lördag 29 maj 2010

Ett långsamt farväl

Idag åkte vi Lisebergstornet för sista gången. Det ska byggas om till något betydligt swooschigare, vilket vi sörjer litegrann. Det är svårt att tänka sig ett bättre vis att avsluta en dag av tivolitjosan på, än en maklig tur 120 meter upp i vädret, tryggt inkapslad, ackompanjerad av någon "lugn favorit" - som visserligen oftast inte hör till Huskorsets personliga dito, men som passar så bra för nedvarvning.

fredag 28 maj 2010

Just nu på Masthuggsterrassen

Showtime in 7 minutes:
Jag har varit på labb med fantastiskt roliga frigruppen Play Teaterkonst ett par dagar, med temat lögn och bekännelser. Detta ska nu presenteras.
Och så har jag varit på högtidlig prisutdelarceremoniTwo little birds. Jag, mitt pucko, glömde ta kort, men juryn kom ju ihåg.
Well now, konsten kallar.

torsdag 27 maj 2010

Enbart trädgårdsrelaterad post idag!

Tusen tack, litet hus!!!
Läs mer om agretti (eller sodaört) här, och såhär ser den ut :

P.s. Nu har jag lagt ettorna och nollorna i ordning, så inlägget från igår kväll är publicerat. Ack ja, det var jag som var lite korkad, inte ajföonen. D.s.

Men ååååååååå!!!

Vaffan publicerar inte ajföonen för?

onsdag 26 maj 2010

Aftontankar vid Huskorsets ruta

Jag går med andakt i vår nu fast förankrade, ehuru ännu obehandlade, kvistfria trappa. Och aktar skallen för bjälken i svängen är tjock.

Folk i min närhet springer Göteborgsvarv, förälskar sig, tar studenten, jobbar på mot semestern, dummar sig, säger förlåt och blir förlåtna. Köper säng, lägenhet, liv.

Någon grannkattfan har grävt bland de ömtåliga nysådda Judas Silverpenningarna i storrabatten. Solen går ner över Kåhögsberget, pekar sina sista strålar mot våra fortfarande vinterkladdiga fönster och får barnens handavtryck att skimra som vore de bladguld.
Jaja. Det är väl också livet.

tisdag 25 maj 2010

Det kanske finns hopp om Danmark i alla fall?


Här skriver Malinka om jippot på hd.se.

Ett stycke hantverkskonst, på min ära!

Idag kom Trappsnickarn med sin pièce! Han är den finaste goaste väschöttegôbbe man kan tänka sig och hans yrkeskunskap enorm. "Det omöjliga bygget" (som di sa på ett snickeri när vi bad om offert efter att di vart och mätt) har landat och träet på stegen är lent som en barnaromp:

...fast vi får inte gå i den. Än. En stödstolpe måste till nere i vänstra hörnet. Men fy attan vad fin den är!
Trevliga trappnosar:

Vacker sväng med hög dänga-i-skallen-potential (obs, en positiv och trivsam potential!):

Mysig smatt under för Filmstjärna att ha kontor i:

Vad har det då blitt mer av det som var badrum? Jo! Skåden bara detta praktiska förvaringsutrymme bredvid, beläget inunder trappen upp till övervåningen:

Och skafferiet in spe (på filmen i detta inlägget ser man tydligare skafferiplaceringen):

Vi är så glada för allt detta och pricken över i är att vi till slut (klokt nog) bestämde oss för att ta de fina-men-dyrastedyra lysvredena. Man kommer ju att behöva knäppa på och av flera gånger om dagen, och eftersom man blir glad varje gång kommer det att bli rena skrattfesten i båd' källartrapp och skafferi här hemma:

Är det någon som orkar komma ihåg hur det såg ut före? Inte jag, därför tog jag foton:
(...fönstret - som nu sitter i skafferiet)
(...fattar ni, eller?)
(...såhär gick alltså de gamla stammarna:)
(...och här, nere till vänster går de nya:)

Jag säger gôtt å va´ å´ me´t!

lördag 22 maj 2010

Är det någe tryck i surdegen tror ni?

