Båstad eller Norra Strandvägen i Mölle (om det är riktigt gamla pengar), villa i Djursholm...

...och blablabla, det där vet ni. Det ligger så ofattbart långt från pörte i Jonsered, föräldrakooperativ och Blommig Falukorv att jag, utan att behöva reflektera närmare, mycket lätt kan säga att jag skulle om jag hade 65 000 att slänga i sjön.

Men skulle jag? Om jag verkligen reflekterar lite närmare?

onsdag 23 april 2008

Rättelse

Jag ska jobba i morgon, en av de strö-filmdagar jag så lakoniskt berättade om en gång.
Det har nu visat sig att jag inte alls är sjuksköterska i alla tre filmerna. Bara i två.

I morgon ska jag vara städerska.