Den ser ut som om den var en pall av Anna Kraitz :

Nej nu rycker vi hän, hörni!

Hägg och körsbär:
Och, mer intimt med Häggen...


...och körsbärsblommen...












De coola tulpanerna som kallas liljeblommande:
Äppelblom:
Ouppfostrade kåtbockar på rad utanför grinden, sprängfyllda av lust att sprida sin lätt-och-var-som-helst-groende vildhavre:
Men vänta bara, snart kommer jag med gräsklipparn.

Och så de obligatoriska öppna husen där de underbara ongarnas alster visas upp. I år har de haft Tema Jonsered i skolan och lärt sig massor om Jonsered samhälles historia, där bl.a. fotbollen spelat (och spelar) stor roll. Torbjörn Nilsson är härifrån och bor fortfarande kvar. Den här fantasmen är (tyvärr) inte Sjuåringen skyldig till:

* Oj vad det blev rörigt i dispositionen uppe vid körsbärsblommen. Det var väl ajföonen som ryckte hän, kan jag tro.

tisdag 18 maj 2010

Hortikulturellt värre

Jag har grävt och grävt och grävt denna välsignade sorgliga vår. Svettats, grävt ännu mer, grävt igen och gråtit. Vet ni hur satans jävla skitjobbigt det är att gräva bort gräsmatta och förbereda för ny rabatt - för att inte tala om kirskål? Ren terapi har det varit - och är.
Så nu blir det ett trädgårdsinlägg långt som ett ösregn. Here goes:
Nya storrabatten runt grusgången som den såg ut i början på april:

På närmare håll, lammöron, krollilja (som väl blommar om några år…), trädgårdsiris och så jättetåtel i krukorna; myskmadra och liljeblommande vita tulpaner kommer uppe till höger; rosa astilbe, riddarsporrar, röd backnejlika, kirgislök och fingerborgsblomma ska komma till vänster:

"Jag gosar med den. Det här är MIN gödsel!!!" sa Lillkillen:

Vid syrénerna bakom huset vill jag ha bort kirskålen (lycka till) för att ge ängsblommor, olika sorters snyggt gräs och lupiner en chans:

Storrabatten ska smalna av runt äppelträdet innan den kröker mot grinden:

Samma bit, en meter klart! Blå storklocka, vitsippor, vit myskmalva och kantnepeta:

Storrabatten häromdagen:
I den har planterats och såtts följande: Vita löjtnantshjärtan, höstsilverax, något som kan vara mossflox, svarta pionvallmo (frösådd), svart sammetsiris, rosenskära (frösådd) (det är viktigt, jag är mallig när jag driver upp från frö), fänrikshjärtan, rosenstav, en kul grön rudbeckia med stor svart ståndarknapp (hetereva?) som heter Green Wizard, röd näva, rosa löjtnantshjärtan, Judas Silverpenningar (frösådd), vit alunrot, purpurklätt (frösådd ), mer smultron förstås (varför ska man ha någon annan kantväxt?), vit malört, gråmalva och vit stjärnflocka. När risken för nattfrost är över ska även djupröda dahlior, mer backnejlika (mörkt rosa den här gången), korallrosa, rosa och orange jättevallmo dit. De står på tillväxt i köket och under ett lysrör i källaren. Till höger syns den ena av två vita Maxima-luktpioner (med stöd av falurödmålad fyrkantpinne och av-nyinköpta-bultsaxen-måttlippta bitar av armeringsjärn) som ska avsluta rabatten. Om någon trädgårdsexpert ville vara snäll torde de kunna säga att jag "siktar på en eklektisk trädgård". Det är mycket möjligt att det blir plottrigt, för mycket olika färger och att inget egentligen passar ihop, men det struntar jag i. Jag är en glad amatör!

Lillkillen, täckt av färg smiter ner till bäcken för att han vet att han gjort nåt han inte fick. Ongarna fick hjälpa till att måla, Sjuåringen var superduktig, men lillbrorsan målade bokstavligen röven (m.m.) röd:
"Det här är din barndom!" skrek Filmstjärnan efter honom. Vi gör det ibland så de ska förstå hur bra de har det.

Har ni kul?
Vi är halvvägs. Ok:
Mer pioner, rosa tror jag, flankerad av smörboll och blå stormhatt samt iris:

Kungsängslilja:

Krollilja (som kommer att blomma!), en stolthet:

I östrabatten har jag till slut nu givit med mig och låter det växa som trivs, samt planterat diverse skuggtåliga växter. Där finns idag: Rosa malva, lite rosa backnejlika, daggkåpa, aklejor av olika sort, jätterams, japansk sockblomma, funkia, regnbågsbräken, skuggblad. I krukan en bortkommen koriander:

Nu till söderrabatten - med vallmopänger i förgrunden! Aklejor, tulpaner, kaukasisk förgätmigej, trädgårdsiris, rosa rudbeckior, stäppsalvia, svart klint, nån stor rufsig blåklint, dagliljor, vit flox, purpurklätt (frösådd!) - samt en sprillans ny björnbärsbuske och en studentnejlika som inte ville vara med på bild:
RIP efter den kalla vintern: Grekvädden, en klematis, ur-purpurklättplantan (himla tur att jag tog frön!) och vinrankan.

Nu, som en Grand finale, Filmstjärnans grönsaksland (Hela rasket omgrävt och ombyggt i år. Förlåt? Nä, han är inte klok, nä. I bakgrunden syns det att även det fula gamla bordet blev vackert rött när det målades. Det var Sjuåringens förtjänst!):
Två nya blåbärsbuskar med ammrikannska blåbär längst till höger, sedan krusbär, svarta och röda vinbär, hallon där i mitten och jordgubbar och potatis till vänster. Längst bort har vi...(pust): olika sorters sallad, diverse bönor, sparris och majs som det nog gått åt helvete med, två sorters rabarber, rödbetor, morötter, lök, vitlök, kronärtskocka, broccoliplantor som ska ner, persilja, dill, koriander och lite tagetes.
I växthuset: två olika chili, röd paprika, gurka, tre sorters tomater, en hänglobelia samt en agapantus/Afrikas blå stjärna jag fått av en fellow kooperativmamma. De ska få komma ut fram i juni.

Men allt pelargonpyssel, lillrabatten, kryddrabatten, rosorna, nya magnolian, de tre nya klematisarna, stockrosorna och planerna för "mellangården" (området mellan lillstugan-trädäcket-gruset-uteplatsen) ...det tar vi en annan gång.

Nattinatti då

Sedan över ett år tillbaka vill Lillkillen oftast höra samma visa som godnattsång. Det är hans Mormors fel. Hon sjöng den en gång och den satte sig.
I afton försökte jag åter lansera Visa vid midsommartid ("Du linda-ar av olvon en midso-ommarkrans..."). Jag har gjort några fåfänga försök med den förut, och andra melodier också, men det blir kalla handen:
"Nää. Ta den gamla med papiljotterna och pööösen."
Från början kunde jag bara (knappt) första versen, men för någon månad sedan kröp jag till korset och letade jag upp hela texten. Snart sitter även tredje versen som hälleberget. Den sjunger inte ens Lasse Dahlqvist i klippet, men den går såhär:

"Allt har en ände och även flottans besök

och en dag dom lättar ankar.

Då fälls det tårar i syfabriker och kök

och blir plats för dystra tankar.

Kramande par bakom skjulen dom säger ”smack”.

”Lova att komma back”

”Thank you my darling, tack”.

Ada har fått sig ett minne att vårda om.

Polyfoto på sej och på Tom. Ja:

Engelska flottan har siktats vid Vinga,

Oh boy, oh boy, oh boy.

Tusen små sailors som vi skall betvinga,

Oh boy, oh boy, oh boy.

Livet är åter en jämmerdal

när lyckan tagit slut

Undrar om jag vågar ringa Kal

och fråga om vi ska gå ut.

Toms polyfoto är fäst vid min koj

Oh boy, oh boy, oh boy!

måndag 17 maj 2010

söndag 16 maj 2010

Eller hur

I eftermiddags:
Jag rensade ogräs i trädgården, ensam hemma med barnen. Ytterdörren öppnades och Lillkillen vrålade:
"Mammaaa! Kom inte in! Det har inte hänt nåt!"
och smällde igen den efter sig.

Kungen av i förrgår

Jag var som sagt ute med Marsipantårtan och Konstapel Raask i fredags, men blev väckt av gallskrik halv åtta morgonen efter. Det var Sjuåringen som behövde plåstras om, han hade gjort sig illa när han skulle göra i ordning frukost till sin lillebror (!).
Vissa morgnar dagen-efter känner man sig väldigt lutheransk. Det finns en njutning i lidandet - för att man litelite förtjänar det. Lördagsmorgonen var en sådan morgon. Jag gav ongarna frukost, mig själv kaffe och gillade läget.

Sedan, ut i trädgården och gräva i strilande regn med Filmstjärnan, som var ledig. Ongarna lekte med varandra i lugn och ro (!!) på Lillkillens rum i flera timmar (!!!) och jag svettades i leran, inspirerad till allt detta av min vän Kocken, som sadlat om från skådespelare till just kock. Han berättade en gång att han gillar att hjälpa folk att flytta när han är bakfull. Det finns, menade han, alltid något gammalt ärvt skåp, en soffa eller annat tungt och skrymmande föremål som ska besegras nedför tre trappor och uppför fyra. Det blir till en personlig utmaning, en sinnenas kamp med ett dött föremål som, i detta bakfulla tillstånd när man till sist lyckas, får en att känna att man klarar vad som helst i hela världen. Man är kung. Bakis-kung. Kungen av igår och Kungen av idag.

lördag 15 maj 2010

Medelålders to the bone II

Jag ramlar hem halv tre på morgonen och kommer ihåg att slå på rådjursskrämmorna.
Den, ni!

torsdag 13 maj 2010

Medelålders to the bone

Lallar runt på Fejan. Vid en kommentar till en status hos en bekant ser jag ett namn som gör att läääängesedan-långt-innan-Filmstjärnan-minnet fladdrar till...haaaaarjantelegatmedendärkarn?
Jag tror det, men jag vet inte säkert. Tänker och flurar och kan icke för min liv och kniv minnas om jag faktiskt gjorde det eller bara önskade att jag skulle göra det. Vilken lättnad när jag nyss insåg hur det faktiskt ligger till:
Det kvittar!

onsdag 12 maj 2010

Post som piggar upp!

Jo, hej Wettex och om det är någon mer som undrar

Livet är inte bara en strid, det är en serie käftsmällar också.
Men jag kommer tillbaka.
Funderar bara vad i hela friden jag ska skriva om, eftersom (hej hej (den numer hemliga) Godiva och Snokis) det ju ändå är internet vi pratar om här.

onsdag 5 maj 2010

Roligt att se...

...att till och med Hin Håle själv uppmärksammar HBT-festivalen i Göteborg:

tisdag 4 maj 2010

Rubrik

Det kommer inget. Jag har försökt skriva men det kommer inget. Jag kan inte.
Se där, nu kom det något i alla fall. En bekräftelse på ingenting, är det något överhuvudtaget?
(Rena rama Descartes: Jag kan inte skriva, alltså finns jag.)

Idag har jag varit hos pyskologen (om hon googlar sig) igen. Jag grät. Jag har bara gråtit en enda gång sedan jag var där på en jättebra session för två veckor sedan (och det var bara för att jag slog i huvudet jättejättejättehårt i ett hyllhörn)(mmm eller hur, bara därför), men jag har varit desto elakare mot barnen. Sjuåringen är inte alls en gnällspik, det är hans mamma som är dum i huvudet och inte tar hand om sig och sin sorg så hon klarar av vardagen med barna. Punkt.